Jag vann Horla Triathlon idag. Utropstecken. Det var ett tag sedan jag vann något. Det var ett tag sedan jag tävlade överhuvudtaget. Take it if you can get it.

Min formkurva och ackompanjerande antiskadekurva har gått hand i hand uppför stegen under några veckor. Faktum är att jag varit riktigt motorstark och lungsäcksrymlig ett bra tag nu. Mina mängder av stavgångsintervaller, hårda simpass och block av cykelträning boostade fysiken tidigt i somras men det är lika fullt svårt att köra fort med dragstern när hjulen rullar på fälgarna, med en aldrig så stark motor.

Horla och jag har en lång historia. Jag körde där redan 1996 och vinner där igen 15 år senare. Horla är en byhåla mellan byhålor men de har ett fantastiskt engagemang för sin triathlontävling och producerar alltid förstklassiga event som drar mängder (läs; hundratals) av deltagare. Banorna är väldigt tuffa men underhållande och de har priser värda namnet. I år vann jag 500 kr cash i spurtpris, en hjulbag samt en Webergrill.

Och någon undrade varför jag inte ville köra Göteborg Triathlon idag istället… The proof is in the pudding, som man säger in the US.

Jag träffade också flera tregrenade kompisar ifrån 90-talet. Med cykling tur och retur till landsbygden så blev det i sanning en välluftad dag för mina ben och jag har fullt med nya kromosomer som väntar på att matas. Och jag påbörjade den processen innan med oxfilé och nysmugglat rödvin.