Okej. Bara EN sak till om genusdebatten och feminism!

Det är lustigt hur mitt namn har blivit ett slagträ i feminist/jämställdhetsdebatten. Bara som ett resultat av att jag som semi-offentlig person inte går omkring med en PK-munkavle. Med vidare följd av att det tydligen är att betrakta som ovanligt och till och med nyhetsvärdigt.

Läs gärna den här krönikan om Kukstimmet!

Läs också repliken av Pelle Billing. Jag är nämnd i gott sällskap med bland andra David Eberhard.

Jag känner inte någon, vare sig man eller kvinna, som INTE håller med mig i den här debatten. Ingen gillar kvotering. Alla tycker att feminism är ett negativt laddat ord idag. Ingen vill ha genuspedagogik nedkörd i halsen. Ingen ser problematiken med att män är män, pojkar är pojkar och att kvinnor är kvinnor. Vem vill ha ett könsneutraliserat samhälle? Ingen jag känner i alla fall.

Men så känner jag ju inte heller någon av den knappa procenten som röstar på Feministiskt Initiativ.

Vad jag vill komma till är den mängd kommentarer som handlar om hur kvinnor misshandlas, diskrimineras och utsätts för sexuella kränkningar. Den typen av kommentarer kommer nämligen som ett brev på posten när man kritiserar genuspedagogik, radikal feminism och manlig underdånighet i största allmänhet.

Och en sak ska man ha klart för sig; ingen man med ett uns av stolthet skulle slå en kvinna. Inte heller skulle någon med ett uns av ryggrad utsätta någon för sexuella kränkningar. Män ser ned på män som utför sådana handlingar. Jag föraktar personer som utövar makt över andra och som kränker andra människors rättigheter. Detta handlar inte om kön eller genus; det handlar om respekt för andra människor helt enkelt.

Inte bara är detta beteende moraliskt förkastligt som det är, vi har ju också lagar som reglerar allt det som som betraktas som klassiska stötestenar i feminstisk retorik!

  • kvinnomisshandel är straffbart enligt lag. Liksom misshandel av män.
  • sexuella trakasserier är straffbart enligt lag. För kvinnor. Av Kvinnor. För män. Och av män.
  • diskriminering är straffbart enligt lag.
  • alla typer av kränkningar är straffbara enligt lag.

När det gäller ojämlika löner så vet jag inte hur det fungerar för jag har aldrig löneförhandlat eller egentligen uppburit lön på det sättet. Men är inte kommunala o statliga löner reglerade av tjänst och atal år i yrket? Och är inte löner i privat sektor förhandlingsbara och individ- och kompetensprövade? Så förhandla då! Är man inte nöjd så ta inte jobbet. Och ägnar sig företaget i fråga åt uppenbar diskriminering, anmäl dem.

I dagens Sverige är det i flera sammanhang långt svårare och mer ojämlikt att vara man. Att ”bära” mansrollen är nog inte alltid så lätt för en del. Och vi har till och med lagar och företeelser (barnbidrag, vårdnadstvister, värnplikt, med mera) som är och har varit djupt ofördelaktiga för männen i samhället. Ännu har jag att höra att någon man gjort detta till en stridsfråga och samlar till upprop.

Så jag förstår inte vad problemet är? I slutändan är vi alla individer med skyldigheter och rättigheter. Individer som antingen vill eller inte vill, individer som kan eller inte kan, individer som tar ansvar eller inte, individer som förmår eller inte förmår och individer som strävar eller inte strävar. Och det kan ingen trubbigt trött genuspedagogik i världen ändra på.

31 reaktioner på ”Okej. Bara EN sak till om genusdebatten och feminism!

  1. Ja, kan dom inte bara fatta! Exakt så är det. Ibland suger det att vara man för allt jag ser hos en kvinna är det sexuella, det är en, tror jag ganska vanlig syn av kvinnor om män eller att jag e bög (inga fel med det!) bara för att jag inte pratar om knulla hela tiden, som är en vanlig föreställning av män om män.
    Och ni kvinnor(känn er träffade efter eget tycke) alla män är inte svin bara för att ni har stött på/levt med ett!

  2. Jonas. Jag håller med dig om att vi alla är individer i första hand, men utgångspunkten måste också vara att vi i första hand ska behandlas som de individer vi är, utan unket ingrott tänk om hur man ska förväntas vara som kvinna eller man. Man måste medvetandegöra att det finns attityder som diskriminerar och leder till särbehandling – och som drabbar också män precis på de sätt som du nämner. Därför skadar inte en genusdebatt.

    (Jag kan också informera dig om att statliga löner inte är reglerade av tjänst och antal år i yrket. Men det är bara en parentes.)

    /Katarina

  3. Tyvärr Jonas är det nog så att i sverige knyter folk näven i fickan och män törs inte stå up för att det finns skillnader mellan könen och att det kan vara bra så. Uppfattar inte als sverige som jämnställt mellan män och kvinnor speciellt i kvinnodominerade yrken. Där är vi ett u – land. Debatten kunde handla om det istället för denna larviga könsutjämning. Jag trivs bättre boendes i utlandet där jag upplever både yrkeskompetent jämnställdhet och att kvinnor får lov att njuta av att vara just kvinnor och bejaka de kvinnliga attribut de önskar bejaka. Anser det nästan sjukligt att ens debattera om att beröva barn deras könsidentitet. Det innebär inte att jag behöver köpa rosa klänningar till min dotter, men absolut får hon vara hur kvinnlig och princesslik som hon själv önskar! Stå på dig, och skit i de mesarna som tror att samhället blir bättre av att straffa män istället för att idka riktig jämnställdhet.

  4. Lönefrågan är bara en myt. Myt 2 i Pär Ströms bok ”Sex feministiska myter”: http://www.dnv.se/mou/Sex_feministiska_myter_bok.pdf

  5. Alla ismer är av ondo då de är skapade av en elit som försöker inbilla oss andra att de vet bäst. Jag tror på medkänsla och eftertanke i det man gör, i hur man förhåller sig till sin omgivning.
    Ismer har alltid ett konspiratoriskt syfte. får människor att bråka med varandra istället för att samarbeta.
    Det äldsta maktmedlet i historien: Söndra och härska.

  6. Peter Andersson

    Det vanliga generella påstående om att kvinnor tjänar cirka 20 % mindre än män bygger på en statistisk fint. Om det verkligen var så överallt skulle alla tidningar kunna fylla sina sidor med fall efter fall efter fall, dag efter dag efter dag. Vad man gör är att räkna ihop alla mäns inkomster över antingen år eller livslängd och ställa dem mot alla kvinnors motsvarande siffror – och eftersom cirka 20 % av alla kvinnor väljer (eller tvingas) att vara obetalda hemmafruar under åtminstone barnaåren och sedan i huvudsak blir kvar eller hamnar i lägre betalda yrken för resten av livet där så slår det igenom på den totala statistiken där man räknar in precis alla i hela landet.

    Observera också att eftersom 15-20 % är ett snittvärde så måste det rent logiskt finnas även värre siffror; för alla kvinnor som rent teoretiskt skulle tjäna 10 % mindre än jämföra manliga kollegor måste det i så fall finnas lika många som tjänar 30 % mindre än sina jämförbara manliga kollegor – och för alla som faktiskt tjänar lika mycket som de förtjänar, alltså lika mycket som sina manliga kollegor, så måste det finnas lika många som tjänar 40 % mindre – annars spricker den statistiska sammanfattningen som snittar 20 %.

    Om man bryter ned det på individnivå så borde det alltså rent matematiskt enbart i Sverige finnas tiotusentals fall, kanske rent av hundratusentals fall, där kvinnor tjänar i snitt 20 % mindre än jämförbara manliga kollegor. Men det finns det ju inte, för om det fanns det så skulle tidningarna och tevenyheterna vara fulla av sådana fallrapporter varje dag och vårt domstolssystem skulle vara överbelamrat av fall där de klagande gick segrande ur striden gång på gång på gång på gång.

    Jonas, någon som du eller Pär Ström eller ett gäng av er tillsammans skulle enkelt kunna skjuta den här falska statistiken i sank genom att vända på steken, istället för att bekämpa feministernas generella påstående med generella motargument så skulle du/ni kunna erbjuda dem utrymme att precisera sig på din/era blogg(ar) – lova dem t.ex 365 ocensurerade bloggposter under 365 dagar i rad om de kan presentera 365 verifierbara fall där en enskild vanlig svensk nu heltidsarbetande kvinna tjänar 20 % mindre än en jämförbar manlig kollega på samma arbetsplats. Matematiskt borde det som sagt finnas åtminstone tiotusentals sådana fall, varav många med ännu sämre siffra än 20 %, att hitta 365 stycken borde vara enkelt om det var sant.

    • Det där var ju faktiskt bara dumt.
      ”Det finns en strukturell lönediskriminering.”
      ”Nähä, för lönediskrimineringen existerar bara på strukturell nivå.”
      …vilket i sin tur inte ens är sant.

  7. Bosse, en ism kan ju också vara ett perspektiv. Typ poststrukturalism eller liberalism. Men visst, alla ismer är onda och bu bu bu. Vad skulle de feminister som kämpade för kvinnlig rösträtt kalla sig för? Jämställdister? Please…
    Och det stämmer att det finns jobbiga mansroller också. Men det är ju korkat att inte inse att alla tjänar på ett mer jämställt samhälle – där förtryckande strukturer inte hindrar både män och kvinnor (kanske främst kvinnor idag då) – från att nå sin fulla potential. Fast ni kanske anser att vi är jämställda och jämlika idag? Om man svarar ja och är vit medelålders svensk man kräver jag att svaret är väl underbyggt med tillförlitlig statistik.

  8. Genus och kön är inte samma sak. Förstår inte var föreställningen om att inte män och kvinnor ska få vara sitt kön kommer ifrån.
    Lästips är boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två” Varför vi uppfostrar våra barn olika beroende av kön.

  9. Ni maste gora nagot valdigt fel i Sverige for Sveriges o Irlands loneskillnad mellan konen ar densamma och pa irland

    – Ar Abort forbjudet
    – Porr ar svar atkomligt
    – Skilsmassa tar 5 ar (om vigd i kyrkan)
    – Mannen har 2 dagars(!!) laglig ratt till betald barn ledighet
    – Kvinnan har 6 manader
    – Katolska kyrkan ar fortfarande skolans overhuvud.
    – Hendebatten finns inte i media bruset.

    http://www.independent.co.uk/news/world/europe/gender-pay-gap-across-europe-condemned-1916862.html

  10. Jag håller med dig. Och jag håller inte med dig. Läs på om socialisering och hur vi värderar typiskt manliga och kvinnliga attribut, för att sedan sätta löner/ansvar.

  11. Det finns en grupp människor i det Svenska samhället som kan beskrivas så här:
    De drabbas av större social utslagning än andra i samhället, återfinns oftare bland låginkomstintagare, begår betydligt oftare självmord, dör tidigare, är överrepresenterade bland de som är lågintelligenta, de klarar sig sämre i skolan och går i mindre utsträckning vidare till högre utbildning.
    Detta gäller MÄN i Sverige.
    Den militanta feministiska kampen för en utopisk likformighet mellan könen har förpestat det ursprungliga slagordet ”jämställdhet” som en gång stod för att ingen skall hindras att göra viktiga livsval på grund av sitt kön.

    De naturliga skillnader som finns mellan könen och som i fikarummet skulle kunna hanteras med förståelse, värme och humor, skapa istället onödiga konflikter och förgiftar personliga relationer tack vare feministiskt initiativ (Fi!)

    Ordet feminist smakar illa i min käft och är inget jag kan identifiera mig med, men jag är beredd att med vapen i hand försvara vår jämlikhet till min död.

  12. Stå på dig Jonas!

    Det som retar mig mest i denna debatt är den ström av tramsiga ‘hen’-artiklar som förekommer med allt högre frekvens i dagstidningarna.

    Närmare bestämt de experiment i förskolan där han och hon etc överges till förmån för hen. Detta anser jag är ett brutalt övergrepp på barnen – de har inte någon möjlighet att välja om de vill bli utsatta för personlighetsexperiment som ingen rimligtvis har någon möjlighet att veta hur de faller ut.

  13. Tack Jonas för det du skrev – det känns så balanserat och ”rätt” jämfört med mycket som skrivits t.ex. i bloggen GenusNytt.
    Jag har läst ”When God was a woman” och håller på med boken Misogyny och har fått det här intrycket av
    kvinnans-mannens-värld. Skeendet är som en klockas pendel.
    Mans-samhället har tidigare under lång tid ”tryckt ner” kvinnan och kvinnans kamp för jämlikhet har skapat en motrörelse som kallar sig för feminism. Jag upplever då att vissa feministiska aktiviteter delvis och tyvärr motverkar kvinnans självklara behov av jämlikhet i samhället. Nu svänger pendeln kanske tillbaka till ett jämvikts-jämlikhets-läge, kanske på grund av t.ex. Genusnytts sympatisörers strävan efter ett mera ”korrekt” jämlikhets-tänkande. Det Jonas skrivit ger mig förhoppningen att så sker 🙂

  14. Hejsan Jonas och diverse kommentatorer. Jag är enig i frågan om kvoteringens negativa effekter, men där slutar även vår samsyn på den här frågan.

    Jag upplever att ni missar en viktig poäng när ni diskuterar jämställdhet, förutsättningar och löneskillnader och det är hur vi fostras in i våra roller. Män kan absolut vara män och kvinnor kan absolut vara kvinnor – men vad ligger i respektive begrepp?

    Vad beror det på att kvinnor är överrepresenterade i vårdsektorn och i serviceyrken (klassiska låglöneyrken) och vad beror det på att extremt få styrelser i den privata sektorn leds av kvinnor (eller ens har kvinnliga medlemmar)?

    Samhället (dvs. vi) lär pojkar och flickor från den dag de lär sig att gå vad som förväntas av dem. Det hr sker mer eller mindre omedvetet och inte genom en lärare som står och berättar hur var och en skall vara. På samma sätt som arabiska kvinnor i Sverige accepterar det fruktansvärda förtryck som en slöja / burka / nicab utgör på grund av att de finner trygghet i vad som är ”normalt” i deras kultur och som i sin tur bygger på en förväntning som deras samhälle lägger på dem från barnsben så accepterar västerländska kvinnor bilden av sig själva som vårdande, diplomatiska, känsliga och samlade.

    Det finns så klart undantag och vi går åt rätt håll – men vi är långt ifrån där. Det är ett faktum att kvinnor har lägre löner än män för samma arbete och att kvinnor i betydligt högre grand än män arbetar i låglöneyrken. Ni tar upp att det är upp till individen att förhandla fram en bra lön i privat sektor – det stämmer, men svara mig då: varför lyckas kvinnor sämre? Är det något biologiskt som gör dem oförmögna att ställa samma krav som män eller är det något i hur de uppfostrats och vilka förväntningar omgivningen har om att tex. inte förhäva sig?

    Jag räknar med att flera nu kommer att hänvisa till vänner, bekanta, döttrar, systrar och mammor som visst kan ta för sig och det är något bra! MEN dessa starka individer är inte representativa för kvinnor som kollektiv – de är fortsatt efter oss män och att blunda för det är inget annat än trångsynt.

    Sedan kan man ha olika uppfattningar om hur vi skall komma till rätta med problemet – jag tror inte på kvotering och jag tror inte heller på homogenisering och att alla måste vara lika på alla sätt – däremot så tror jag mycket starkt på att ge alla samma förutsättningar, och då inkluderar jag just hur vi medvetet eller omedvetet redan ”vet” vad som är manligt oc h vad som är kvinnligt och hur vi försiktigt och kärleksfullt leder in våra barn i dessa fållor och därmed cementerar de skilda förutsättningar som vi alla någonstans är emot.

    • @Staffan,

      Det är ett faktum att kvinnor har lägre löner än män för samma arbete

      Nej, faktiskt är det inte så.

      Utgångspunkten är att kvinnor i genomsnitt tjänar ca 80% mindre än män. När man sedan väger in utbildning, arbetslivserfarenhet, yrkesval, val av heltid eller deltid, osv, krymper den ”oförklarade” löneskillnaden ned till några få procent, 6-8% har jag för mig. Så länge man talar om ”oförklarad” löneskillnad vet man alltså inte vad det beror på. Man har inte kunnat visa att det föreligger diskriminering eller könsbaserad lönesättning.

      I den största utredningen hittills, Hensvik 2011, hade man tillräckligt stort underlag för att isolera löneskillnaderna på samma arbetsplats och samma position, och fann då att det inte spelade någon roll om man var man eller kvinna, eller hade manlig eller kvinnlig chef.

      I den mån de fann någon lönediskriminering alls, var det kvinnor som var i minoritet i en arbetsgrupp med kvinnlig chef – då fick de kvinnorna bättre löneutveckling än andra. Denna effekt försvann i takt med att könsfördelningen jämnades ut. Motsvarande effekt för män på kvinnodominerade jobb fanns inte.

      Enligt Lena Hensvik får förklaringen av återstående lönegap sökas i individernas egna val.

      Detta är förstås en god nyhet. Det betyder bl.a. att kvinnliga chefer beter sig lika rationellt (eller möjligen irrationellt) som manliga chefer, och att de verkligen är könsneutrala i sin lönesättning (vilket vi ju ville). Min egen erfarenhet är att Sverige har mycket kompetenta och prestigefria chefer, jämfört med många andra länder.

      Med tanke på att långt fler män än kvinnor dör relativt tidigt i hjärtinfarkt, är det inte heller nödvändigtvis en negativ signal om kvinnor i snitt lägger mindre krut på karriären. Möjligen kan det delvis förklara varför kvinnors medellivslängd är så mycket längre än mäns, även om skillnaden tycks minska nu – kanske för att kvinnor i högre utsträckning siktar på de mycket stressiga statusjobben i övre halvan av pyramiden?

  15. Har en fundering kring klyschorna ”män måste få vara män och kvinnor kvinnor”. Jag, min dotter och min syster passar inte in i den mallen. Ingen av oss är typiska kvinnor så som vi förväntas. Min syster är matematiker och fysiker, jag har ägnat mig åt styrkesporter och flygplan och min dotter gillar datorer, teknik och att boxas. Som liten struntade hon fullständigt i dockorna, men dockvagnen gillade hon att köra, och hon älskade alla sina leksaksbilar. Vi ser alla mycket kvinnliga ut på utsidan, inga lokomotiv med andra ord, men funkar inte så på insidan.

    Vi känner oss som kvinnor och vi älskar män, men ställer inga krav på att män ska vara på ett speciellt sätt för att vi ska betrakta dem som manliga. Det är tur för oss att det finns tillräckligt många snygga och trevliga män med så mycket självkänsla att de inte försöker trycka in oss i mallen ”kvinnor ska vara kvinnor” för att de ska tycka om oss, men det är ledsamt varje gång någon antyder att det strider mot vår kvinnliga natur att vara på ett annat sätt.

    De flesta som beter sig enligt normen för kvinnlighet resp. manlighet gör det pga grupptryck. Få människor vågar vara sig själva just för rädslan att inte passa in i den tysta normen. Det sker oftast på ett omedvetet plan, men oavsett vilket vill självklart ingen betraktas som okvinnlig eller omanlig. Det är det som är kärnproblemet!

    Jag är övertygad om att det är arvsanlag och inte genus som gör oss till det vi är, men när tryck från samhället och våra föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt råder, blir resultatet att vi blir beskurna som människor. Det är ingen trevlig upplevelse alls att bli betraktad som okvinnlig bara för att man inte är så som typiska kvinnor förväntas vara. Varför räcker det inte med att män och kvinnor ser olika ut?

    Min förhoppning är att genusvetenskapen ska ge svar på de frågor som nu bara styrs av tyckanden från båda sidor. Att införa uttryck som ”hen” är bara löjligt och leder ingenstans utom möjligen till förvirring. Själv vill jag veta om det handlar om en kvinna eller en man, men gärna slippa förväntningarna på vad det innebär. Jag tror att seriös genusforskning kan öppna dörrar till kunskap som leder oss till större frihet och till större personlig valfrihet.

  16. Hej KIM-X!
    Vad underbart du skriver – dina uppfattningar och beskrivningar av det här ”ämnet” gillar jag i hög grad. Vi har tre döttrar som säkert skulle instämma i vad du skriver, de har alla tre ”manliga” yrken. Som pappa måste jag ju säga att jag är extra stolt över deras val och höra att de trivs med sina jobb.
    Än en gång tack för ditt inlägg!
    /Macilane

    • Tack själv, Macilane! Vad roligt det är att läsa att det finns fler och att det finns pappor som stödjer sina döttrar oavsett vilken väg de tar! Gött! 🙂

      • Jag har ju vuxit upp i en mansdominerad tillvaro och blev både häpen och sedan jättestolt över hur döttrarna klarade av att ta sig fram i tillvaron. Ibland tycker nog våra bekanta att jag skryter litet för mycket – hmhm.
        Det var så ”uppfriskande” att läsa vad du skrev, så jag kunde bara inte låta bli att höra av mig. Om du har nån blogg skulle det vara kul att läsa mer av dig.
        😀

  17. @Kim X,

    De flesta som beter sig enligt normen för kvinnlighet resp. manlighet gör det pga grupptryck. Få människor vågar vara sig själva just för rädslan att inte passa in i den tysta normen. Det sker oftast på ett omedvetet plan, men oavsett vilket vill självklart ingen betraktas som okvinnlig eller omanlig. Det är det som är kärnproblemet!

    Det håller jag absolut med om, men det gäller inte bara könsroller – könsroller är väl egentligen de ‘normer’ som vi jobbat allra mest på att luckra upp (men möjligen några av de normer som sitter allra hårdast). Det finns oerhört många könsneutrala normer som också hämmar oss – JANTE-lagen är väl en av de mest omtalade.

    Risken finns att man skyller allt på könsrollerna, då det är på modet att göra så. Det är oerhört svårt att våga vara sig själv, och vår nedärvda instinkt att bekräfta gruppsamhörigheten är enormt stark. Förr i tiden var det säkerligen ett överlevnadsimperativ. Numera är det mindre ändamålsenligt, men det är upp till oss att lära oss vilka gruppnormer som gynnar oss och vilka som är destruktiva i dagens samhälle.

    Vi är fortfarande sociala varelser, och gruppsammanhållningen är livsviktig för oss. Anpassning till gruppnormer är på så sätt något vi inte kan kasta överbord.

    • Mycket intressant det du skriver, Ulf T!!!

      Jag tror du är inne på något viktigt där och jag tror du har helt rätt!
      Kommer vi tillrätta med det skulle världen definitivt bli en bättre plats för alla 🙂

  18. En intressant och svår fråga och överlag håller jag med, särskilt Billings kommentar är träffande. Det förekommer diskriminering åt båda håll. Jag vet inte om kvotering är rätt väg att gå men när det gäller kvinnor och näringsliv så är det ännu mer talande när vi ser till antalet kvinnor vs. män i olika börsnoterade bolags styrelser. Vet inte om det kommer sig av att färre kvinnor än män väljer att plugga saker som ekonomi och juridik eller om det är som Anna Bråkenhielm hävdade i sitt (för övrigt mycket bra) sommarprat för något år sedan: Män väljer in män, inte för att de medvetet väljer bort kvinnor men för att de framförallt umgås med och känner andra män. (Och som vi alla vet är kontakter oumbärligt när vi ska göra karriär)

  19. @Malin,

    Jag vet inte om kvotering är rätt väg att gå men när det gäller kvinnor och näringsliv så är det ännu mer talande när vi ser till antalet kvinnor vs. män i olika börsnoterade bolags styrelser. Vet inte om det kommer sig av att färre kvinnor än män väljer att plugga saker som ekonomi och juridik […]

    Idag är det så att, även om kvinnor är i majoritet på högskolan, är det rätt jämn fördelning på civilekonomutbildningen, lite övervikt av kvinnor på juristlinjen och fortfarande mycket få kvinnor (runt 20-25%) på ingenjörsutbildningarna. Av de män som går på högskolan går 60% på avancerade utbildningar, medan endast 40% av kvinnorna gör det. En tredjedel av styrelsemedlemmarna i Sveriges börsnoterade företag är civilingenjörer, vilket speglar att många av våra mest framgångsrika företag är tekniktunga.

    I en kommentar till Albright-rapporten nyligen, skrev signaturen ‘Bror’ om hur han gått igenom styrelserna för våra börsnoterade företag, kartlagt könsfördelningen och respektives utbildningar och ålder, och på så sätt kommit fram till att könsfördelningen i styrelserna ungefär var den samma som könsfördelningen på motsvarande utbildningar på den tiden då dagens styrelsemedlemmar gick på högskolan.

    […] eller om det är som Anna Bråkenhielm hävdade i sitt (för övrigt mycket bra) sommarprat för något år sedan: Män väljer in män, inte för att de medvetet väljer bort kvinnor men för att de framförallt umgås med och känner andra män. (Och som vi alla vet är kontakter oumbärligt när vi ska göra karriär)

    I rapporten Chefsrekrytering i Malmö stad framgår att kvinnliga rekryterare i kvinnodominerade sammanhang på precis samma sätt föredrar kvinnliga kandidater vid rekrytering.

    Rekrytering innebär per definition en sorts diskriminering eftersom ett urval genomförs där någon väljs ut och andra väljs bort. En urvalsprocess som kännetecknas av homogenisering, vilket är fallet i de analyserade rekryteringarna, leder till att kompetenskriterierna och karriärvägarna till chefskap blir snäva.

    Å andra sidan visade Hensvik (se min kommentar ovan) att i snitt rekryterar män och kvinnor likadant, bara man i studien lyckas jämföra äpplen med äpplen (dvs givet samma arbetsplats och samma uppgifter, tycks det inte spela någon roll för vare sig rekryteringspreferenser eller lön om chefen är man eller kvinna).

    Mitt förslag är att man ger sig till tåls. Sannolikt kommer pendeln slå över åt andra hållet, och vi kommer att kunna konstatera att kvinnor tjänar mer än män och dominerar på maktpositioner. Folk kommer då att delas upp i några olika läger: några som utropar ”äntligen har kvinnorna makten!”, några som envist hävdar att männen fortfarande dominerar via osynliga strukturer, och andra som undrar ”på vilket sätt är detta mer jämställt?”

    Young women now earn more than men (The Independent)

    • Jag måste bara säga att jag gillar dina genomtänkta synpunkter… och jag tror dina slutsatser är helt korrekta!

  20. […] Colting är utöver feministkritiker fast utan PK-munkavle, förespråkare av LCHF-dieten och Världsnamn i Triathlon även Boråsprofil vilket förklarar […]

  21. Här är en vettig, intelligent kvinna som är emot feminism: http://youtu.be/vp8tToFv-bA

  22. NU ÄR DEN HÄR – ÄNTLIGEN!

    Äntligen är den här – den leksakskatalog, som den svenska statsfeminismen, genuspedagoger, genusvetare och kvinnliga journalister offrat spaltmil på att efterlysa och önska sig under senare år, leksakskatalogen Egalia:

    http://www.metro.se/nyheter/ombytta-konsroller-i-leksakskatalog/EVHlcC!pdtYoj7qfEjdo/

    Denna önskedocka bör vara självskriven i katalogens kommande julupplaga:

    http://www.malmgrenpaintings.se/1984_delsida.htm

    Schlingmann (Sourze-artikel 2007-08-29): ”Bilar åt flickor och dockhus åt pojkar”:

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/05/30/genusmoderaterna-och-svenska-politiker/#comment-8666

  23. Både män och kvinnor på ett individuellt plan förlorar på ett ojämställt samhälle, det krymper vårt handlingsutrymme, det handlar inte om att det är synd om vissa och de andra är svin. Jag är och kallar mig feminist trots att det ordet får folk att himla med ögonen, jag tycker att mansrollen är minst lika jobbig att leva upp till som kvinnorollen, ingen har det bättre eller sämre än någon annan i denna fråga. Men när man klumpar ihop människor till grupper: kvinnor, homosexuella, japaner, 40-talister osv så sätter man en etikett och en massa förutfattade meningar hänger med på köpet, det är dem vi ska slåss mot, inte varandra. / Sanna

    • @sanna,

      Men när man klumpar ihop människor till grupper: kvinnor, homosexuella, japaner, 40-talister osv så sätter man en etikett och en massa förutfattade meningar hänger med på köpet

      Precis den effekten uppstår när du hänger på dig själv epitetet ‘feminist’. Vare sig du vill eller inte får du då lyssnaren att fundera på vilka av alla de tokigheter som sagts i feminismens namn som du ställer dig bakom.

      And why the hell are you so attached to the word, anyway? Words mean things, people. And while the connotations and even denotations of words evolve over time, right now, in common parlance, feminism doesn’t mean what you think it means. It has come to mean something else to a growing number of people who aren’t feminists, even if they believe in equality.

      By your stubborn and single-minded attachment to the label ”feminism”, you do more harm than you can possibly know. By refusing to abandon the house, you give every man-hating kook who lives there more legitimacy than they deserve.

      (girlwriteswhat)

  24. Jag tycker du borde publicera mer nakenbilder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s