Ja herregud, det är inte lätt att vara dietist och representera ett förlegat synsätt när det skett ett paradigmskifte i resten av världen.
Följande krönika skrev jag till min hälsospalt i BT för några veckor sedan. Naturligtvis väckte det en del ont blod och jag har svarat på en insändare, ifrån just dietister, till morgondagens BT. Här är artikeln till att börja med. För alla välunderrättade och välinformerade individer så är det naturligtvis inget nytt alls!
”Debattens vågor fortsätter att gå höga gällande fettets förmodade nytta eller onytta för vår hälsa. Men det är en debatt som framförallt förs med kvällstidningars förenklade retorik och som kan verka jämn med argument ifrån båda håll.
I verkligheten är kampen avgjord för länge sedan. Med stöd ifrån både medicinsk vetenskap, empiri och modern forskning så har fettförespråkarna vunnit en jordskredsseger. Och det märks på många plan. LCHF; eller ”low carb high fat” får allt fler anhängare med människor som lyckas bryta den onda cykeln av sockerberoende och gå ned i vikt. Den svenska läkaren Andreas Eenfeldt driver landets största hälsoblogg och hans bok ”Matrevolutionen” ligger på topplistorna och innehåller en svidande kritik av framförallt Livsmedelsverkets kostrekommendationer och fettskrämda argumentation.
För det är framförallt Livsmedelsverket och deras lakejer, dietisterna, som står för det huvudsakliga motståndet på andra sidan. Dietisterna, som generellt är Sveriges mest felutbildade yrkesgrupp, håller envist fast vid en fettfobisk kostrekommendation som är fylld av spannmål och kolhydrater. Detta trots att västvärldens övervikts- och sjukdomsproblematik exploderat under de senaste 50 åren med just den typen av mat.
Livsmedelsverkets konventionella syn på vad man ska äta bygger också på myter, köpt information och ekonomiska incitament för lobbygrupper, snarare än på vetenskap. Deras så kallade referenslista över vetenskapliga studier sågades vid fotknölarna när en grupp oberoende experter granskade den för några år sedan.
Det enda fettet som Livsmedelsverket egentligen vurmar högljutt för är diverse margariner som typiskt nog är ett onaturligt och raffinerat fett som vi verkligen inte ska äta.
En fettrik kost gör oss mätta och balanserade och hindrar sockersug och överätande. Internet och massmedia svämmar över av människor som gjort sig med en grav övervikt genom att äta en fettbaserad kost. En kost som också ligger helt i linje med vårt evolutionära arv som människor. Fett finns naturligt i stora mängder i naturen. Det gör inte kolhydrater. Naturfolk världen över har varit exceptionellt friska fram till dess att modern mat med mycket socker, spannmål och raffinerat fett introducerats.
En intressant studie analyserade varför masajerna, ett herdefolk i Östafrika, är så friska, smala och atletiska. De rör sig mycket och de äter en kost som nästan uteslutande bygger på kött, blod och rå mjölk. För den logiskt lagda så är det uppenbart att den maten har starka hälsoegenskaper. Det tycker dock inte Livsmedelsverket som hävdar att masajerna är så friska, trots sin matsedel. Trots!
Logik, vetenskap och empiri biter alltså inte på ett Livsmedelsverk som har prestigen som husgud.
COLTINGS TOPP-3
Mina favoritfetter!
1; Avokado
Ingenting går upp mot en perfekt mogen och krämig avokado. Den passar till alla måltider.
2; Grädde
Jag är inte mycket för såser men gör jag det någon gång så ska det vara med mycket grädde. Och vem älskar inte vispad grädde till frukt och bär?
3; Mandlar
Har jag bara en påse mandlar så håller jag alltid hungern borta. Mandelmassa är för övrigt också mitt favoritgodis.”
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
OCH – du gillar The Body shops body butter!?
🙂
Tack Jonas, känns bra att få höra och läsa det igen, ingen tvivel om att det funkar, har sedan oktober gåt ned 11 kg. och förbåttrad löptiden på milen med 3 minuter, ligger på 38 ca. trots att jag fyller 54 i år.
Hälsar
Fred
Bravo! Men det är ett tungrott skepp som kräver mycket kraft under lång tid för att vända.
Men om naturligt mättat fett inte är farligt så borde ju detta innebära att naturliga och oraffinerade kolhydrater inte heller är farliga. Eller är det skillnad på makronutrienter? Att kolhydrater inte skulle vara tillgängliga i stora mängder naturligt känns ju konstigt eftersom frukt, bär och rotfrukter mig veterligen växer i naturen.
Det är ju förvisso korrekt, men tillgången på tex frukt inom ett geografiskt område är ju oftast inte konstant, dvs du kan inte äta en massa frukt året runt för de har en mognadssäsong. (Medveten om att den troligen ser annorlunda ut i tropiska länder men misstänker att även mango och annat har något slags livscykel och blommar/vissnar några gånger under året också). Dvs tillgången till snabba kolhydrater har inte varit konstant under vår utveckling som art.
Men det är ju framförallt de processade kolhydraterna som är så onaturliga. Eller tex vem är det som känner ett behov av druvsocker i bacon, konsumenten eller industrin?
Att dra det evolutionära argumentet att vi inte bör äta kolhydrater börjar bli lite gammalt då det bevisligen funnits och finns flera befolkningar som besitter extremt bra fysik och hälsa med en kost beståendes av högt kolhydratsintag året runt. T.ex öbefolkningen på Kitava eller Okinawa. Eller varför inte Pima-indianerna innan västvärldens intåg. Att dessutom utesluta en makronutrient bara för att man anser att den inte är evolutionärt riktig är ju inte nödvändigt, om den har positiva egenskaper. Dessutom har vi enzymer i saliven som bryter ner stärkelse (snabba kolhydrater).
Jag förstår att det är de processade och raffinerade kolhydraterna som anses vara problematiska och det är förmodligen helt korrekt. Men att nämna kolhydrater i helhet som problematiska är onekligen en grov överförenkling. Det är ju rent ut sagt lögn.
Skräpmat är onyttigt oavsett förhållande mellan makronutrienter precis som att nyttig och oraffinerad mat är nyttig oavsett förhållande mellan makronutrienter.
Om man ska följa ”fem frukter om dagen”-incitament från livsmedelsverket, så ska det tamejtusan helst vara minst fyra avokado 🙂
De kommer bli tvugna att ändra SNR, frågan är inte om, utan när.
Kolhydrater har sin plats i många aktiva människors kost, det tycker jag absolut. Men varför denna eviga mjölmat? Finns hundratals bättre kolhydratkällor som inte är förädlade.
Nötter till exempel, och avokado! 🙂
Givetvis kan man behöva ta ställning till frågan om huruvida vi kan mätta alla på så stor del animalier med tanke på befolkningsmängd och globala maktstrukturer. Trots spannmålens tvivelaktiga förträfflighet, så kan de mätta många magar, där de inte har det så förspänt som vi har i Svea rike. Och miljömässigt ”kostar” köttindustrin tyvärr betydligt mer än spannmålsindustrin. Det vore intressant att veta hur du ser på etiken kring det i något kommande inlägg.
Och det är faktiskt ingen kritik whatsoever, det är en fråga jag själv (och säkert många med mig) brottas en del med och eftersom du är pro på området så frågar jag.
Cashewnötter, för bövelen, cashewnötter!
Bra inlägg, fast jag förvånas över den låga textkvaliteten; har du månne (över-)granskat texten, eller haft någon ad hocgranskare/-redaktör som petat i det skrivna… det flyter helt enkelt inte som det brukar (och ska!). Det saknas också ett ”av” i texten.
även solen har sina fläckar…
läs och håll med!
Läs och håll med!!!
I ena stunden förlöjligar du en hel yrkesgrupp och deras kompetens. Du likställer det med en historisk feltolkning av världsbilden, att jorden är platt. Å andra sidan hyllar du en kostföring etc. som är baserat på antaganden om hur vi levde långt innan diskussionen om världsbilden ens var aktuell. Hur försvarar du det? Vilka likheter finns hos den moderna människan och ursprungsmänniskan när det gäller livsstil? Inte många. Hur lång var medellivslängden på ursprungsmänniskan tror du? Bara för att något är ursprungligt, är det per automatik hälsosamt alltså?
Hur tror du själv att människan åt under flera miljoner år? Knappast några gryn, sädesslag eller raffinerade kolhydrater iallafall! Det finns mycket relevans kring att efterlikna deras kost även om vår vardag och miljö skiljer sig drastiskt åt. Att äta sädesslag är i bästa fall en vana som bara är 10000 år gammal och vår biokemi är inte anpassad efter den typen av mat som favoriseras idag.
Medellivslängden var givetvis kortare förr! Det är självklart. För medan vi kan råka ut för banala skador i vår skyddade o ombonade värld så var det sådana skador som ledde till döden förr i tiden. Hur tror du att man kunde förflytta sig, jaga eller fly med en stukad fotled om man drabbades av det?
Den viktigaste frågan, Jonas. Hur vet du det egentligen? Hur vet någon med säkerhet vad stenåldersmänniskan åt? Hela stenåldersdiets-dravlet är baserat på antaganden, enstaka arkeologiska utgrävningar och studier i osteologi. Hela denna romantiska bild av hur vi sprang omkring och jagade för födan är ju fin, att vi levde av det naturen gav oss. Sanningen vet ingen, men den korta livslängden berodde sannolikt till väldigt stor del av ren näringsbrist på grund av att kosten var ensidig eller (i perioder) säkerligen bristfällig. Flertalet sjukdomar som leder till döden är just detta, vilket vi ser i tredje världen idag.
John!
Nej, vi vet inte exakt vad stenåldersmänniskorna åt. Men vänder vi på steken så vet vi vad de INTE åt, dvs: margariner, sötsaker, pasta, ris, potatis, Ketchup, messmör, marmelad, kakor, couscous, godis, bröd(på vetemjöl eller andra raffinerade mjöler) socker, dricka, juice, E621, E 250…bla bla bla blaa….skulle kunna rabbla upp hur många livsmedels som helst….så det är inte så svårt allt lista ut vad de åt. Det är bara att gå ut från butiken och kika i naturen.
Ja men man kan inte utifrån en antites påstå att det motsatta stämmer. Det har alltid varit LCHF:s främsta retorik att hävda deras rätt på basis av att något annat är fel, mörklagt eller rentav lögner. Den klassiska föreställningen om att det antingen är svart eller vitt, då det i själva verket är mer nyanserat än så. Att hävda vårt ursprung från stenåldern som något eftersträvansvärt när det gäller kost är bara löjligt eftersom vi varken vet något om det, eller i vår vildaste fantasi kan föreställa oss hur det var att leva under den tiden. Människans levnadsålder var inte hög och säkerligen fanns det många faror som man kunde råka ut för, dock är det svårt att tänka sig att de flesta dog av djurbett och fysiska skador som Colting vill påskina. Det troliga är snarare bristsjukdomar pga ensidig kost. Det vi kallar stenålderskost idag är ingenting annat än en vag gissning innehållsmässigt.
Forskarna vet mycket mer om gångna tiders matvanor och ursprungsfolkens hälsa än vad du gör gällande! Och om du studerar Weston A Price och hans banbrytande bok ”Nutrition and physical degeneration” så hade alla samlar- och jägarfolk och ”ursprungsbefolkningar” en utmärkt hälsa på väldigt snarlik föda. Moderna välfärdssjukdomar, inkl cancer, gjorde sitt inträde först med den moderna maten. Och om det är något som vi med säkerhet kan säga om gångna tiders mat så är det iallafall vad man INTE åt. Och det är just den maten som idag orsakar så många problem.
Äter de inte också mycket fisk innehållandes nyttiga fetter på Okinawa? (Kanske inte men jag har fått för mig att det är så)
Att människan är allätare är ju en sak och att vi kan överleva på ganska många olika sorters energi-källor är ju ingen nackdel och kan en person äta bara kolhydrater och frodas på det så är väl det helt ok. Jag tror att problemet är att det inte är så mycket fokus på obehandlade grönsaker osv jämfört med ”fullkorn” och ”spannmålsprodukter” och ”grovt bröd” med mera. Inuiterna tex käkar ju traditionellt inte några större mängder grönsaker men de verkar vara friska och glada ändå.
Sättet Okinawa-dieten marknadsförs på är tyvärr inte helt korrekt. http://fanaticcook.blogspot.com/2010/07/traditional-okinawan-diet-sweet.html – Lite mer korrekt info om deras kosthållning. Men det spelar inte så stor roll, för den innehåller oavsett mycket kolhydrater.
Det borde absolut fokuseras mer på grönsaker än på gryner. Men det är ju inte kolhydraterna som är problematiskt med gryner. Det är ju snarare att många gryner är irriterande för tarmen och därför medför en massa problem.
Befolkningen på Okinawa är knappast intressant i sammanhanget. De representerar näppeligen en evolutionär aspekt av mänsklighetens historia. De är inte heller samlar- eller jägarfolk som våra förfäder. Det finns bara ett fåtal sådana folkslag kvar att studera idag. Masajerna ligger dock nära till hands och de äter bara blod, kött och opastöriserade mejeriprodukter.
Det är möjligt att vi inte kan använda ”opassande” exempel i debatten, så vi skiter i den evolutionära aspekten överhuvudtaget. Dessutom kan man inte applicera den evolutionära aspekten på oss moderna människor eftersom miljön vi vistas i och kraven som ställs på oss är så långt ifrån vår ursprungliga tillvaro att det inte går dit en till. (Därmed inte sagt att man inte bör sträva efter en stressfri, positiv och aktiv livsstil.)
Det är möjligt att vissa personer mår bättre av mindre kolhydrater (medans andra mår bra av fler). Detta innebär ju knappast att det finns ett makronutrientförhållande som är optimalt för alla människor.
Man vill gärna ha saker svart eller vitt, det är enklast så. Tyvärr funkar det sällan. Speciellt inte med kost. Hade det gått hitta en perfekt diet för alla människor jorden så hade vi förmodligen vetat om den nu.
[…] blogg:Colting: Dietister är arga på mig; läs insändare och mitt svar!Också läsvärd är krönikan som retade upp dietisterna, samt Coltings reaktion på brödlobbyns senaste utspel. Själv uttalar jag mig inte gärna fullt […]
Jag förstår mig inte på allt tjafs… Varför uttrycker vissa människor en ”åsikt” över huvud taget, utan att åtminstone ha ägnat någon ynka månad av sitt liv åt att testa ett annat sätt att äta? Själv hade jag ingen övervikt, tränade regelbundet och mådde bra. Jag var ändå nyfiken på LCHF, och beslutade mig för att prova. Nu orkar jag träna mer och hårdare, har fått bättre hy, mycket lugnare mage och alla värden i min senaste hälsokoll är perfekta. Men det känns som vissa är beredda att, bokstavligt talat, gå i döden för att slippa erkänna att de ätit ”fel” hela sitt liv…
Det är ett ”antagande” att tro att stenåldersmänniskor levde korta liv. Och dog dom ”tidigare” så må det va så att det hände på grund av att dom inte hade antibiotika…. Faktiskt är det så att det är svårt att med större säkerhet datera skellett från tiden (livsåldern) som många hänvisar till. Varför? Dom drabbades inte av samma ålderskrämpor som oss….! Varför antas det att dom levde kortare liv pga maten (bristen) jämt och ständigt? En del av våra förfäder blev faktiskt bortåt 180 cm långa. Man blir inte 180 cm lång om man svälter. Visst, periodvis kunde vissa grupperingar ha det tufft, säkert strök många med och vandra lång för att följa dom vilda djuren, men det var inte _alltid_ så. Vart vi står idag motsäger det hela. Vi har svultit i alla tider och ändå fortplantat oss, gjort verktyg, byggt samhällen, genom svältläget? Knappast. Alltför ofta hänvisar också folk i allmänhet till ”dåligt om mat” = Ica har stängt, typ. Mindre mat är inte likhetstecken med SVÄLT. Det är VI, den moderna människan, som tror att man plågas svårt för att skafferiet inte är proppat med mat.
Vi har ett problem. LCHF är mycket bra, man mår bra, man går ofta ner i vikt, diabetessjukan decimeras,
Problemet är sällskapslivet. Man bör helst inte ta av alla kakor som serveras hos sina vänner. Dom tycker man är ett problem. Vad ska man bjuda er på då,,, säger en del. För fridens skulle tar man en kaka.
För fridens skulle äter man en brödbit. Det är den stora faran att blanda fett o kolhydrater. Jag tror att ”etablisemanget” ser den risken.
Annars är det eget ansvar som gäller och inte skylla på något annat.
Sök inspiration i dom saiter eller tidningar ex LCHF tidningen och sådana här saiter. Hur gör Colting? Ahaaa! Han ”rör på sig”! Hur äter Colting? Ahaa han är konsekvent LCHF;are. Följ efter.
Följ inte efter tjejen som försöker att bli den fetaste i världen. Det är långsamt självmord.
koproliter och kökkenmöddingar borde väl ge en bild av vad man hade i matväg förr i tiden… Vikingarna åt bröd med blod och drack mjöd.
De var väl alla vältränade som herr Colting är, så nåt stop mjöd kunde man nog få i sej utan att magen växte 🙂
Fast vad man åt på vikingatiden är inte så intressant. Det är i sammanhanget att betrakta som modern tid då det bara var dryga 1000 år sedan…
Myterna om stenåldersmänniskans eländiga liv, med svält och hunger och med dagslånga promenader/löpturer för att få tag i mat samt förtidig död, hänger sig envist kvar. Arkeologisk forskning och studier av nutida naturfolk visar att många uppnår en ansenlig ålder, helt i linje med den ”moderna” människans. Sen är det ju klart att när man råkade ut för olycksfall, sår och annat hade man mindre möjlighet att ta hand om det jämfört med dagens sjukvård. Den låga medelåldern hos naturfolk beror till stor del på den höga barnadödligheten.
Det visar sig också att naturfolken behöver endast en liten del av dygnet för att samla/jaga mat så det räcker, resten av tiden vilar de och umgås. Det var först när vi blev bofasta och började odla spannmål som de stora epidemiska sjukdomarna uppstod, sjukdomar som tog livet av både barn och vuxna. Medelåldern sjönk dramatiskt när spannmålen började stå för den stora delen av näringsupptaget. Införandet av spannmålsodling medförde också att arbetsinsatsen för att få in nog mycket mat ökade avsevärt.
Follow the money! Om de officiella kostråden byttes ut så skulle äldrevården och skolorna och fängelserna och sjukhusen etc behöva börja servera mat som är ungefär dubbelt så dyr för kommunerna, landstingen och staten att tillhandahålla. Det skulle betyda höjda kommunalskatter, landstingsskatter och statliga skatter (eller åtminstone uteblivna skattesänkningar) vilket ingen politiker vill ha. Dessutom skulle pensionärerna förmodligen leva ytterligare lite längre och belasta pensionssystemet ytterligare lite mera, vilket även det skulle innebära ökade kostnader för kommuner, stat och landsting. Ökad hälsa är ett plus för individen, men ett gigantiskt minus för det ekonomiska samhället som helhet (i dess nuvarande konstruktion).
[…] https://coltingblogg.com/2011/08/15/fettdebatten-avgjord-kronika-i-bt-som-retar-dietister/ […]
Nu har jag inte hunnit läsa igenom alla inlägg, så mitt inlägg blir rent allmänt i debatten.
Det är sant att mycket gällande vår ”ursprungliga” diet är antaganden, för man kan som John säger inte veta säkert vad ursprungsmänniskan åt, och har man dessutom någonsin kunnat enas om när denna ursprungliga människa egentligen levde? Olika folk har haft olika dieter beroende på var i världen de levt. Jämför t ex masaier, bantufolket, indier, skandinaver, och japaner och andra öfolk. Finns det något som ger ett entydigt svar på vad jag som svensk 2000-talsmänniska bör äta? Var har jag mitt ursprung? Vilka gener bär jag på?
Jag skulle dessutom vilja tillägga att det idag råder en hysteri kring kolhydrater och man kan hävda att vi har blivit kolhydratskrämda på samma sätt som vi har blivit fettskrämda. Fem frukter om dagen ligger nog väldigt nära den kost vi åt för ett par hundratusen år sedan, tillsammans med nötter, frön, nötter, insekter, ägg, småfågel, fisk och skaldjur. Några större konsumenter av rått kött har vi troligtvis aldrig varit, men igen, det är bara antaganden det också.
Ny forskning visar dock på att vi troligtvis inte utvecklats på savannen, utan att vi snarare levt och förflyttat oss längs kuster, och att fisk och skaldjur varit en betydligt viktigare del av vår föda än det vi traditionellt kallar kött. Att därför anta en så extrem diet som ett kilo kött per dag tillsammans med andra källor till mättat fett och långt procentuellt intag av frukt och grönsaker känns onödigt både ur både miljö-och hälsosynpunkt, eftersom vi faktiskt inte vet om en sådan diet är hälsosammare än diet rik på frukt och grönt. Japanerna är trots att det folk som idag anses ha den högsta medellivslängden. Kanske borde vi alla äta rå fisk och ris?
Maria, biolog med bakgrund i bl a arkeologi
Är det inte et litet problem att den s:k forskning som Lchf sekten stöder sig på visar sig vara sponsrad rakt av från amerikansk köttindustri. Ett annat lustigt problem runt stenåldeskost tycker jag själv är att de åt efter vad som fanns. Där jag bor var det i princip två saker som kosten bestod av. Torsk och säl. De mumsade inte i sig avocado eller toppad med smaskig grädde….Det finns ju faktiskt väldigt mycket forskning numera som tyder på att Lchf inte är bra. Ett annat problem är ju att det blivit en sekt vilket gör debatten onyanserad. I övrigt vid viktnedgång gäller ju fortfarande principen gör av med mer än du tar in. Detta oavsett metod. Detta visade sig tydligt i en stor amerikansk forskningsstudie. Att använda personlig vittnesbörd som intäkt för att en metod fungerar har inget bevisvärde. Men vikan anta att oavsett metod så går du ner 30 kilo så komer du att må bättre osv.