3:a i Tjörn Half-IM!

Jag såg en glimt av min forna kapacitet när jag i lördags kom trea på Tjörn Half-IM.

Jag simmade mycket bra på fötterna av Björn Andersson och Erik Strand. På cykeln dunkade Björn som väntat ifrån och jag satt under första varvet och skuggade Strand. Jag var nämligen osäker på min ork och med tävlingsrost över de här distanserna så ville jag framför allt springa bra. Efter att vi tappat sex minuter på Björn under det första varvet så kände jag att mitt tempo var alldeles för lugnt och jag gick om Erik och dunkade på i egen regi och jag fick flera minuter direkt.

På cykeln i regnet på Tjörn

På cykeln i regnet på Tjörn

Jag kände hur jag blev rätt trött och muskelanspänd i benen mot slutet av cyklingen och rullade därför väldigt lätt under den sista halvmilen. Min ovana vid hård tempocykling är säkert skälet till detta.

På väg in mot växling efter 90 km.

På väg in mot växling efter 90 km.

 

Löpningen var fyra varv på en öppen och okomplicerad bana och jag var inte helt komfortabel under det första varvet. Under det andra varvet släppte det dock en del och jag plockade på Björn framför och satte tid bakåt. Under det tredje varvet så ville jag bara säkra hem men kände att jag hade trycket på ett anständigt sätt. Därför blev jag något förvånad, och demoraliserad, när årets SM-vinnare i Kalmar,  Pontus Lindberg, kom ikapp mig på snabba ben. Jag mattades under några kilometer men höll ihop det bra i slutskedet och sprang i mål som trea efter Björn och Pontus men ganska långt före killar som Ted Ås och Erik Strand.

 

Det är inte lätt att träffa munnen när man springer!

Det är inte lätt att träffa munnen när man springer!

Det här var faktiskt min första längre triathlon sedan förra våren då jag vann Superfrog Half-IM i San Diego. Jag räknar inte Ö till Ö eller Ultraman för så jobbiga som de loppen är, så ställer de ändå inte de specifika kraven på fart och sammanhållet tempo över tre discipliner, som ”riktig” långdistanstriathlon gör.

Jag har fortfarande problem med mina ben men jag vet i stort vari problemen består, och ska skriva om det snart, och jag hade i lördags glimtvisa flashbacks till min forna förmåga. Och det var en förmåga där jag i princip alltid kunde lita på att jag sprang bra eller mycket bra. Jag kunde tröttna även då men det fanns aldrig några fysiska hinder för att springa snabbt.

Nu gjorde jag 1.23 på löpsträckan över de 21 kilometerna, i princip 4 min/km-fart. Förr i tiden hade jag kunnat göra det i sömnen. På tre mästerskap sprang jag ca 1.47-1.48 på de 30 kilometerna på de 4-120-30 som man kör på VM och EM. Och när jag tog EM-silver 2007 så sprang jag 1.06.47 på de 20 km på distansen 3-80-20 man då tävlade över. 4 min/km upplevde jag under den här tiden som lugn distansfart.

 

Hur många varv ska jag springa egentligen?

Hur många varv ska jag springa egentligen?

 

Det var ändå en stark kick att vara tillbaka såpass! Mitt mål under den här tiden är också Ö till Ö om en vecka så jag har sprungit lite för mycket under förra veckan för att det skulle vara optimalt för just Tjörn, så med tanke på fokus och förberedelser så är jag väldigt glad och tillfredsställd.

 

På väg mot mål; uppknäppt och svettig!

På väg mot mål; uppknäppt och svettig!

 

Det var kul att Björn vann; mannen som är Sveriges mest underskattade triathlet och vår okända världsstjärna. Björn är stor, respekterad och välrenommerad internationellt sett men har alltid blivit styvmoderligt behandlad av Svenska Triathlonförbundet. Det är nästan en skandal att ingen från landslagsledningen i alla fall frågat honom om han vill köra lång-VM i Las Vegas i november. Han är just nu överlägset bäst i Sverige på lång distans och den enda i dagsläget som, faktiskt, skulle kunna vinna! Dessutom är han min lagkompis under Ö till Ö så det är ju bra att han är i form så jag slipper släpa honom runt;)

Tjörn Triathlon ska ha all respekt för ett mycket välarrangerat och entusiastiskt evenemang! Visst fanns det småsaker att anmärka på och vädret var verkligen inte i deras favör men Lotta Nilsson och hennes kollegor är verkligen värda allt beröm. Bara att ställa upp med runt 50000 kr i prispengar är stort! Tack för att ni finns, eldsjälar!

Noteras bör också att jag representerar Team B3IT Triathlon och inte PS Coaching!

Tack Kristine Persson för bilderna!

8 reaktioner på ”3:a i Tjörn Half-IM!

  1. Gun Alexandersson

    Vi är så glada att du förgyllde vår tävling, särskilt min son Filip, eftersom du är hans stora triathlet idol.
    Lovar att fixa i resultatlistan att det blir rätt klubb.
    Hoppas få se dig på Tjörn igen

    Gun Alexandersson

  2. Trevlig tävlingsberättelse! Lycka till i Ö till Ö!

  3. Tror du att du kommer komma tillbaka i gammal superform igen?

  4. Hej och grattis till en fin placering och prestation!
    Hade varit kul att veta hur du laddade inför detta loppet? Matmässigt, menar jag. Några kolhydrater?

  5. Hej Jonas
    Skoj att ha dig tillbaka på triatlhonbanan igen. Angående ”nästanskandalen” med förbundet och B. Andersson. Ironiskt nog ger du själv svaret på din fråga när du rabblar dina forna tider. Svenska elitaktiva – vakna upp! Våga drömma drömmen att bli en internationell storstjärna i triathlon men var för tusan ärliga mot er själva. Lyft blicken utanför Sveriges gränser och se vilka krav som ställs för att vara med i den internationella toppen och kriga.

    Tomas Viker avgående Sportchef Svenska Triathlonförbundet

    • Hej Tomas, kul att du svarar!
      Jag tror inte att förbundet är medveten om de resultaten som Björn presterar och presterat under de senaste åren. I fjol var han exempelvis trea på 70.3-EM, strax efter Raelert och Kienle.
      Poängen är att Björn KAN vinna tävlingar. Han har kvaliteter som ingen annan svensk triathlet har. Så om man vill ha säkra topp-15 placeringar men inget mer, så kan man skicka det vanliga gänget. Och utifrån de förutsättningarna, och efter EM, så är det OK att inte skicka någon av dem. Men i all ärlighets namn så har Björn chansen att vinna tävlingar han kör och 4-120-30 distansen passar Björn perfekt där han potentiellt sett kan ha 8-10 minuters ledning av cykeln. Om han sedan håller på cykeln, ja det är inte säkert. Men han KAN hålla.
      Så med den retoriken och den vetskapen om Björns potential så tycker jag det är synd och skam att inte Svenska Triathlon i alla fall tagit ett snack med Björn för att kolla intresset. Björn är i dagsläget vår enda världsstjärna på half-IM och lång distans.

  6. Det hör ju inte direkt till vanligheten att jag svara på inlägg kan jag ju villigt erkänna. Jag och mina förbundskaptenskollegor, påstår jag, har bra koll på våra bästa svenska atleters förmåga på den internationella tävlingsarenan. Björn får själv svara på om han under de senaste åren fått frågan från landslagsledningen om att delta i landslagsaktiviteter eller inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s