Maten eller träningen? Dagens krönika i BT!

Maten eller träningen? Många undrar vad som är viktigast att fokusera på! Om inte för midjemåttet och utseendet så för den långsiktiga hälsan.

Jag har diplomatiskt ofta hävdat att båda faktorerna är lika viktiga medan många andra påstår att man kan i princip äta vad som helst så länge man rör på sig. Jag har dock reviderat min åsikt i ämnet till att bestämt hävda att maten är den långt viktigaste faktorn! Ingen blir sjuk eller dör av utebliven eller slarvigt genomförd träning. Däremot kan man äta ihjäl sig!

Om man helt ignorerar fysisk aktivitet så blir man otränad och dysfunktionell och kroppen fungerar säkerligen inte som den ska. Av katastrofala matvanor kan dock man bli allvarligt sjuk och faktiskt dö. Hela välfärdsproblematiken i den moderna världen är ett bevis för det.

En del påstår att det handlar om en rätlinjig ekvation av kalorier in och kalorier ut för att balansera hälsa och vikt, obeaktat kvaliteten eller ursprunget av kalorierna. Men det är en helt ogiltig tes. För det vimlar av ganska hårt tränande motionärer som är både tjugo och trettio kilo överviktiga, precis som det på samma sätt finns många trådsmala soffliggare. Vad det handlar om är den oerhörda frekvensen av ätande som präglar vår hälsa. Vi äter minst 21 måltider i veckan och normalt minst lika mellanmål eller sporadiska livsmedel. Det betyder att vi äter kanske 40-50 gånger i veckan! Och vi gör det just varje vecka. Året runt. Vi har aldrig semester ifrån den här vanan. Så med 52 veckor på ett år á 45 tillfällen som vi äter så är det uppenbart att 5, 10, 20 eller 40 års vana att äta på ett visst sätt präglar inte bara hur vi ser ut utan framför allt hur vi presterar och hur vi mår.

Att vara fysiskt aktiv är en självklar förutsättning för en stark och hållbar kropp genom livet. Men det är inte en ursäkt för att ha undermåliga matvanor i tron att några varv i gymmet eller i löpspåret garanterar en hälsosam livsstil. Tyvärr tycks många motionsidrottare leva efter devisen att konditionsträning är en ursäkt att frossa i socker både före, under och efter träningen. Och det är just den kolossala mängden socker och kolhydrater som genom insulinpåslaget skapar både ohälsa och övervikt.

Många överviktiga som ger sig i kast med ett motionsprogram får en ökad aptit och äter mer än tidigare och kommer inte sällan att faktiskt gå upp i vikt istället, förutsatt att man sitter fast i sockerträsket. På det sättet blir den goda viljan och ambitionen ett nollsummespel utan egentligt resultat.

Helst ska man inte välja alls! Att motionera kravlöst och glädjefullt ska inte komma på bekostnad av ett sunt och eftertänksamt ätande, eller vice versa. Men om man ska börja i någon ända så är det utan tvekan maten som ska leda förändringen. Att skära bort socker, mjöl och margarin är en bra start. För hur ambitiös man än ämnar vara så lär man inte kunna träna lika ofta och mycket som man äter!

 COLTINGS TOPP-3

Tre bästa sätten att påbörja en förändring!

 1: Gör andra delaktiga. Ta hjälp av en grupp, antingen på jobbet, hemma eller i föreningslivet. Ensam är kanske stark men det är roligare och lättare om man är två!

 2: Tänk inte hundra dagar eller tusen måltider framåt. Tänk på vad du kan och ska göra IDAG. Det är den enda dagen du kan påverka. Kom ihåg att även en tusenmilavandring börjar med ett steg.

 3: Det behöver inte vara perfekt. Livet är inte perfekt. Vi är inte perfekta. Tillräckligt bra, räcker långt!

26 reaktioner på ”Maten eller träningen? Dagens krönika i BT!

  1. Vad är din syn på dinkelmjöl? ”bättre” än andra mjölsorter eller i stort sätt sak samma?

  2. Underbart skrivet Jonas!! Maria

  3. Bra skrivet. Jag äter själv väldigt lite kolhydrater. Men skulle gärna vilja veta vad du äter i återhämtnings syfte efter ett hårt träningspass?

  4. Fan vad du är bra ibland!

  5. En fullträff igen!

    Det finns verkligen massor av människor som tränar hur hårt som helst och tycker att de är hälsosamma, samtidigt som de bara äter just mängder av färdigbakat fikabröd, limpa, godis, läsk, margarin och pasta. liksom dessa förbannade godisbars, som inte innehåller mycket annat än socker i olika former, cellulousa och härdade fetter. Mums vilken återställare. 😉

    En annan sak med träning är också att det finns oerhört många som har ont här och var i kroppen och inte kan träna, tycker de i alla fall. Men orsaken till värken är ofta just brist på muskler.

    Gustaf Segerström
    http://www.fettdieten.se

  6. Jonas, du skriver ungefär som ett lillgammalt barn. Ordformuleringar där man anar en mogenhet, men med en insikt och eftertanke som är naiv, smalspårig, kraftigt förenklande och mycket kategoriskt. Ibland är världen enklare än man tror, men ibland är den också svårare än man tror. Det senare kan vara svårt att inse om man väljer att vara åsiktsorienterad snarare än kunskapsorienterad.

    • Visst, men du kanske tror att du kan göra det bättre på ca 2600 tecken? Mina texter till BT är väldigt begränsade i sin argumentation just för att utrymmet inte tillåter några längre utsvävningar.
      Men tack för recensionen och omdömet. Var snäll och definiera ordet ”kunskap” för mig. Väldigt lite kunskap i mjuka frågor är opartisk. Hade du själv haft mer insikt så hade du insett att de som själva tror att de är kunskapsorienterade är de som är de mest åsiktsorienterade av de alla!

      • Du har en liten poäng, kunskap kan vara åsiktsorienterad visserligen. Det vill säga byggd på den självupplevda empirin och då man godtyckligt bara söker i litteratur som stärker redan etablerade åsikter. Det är fritt att tycka, men att kritisera exempelvis en expertis på ett trovärdigt sätt kräver att man har förståelse att ett mynt kan ha två sidor. Det finns egentligen ingen enda sanning, bara olika tolkningar av den. Förstår man det, så blir man lite mer ödmjuk. Kanske du skulle testa Jonas! 😉

      • Ödmjuk i din värld betyder nog inte samma sak som i min. Jag tror inte på falsk ödmjukhet och självförnekelse

      • Hellre falskt ödmjuk än att ha en översittarattityd och självhävdelsebegär som är så omfattande att det bara kan förklaras av att det är en kompensation för dålig självkänsla.

      • Du är ju dum i huvudet, faktiskt. Hur kan man vara en översittare om det är emot ett etablissemang som man raljerar emot och kritiserar? Förklara gärna det för mig. Och om det i din värld är självhävdelse att säga vad man tycker och stå för det så tycker jag synd om dig.

      • Det är mycket ”min värld” och ”din värld”. Jonas, vi lever i samma värld. Jag tycker inte du är dum i huvudet. Jag har respekt för det du tycker, för du har rätt som alla andra att tycka vad du vill. Men du har en riktigt dålig attityd nrä du säger att jag är dum i huvudet. Du hade säkerligen varit en bättre idrottare om du skulle inse att du inte är världsbäst i allt. Då skulle du kunna ägna mer tid åt det du faktiskt är bra på. Var lite mer storsint och generös, då får du också en lite mer nyanserad världsbild.

  7. Bra artikel!

    En fråga: Vad tycker du om ris? Det är ju till stor del kolhydrater men är det ”bättre” än pasta som ju görs på vetemjöl (?). Jag har absolut inga problem med övervikt utan nästan tvärtom men funderar på de andra långsiktiga konsekvenserna kolhydrater kan ha.

  8. Efter träningsuppehåll och ett helt år med fokus på att äta bra (dvs naturliga råvaror och mat lagad från grunden med bara få, och i de fallen väl valda, kolhydrater) har jag återupptagit träningen igen och är nu inne på tredje veckan. Så här långt måste jag säga att jag är imponerad över det gensvar jag får från kroppen, nu när den är i balans och mår bra när den utsätts för fysisk utmaning. Helt annorlunda än tidigare när inställningen har varit den du nämner, nämligen att träningen utförs för att rättfärdiga ett dåligt matbeteende.
    Länkade till dig från min blogg, gissar att du inte misstycker. 😉

  9. Det som är problemet är inte socker eller mjöl utan att folk rör sig för lite i förhållande till vad man får i sig, tror det är så enkelt.
    Folk blir väl överviktiga även om man äter bra samt utesluter mjöl och socker?

    • Nej, så är inte fallet.
      Man blir inte fet av att äta rätt även om man inte motionerar, för man kommer att äta mindre. Äter man fel så kommer insulinsvängningarna att lagra in fett och driva på aptiten.
      På samma sätt blir folk som äter fel tjocka, även om de motionerar. Om du inte tror mig så kan du kolla på alla feta Vätternrunde- och Vasaloppsåkare…

      • Jag ”stör mig” (ett starkt ord, ”reagerar” är nog mer passande) på varje gång en överviktig motionär joggar om mig i spåret. Han är uppenbarligen mer vältränad än jag ur ett syreupptagnings/konditionsspespektiv, även om jag är mer vältränad fett-kontra-muskel-fördelning.

  10. Är det inte dags att regeringen höjer momsen på godis, läsk och socker snart?
    Fetma och dess följdsjukdomar borde rimligtvis ha skördat fler offer än alkoholrelaterade diton.
    Under tiden får du kämpa vidare…heja Jonas!

    • Jag tycker i och för sig inte om statlig inblandning på det sättet men om vi nu ska ha olika momssatser på saker så visste kunde socker vara högst beskattat!

  11. Det stämmer gällande Vasa samt Vätternmotionärer, been there and seen it!!!

  12. […] Följer man kommentarsflödet så kan man läsa en del upprörda röster. Bland annat i det här inlägget och i det här. […]

  13. […] Colting: ”Maten eller träningen? Dagens krönika i BT!” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s