Dag 14                          Cannes

En mellandag mellan dagar. Dagar av volym och bjärta tankar och rött blod. Idag var ambitionen att springa lite längre och lite längre är en definitionsfråga these days. Jag hade helst velat springa 2 timmar varje dag, lite som förr, men jag kan nöja mig med mindre just nu. Less is not more. But still more than nothin:)

Jag åkte färjan ut till Iles de St Marguerite och tänkte på hur lustigt det var när jag förra året försökte att simma hem från ön och kustbevakningen tog mig. Sacre bleu!

Jag var inte fräsch i sätet men som den dieseltraktor man är så förbättrades läget undan för undan och det blev tre varv i progressiv fart på totalt 1.40. Nöjd och balanserad efteråt.

Jag hade ambitionen att simma också men mellan nya båtturer, croq monsieurs som mamman vill att jag skulle hämta, förrädiskt skön sol på förrädiskt skön strand, inneboende lathet, motljus, stort hår, kris i mellanöstern och fallande börskurser så blev det framflytttat på obestämd tid. Jag menar, jag simmade bra redan 1987 så hur akut kan det bli? Men sedan drog det in molntäcke och då kunde inte ens en ny cafe au lait rädda moralen.

Anyways, ny chans att vara jävligt great imorgon. Ska cykla över alla berg jag kan hitta. 

-Löpning 1.40, progressiv fart, snittpuls över de tre varven 129, 134, 136

Iles St Marguerite utanför Cannes. Här satt ”mannen med järnmasken”. Säkert fick han inte bada heller.