En uppgörelse med kulturvänstern!

Författaren, journalisten och krönikören Bengt Ohlsson skriver idag en lysande debattartikel i Dagens Nyheter! En artikel som går till frontalangrepp på den tröttsamt slentrianmässiga självklarheten att kulturmänniskor också är vänstermänniskor med den röda fanan i knuten hand.

Artikeln med namnet ”När ska det röda rinna av kulturens fana?” är en de mest välformulerade betraktelserna över flera element som präglar den vänstermentalitet som säger sig hylla frihet, jämlikhet och broderskap men som i verkligheten uppmanar till okritisk konformitet och fåraktig grupptillhörighet.

”Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta … jaha … så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas?” –skriver Ohlsson inledningsvis.

Med ovanstående betraktelse så berör man också något av det otäckaste med svensk socialism, och inte bara bland kulturarbetare utan generellt i hela vänsterrörelsen, och det är kidnappningen av allmängiltiga och humanistiska värderingar av empati och medmänsklighet. För många vänstermänniskor är begrepp som ”liberal” och ”empatisk” totala oxymoroner. För att inte tala om ”moderat” och ”medmänsklig”.

”När jag berättade för en kompis, född i slutet av 40-talet, om den här artikeln började han prata om saknaden efter Palme och solidariteten och rättvisan, och han sa nästan lite skamset att han inte bara kunde skaka av sig det.

Och jag insåg att allt som hade gjort honom till den han blivit, all hans hederlighet och värme och humanism, hade en stor röd flagga i bakgrunden. Inför hotet/möjligheten att flaggan bytte färg, eller rent av försvann helt och hållet, verkade min polare oroa sig för vart allt skulle ta vägen. Alla de där egenskaperna som han ändå gillar. Det är som om han undrar: Vad skulle hända med min medmänsklighet? Min empati och min ömsinthet?

Alla hans goda sidor sitter ihop med vänster­identiteten. Om han inte längre är vänster, blir han då någon annan? En räknenisse?” -fortsätter Ohlsson.

Att Bengt Ohlsson skriver om detta just nu, i DN som ju har en tung Stockholmsanknytning, är inte konstigt då den senaste tidens kulturdebatt präglats tungt av den omdiskuterade ombyggnaden av Slussen. En ombyggnad som samlat de tunga namnen bland kulturvänstern att ta strid och där igenom agera fanbärare för andra ängsliga vänstermänniskor som av rädsla att inte vara creddiga eller politiskt radikala nog, hellre faller in i kören än tänker själva.

”Men sen läste jag sammanfattningen på förstasidan, där Kulturslussen berättar om hur fint deras förslag är och hur fasansfullt Stockholms stads förslag är. Och jag greps av en sorgsen känsla. Det var så uppenbart att Kulturslussen tryckte på de vanliga knapparna och drog i de vanliga spakarna, så att maskineriet skulle hosta i gång. De räknade så kallt med att man skulle tjusas av alla namnen och reagera med de vanliga betingade reflexerna på de gängse nyckel­orden, och sen ansluta sig till förslaget, och att man inte skulle vara ofin nog att ifrågasätta någonting.  

Det var detta jag raljerade över i min krönika. Det goda vänsterförslaget, med experimentteater och cykelbanor, ställdes mot det onda högerförslaget, med sjuttonfiliga motorleder och en ”kommersiell galleria” (till skillnad från alla ideella gallerior som belamrar vår kära huvudstad).

Kulturslussen spelade skamlöst ut sitt starkaste kort: tillhörighetskortet.

– Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat.

Orden yttrades av en ung vuxen i min närhet. Och de sammanfattar allting ganska så flagrant.

Hur många av dina ställningstaganden i olika komplicerade frågor, säg Palestinakonflikten, grundar sig på ett öppet och förutsättningslöst sökande efter kunskap, och hur mycket grundar sig på vad ”Lars Norén” tycker?” –skriver Ohlsson om detta.

Kulturvänsterns förmåga att på samma gång tala sig hjärtblödande och tårögt varma för jämlikhet och annat så är man i verkligheten duktiga att göra skillnad på folk och folk och är patetiska i sina förenklingar av världen, exempelvis med sin uttjatade USA-kritik.

”Jag blir irriterad när jag hör vänstermänniskor komma hem från USA och prata om hur feta och dumma och ignoranta amerikanerna är eftersom de gillar dödsstraff och att bara sextio procent av dem röstar. Hade de kommit hem från en resa i Burundi och utgjutit sig lika förklenande om de puckade infödingarna som tror på regngudar hade vi anmält dem för hets mot folkgrupp. Det finns förstås en historisk och kulturell bakgrund till amerikanernas låga valdeltagande. Men den behöver man inte ta reda på, eftersom USA representerar Överheten.

Om alla människor är lika mycket värda, då kan det i vissa lägen och på vissa kultursidor vara viktigt att påpeka att ett moderat finansborgarråd inte är mer värt än en afghansk papperslös flykting – men faktiskt inte mindre heller.”

Naturligtvis så kommer Ohlsson också in på typiska vänstermanifest som solidaritet och hur det i verkligheten är ett modeord med hycklande undertoner om hur andra människor bör leva uppoffrande medan man själv tar för sig av det goda ur livet.

 

VilleValleViktor

VilleValleViktor

 

 

16 reaktioner på ”En uppgörelse med kulturvänstern!

  1. Instämmer till fullo, bli ledarskribent Jonas dina analyser om litenheten och vänstervridningen är alltid lika träffsäkra 🙂 Magnus Stockholm

  2. Väl rutet av vänstermannen Bengt Ohlsson. Lite korkad jämförelse med Burundi dock då det landet inte direkt utgett sig för att vara särdeles bemedlat.

  3. Du gör det alltför lätt för dig, som vanligt…

    Man behöver inte tillhöra (kultur)vänstern för att ogilla 8-filig väg för motordrivna fordon utmed Skeppsbron.

    • Kan du inte försöka att se undertexten åtminstone? Människor har så förbannat lätt att ha åsikter om allt möjligt utan att själva ha bildat sig en uppfattning om det. Man parasiterar på andras åsikter utan att ifrågasätta om man kan stå för de eller inte.
      Sen att vänsteranhängare har en brutal förmåga att pådyvla alla andra en massa skyldigheter, som de själva aldrig skulle kunna acceptera är ju mer regel än undantag. Senaste exemplet är väl Jonas Sjöstedt som visst bor på Östermalm – riktigt statarområde, eller?
      Det är genomgående för makteliten i Sverige att gapa högst och agera åsiktspoliser när de själva knappast lever som de lär. Det finns det många exempel på.

      • Ja, och där får vi inte glömma journalisterna som t.ex. kallar alla som kritiserar invandringspolitiken och dess konsekvenser i ”utsatta” områden för rasister, medan praktiskt taget alla av dom bor i välbärgade områden, och aldrig behöver befatta sig med skiten i verkliga livet.

    • Filip: Idag är det ju 12 filer för motordrivna fordon…så vad är problemet?

      Vad ”kulturvänstern” inte verkar fatta är att nya Slussen ska finansieras på något sätt. Då måste man ta hänsyn till t.ex. gallerier och liknande.

    • Det är möjligt att du inte tillhör kulturvänstern, men i tanke delar du ju många av deras värderingar, och därför kan jag förstå att du tycker det inte är så enkelt..typiskt undanflyktsvar.

  4. Karl för sin hatt

    Håll dig till din sport och skippa det andra.

  5. Såsom varande ”amatörkultur-arbetare-på-lite-mer-än-hobbynivå” så vet jag ju att det här med det röda inslaget naturligtvis är sant – men också hur mycket det handlar om ett ”uniformsmode”… Förmodligen kan du hitta samma ”syndrom” i de kretsar där du rör dig? I kultursammanhang döljer man sig bakom palestinasjalar, randiga tröjor och baskrar, svänger sig med titlar av svåra författare osv, osv för att passa in i ett sammanhang så det här är ju egentligen bara en tanke som plötsligt slagit någon och vips blir det något att diskutera! 🙂 Du förväntas ha en uppsättning åsikter och varför våga stå för sina egna åsikter – då kanske du råkar åka ut ur sammanhanget som du så hett eftertraktar att befinna dig i… Vi som redan traskar omkring i kultursörjan vet redan hur det ligger till – intet nytt under solen…

  6. Det var inte en debattartikel, det var en krönika! Och en ganska dålig sådan. Helt enkelt otroligt dåligt skriven med tanke på att författaren klämmer ur sig riktigt hyggliga romaner. Han kanske har en spökskrivare…

    • Om det var en krönika eller en artikel menad för debatt är ju bara hårklyverier. Men dåligt skriver var den sannerligen inte! Det är väl bara hans budskap som i dina ögon är dåligt, får jag förmoda…

  7. alexander jenssen

    om du nu tycker att bengts krönika är så bra så låt den då för bövelen få tala för sig själv istället för att väva in dina egna plattityder. för övrigt kan jag bara hålla med ”karl för sin hatt” om att du bör hålla dig till sporten. där kan egenheten att likt en galen hund skälla på allt som rör sig dessutom ofta vara en styrka.

    • Vad tycker du att jag ska göra då? Publicera hela artikeln i sin helhet eller bara lägga ut en stum länk? Roligt…
      Dessutom hoppas jag att du använder dig av samma självcensur som du anbefaller mig, den att bara låta dig definieras av ditt yrke och aldrig säga eller göra något som faller utanför dess ramar.

  8. Det måste väl ändå vara upp till varje bloggare att själv bestämma innehållet, utan att vi läsare kommer med pekpinnar om vad som skrivs om? Själv läser jag denna blogg just av anledningen att det är en skön blandning av träning, hälsa och dessutom åsikter om sammhället i stort. Just precis den typ av inlägg som oftast lyser med sin frånvaro i andra bloggar med fokus på träning. Åsiktsutbyte är utvecklande så länge man är öppen och försöker förstå sin motpart, ibland funkar det bra här och ibland inte, men sammantaget så är jag ändå fast. Fortsätt att tycka och skriva och utmana, vi är många som uppenbarligen gillar det!

  9. Hej. Jag tycker Claes Hemberg skrev en bra kommentar till den artikeln, http://www.finansliv.se/claes-hemberg/maste-bankfolk-vara-hoger/. Det är ju naturligtvis lätt att det uppstår en åsiktshegemoni i vissa kretsar och just kulturvänstern är sedan länge ett etablerat begrepp som bl.a. Erik Zsiga/Timbro (”Popvänstern”) och Göran Hägglund drivit mer eller mindre lyckad kampanj mot tidigare. Ganska mycket präglas väl också den kritiken av slentrian och rallarsvingande kan jag tycka. Bland onyanserat USA-hat finns det ju också välformulerad USA-kritik som annars sällan framförs, och med moderaternas för närvarande grundmurat goda självförtroende och DN:s underdåniga Anders Borg-hyllningar på sistone kan det väl få ges lite utrymme åt onyanserat högerbashande också. Gud vet att jag hört tjat om såssar och kommunister till leda annars (vilket väl är samma sak och allt är såssarnas fel och Sverige var ungefär som Sovjet förr, halleluja).

  10. BO skriver helt enkelt att han i många år låtsades bry sig om någon annan än sig själv. Han har nu kommit på att han egentligen inte gör det, och antar att alla andra låtsas också. Så är det naturligtvis och dessbättre inte. Det är inte heller så att man, för att man tycker att samhället ska präglas av solidaritet, tycker att man inte ska få bli rik, eller att vi inte ska stödja och underlätta för entrepenörer. De som har det sämst ska emellertid ha det drägligt, och det är faktiskt så att vi alla tjänar på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s