Privat sjukförsäkring är en självklarhet, del 3

Återigen skapar kommentarerna nya uppslag för diskussion. Jag rekommenderar starkt att läsa dem för det är ett stort underhållningsvärde i vissa fall, då dessa är så uppenbart politiskt färgade och därmed oemottagliga för argument, och andra präglas av stor världsfrånvändhet.

Exempelvis skriver Pablo att: ”Man kan inte kräva en rättvis vård i ett samhälle som inte är det. Så är det bara. Överallt i världen: vinnare och förlorare. Sverige har försökt, det gick inte.
Du råkar vara vinnare.”

Man undrar ju vilket samhälle som egentligen är rättvist? Eller vilken värld? De samhällena som försökt mest eller iallafall hävdat att de är mest rättvisa (läs, kommunistregimer) har ju varit de allra sämsta. Eller så har de varit rättvisa så till vida att det varit lika dåligt för alla, frånsett de som ansett sig veta folkets bästa och vältrat sig i lyx på just deras bekostnad. Sverige är väl i sammanhanget ett av de absolut mest rättvisa samhällena i världen! I den riktiga världen. Utopier, nordkoreansk propaganda-TV och Bamse-serietidningar borträknat.

Victor Linus som kommenterat i några steg skriver också att han minsann kommer ifrån en familj med pengar och att han alltså skulle ha råd med en sjukförsäkring och tillhör de priviligerade men ändå är emot av princip. Det inlägget är som ett myggbett som man inte vet från vilket man ska börja för det kliar så överallt. För det första behövs det inte mycket pengar att teckna en sjukvårdsförsäkring. För det andra är det ju roligt för de som har pengar nog så att de har råd att vara sjuka. För egen del så har jag verkligen inte mycket pengar. Inte heller min familj. Så jag har fan i mig inte råd att vara sjuk! Jag har inte råd att pressa byråkratins och vårdadministrationens Sisyfos-sten uppför berget medan deras papperskvarnar maler långsamt och där den vänstra handen inte vet vad den högra gör. Fuck that!

Det är oftast den uppburna kulturvänstern som kan vara frikostig med sin så kallade solidaritet. Ett sådant resonemang är bara spel för galleriet ändå. Ingen, absolut ingen, skulle prioritera någon annan än sig själv eller sin familj i händelse av medicinsk kris, sjukdom eller skada. Då står alla sig själv närmast. Och den som är fri från synd i det fallet kan kasta den första stenen. Till och med svensk politiks ärkehycklare, Lars Ohly, har vänt sig till den privata vården.

Det är alltid lätt att vara sosse eller röd i sina värderingar när det kommer till andras val men när det gäller den egna personen, så är alla lika måna om sig själva och sina behov ändå. Alla!

Det som ändå förvånar mig mest och det som alltid undgår de högst skrikande solidaritetsknarkarna är följande; bara för att jag (eller andra med mig) har en privat sjukvårdsförsäkring så slipper vi inte undan att betala skatt! Det är bara det att vi inte utnyttjar det som skatten köper oss. Faktum är att vi betalar för en samhällstjänst som vi i stort inte utnyttjar. Sålunda finns det mer plats och resurser till någon annan. Hur i helvete kan man kritisera det?

Jag är en empatisk människa. Men jag är ingen hycklare eller bidragsbifallare. Jag tror på människans inneboende kraft och individens potential. Jag anser att ett bidragssamhälle eller en för stor offentlig sektor skapar passivitet och beroende. Men jag betalar gärna skatt. Jag vill leva i ett samhälle där alla som behöver ska få hjälp och stöd. Jag vill framförallt att den enskilda individen ska ses och dess intressen tillvaratas. I det stora offentliga rummet där det offentliga bekostar så hamnar nästan alltid individens behov i skuggan. Kollektivet först. Det ansiktslösa och anonyma.

Vårdadministratörer styr den offentliga vården. Men de verkar ofta glömma att administration i sammanhanget är underordnat själva vården. För i vissa fall är administration allt som återstår.

 
 
 

28 reaktioner på ”Privat sjukförsäkring är en självklarhet, del 3

  1. Du har väldigt rätt! Har själv sjukförsäkring sen några
    År, blev troligt less på hir det (inte) fungera i den vanloga vården. Senast jag sökte där tog det en månad innan jag fick tid på att vårdcentralen som sedan slkiclade hem mig med antiinflammatoriska och
    Lite värktabletter och bad mig komma tillbaks några månader senare om det inte gått över, sen när jag kommer tillbaks fick jag en remiss med vårdgaranti som inte fungerar, tog totalt 9 månader innan jag gick träffa en läkare som kunde något och på 5 minuter kunde säga vad det var och hur jag skulle bli av med det.
    Största problemet är att det tar för lång tid innan man kommer rätt och tyvärr kan det nog aldrig funka bättre heller, finns alldelles för många med alldelles för mycket tid som tjatar sönder dyrbar läkartid.

  2. Jag håller med både dig och några av de som kommenterat tidigare och kontentan av det hela är väl egentligen att du anser att den offentliga vården inte gör sitt jobb. Hade den gjort det hade du ju inte behövt teckna någon försäkring. Jag jobbar som sjuksköterska i lite olika verksamheter och ser ofta att mycket är just väldigt ineffektivt och krångligt och i slutänden är det patienten som hamnar i kläm. Så långt inga konstigheter och ett jätteproblem tyvärr.

    Däremot så har ju detta lett till en ökad privatisering och det tycker jag inte är helt bra egentligen och anledningen till detta är det intryck jag fått av USA som kanske får företräda den sidan av sjukvården (i alla fall för mig, rätta mig om jag har fel). Systemet med försäkringar och privata sjukhus har även det har sina nackdelar. Pengar och sjukvård går liksom inte riktigt hand i hand alla gånger. Ett litet exempel är ju att man som patient kan hamna i att tvingas ”bevisa” att man är sjuk eftersom läkaren som är anställd på försäkringsbolaget hävdar något annat. En sak är ju säker och det är att inget försäkringsbolag vill betala ut mer än vad de absolut måste. Så är det.

    Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta då det är en oerhört svår fråga och svårt att behandla över en kopp kaffe 🙂 Jag är dock helt överens med dig att mycket i dagens sjukvård är riktigt uselt men det är ganska mycket som fungerar bra också.

  3. Det finns en grundläggande skillnad mellan de politiska ideologierna, som väl kan tillämpas på frågan om privat sjukförsäkring och i övrigt lätt skilja ut vilken sida om den politiska mittfåran som en person tillhör, samt även kanske kan få en person att byta sida, med nya insikter.

    Vad är viktigast i ett samhälle; ”Rättvisa” eller att alla har det bra?

    Ponera följande hypotetiska frågeställning. Vi tänker oss att de styrande i ett samhälle får möjlighet att genomföra ett antal förändringar som kommer att innebära att de ”rika” blir rikare, men oxå att de ”fattiga” blir rikare. Förändringarna kommer således innebära att alla i samhälle kommer att få det bättre, men att skillanden mellan ”rik” och ”fattig” kommer att öka. Kommer de styrande att genomföra förändringen?

    Det borde vara en självklarhet, men är faktiskt inte så. Den liberale (höger om den politiska mittfåran) kommer att genomföra förändringen, men den socialistiske styranden kommer inte att genomföra färändringen då den ökar orättvisorna i samhället. Skillnaden mellan rik och fattig ökar ju och det är inte bra. En följd av detta är att socialisten även kan tänka sig att genomföra förändringar som innebära att alla får det sämre bara skillnaden mellan rik och fattig minskar.

    Pröva på Dig själv; på vilken sida står Du?

  4. Jag kommer att tanka pa att samhallet du kritiserar ar det samma som har skapat forutsattningarna att du kan vara den individ som du vill vara…

    exempel?

    Skall vi borja med en uppvarmd 50meter pool som ar statligt bekostad och subventioner…

    Jag hoppas dock du ser paradoxen i dessa 2 meningar: ”Jag vill leva i ett samhälle där alla som behöver ska få hjälp och stöd. Jag vill framförallt att den enskilda individen ska ses och dess intressen tillvaratas.”

    Om vi applicerar detta pa pool exemplet – sa ar det alltsa ok med statligt pool sa lange inte alla vill simma samma bana….

    • Du läste nog inte mitt inlägg så bra, va? Hade du gjort det så kunde du läst att jag skriver att jag inte har några problem med att betala den skatt jag gör. Och i den skatten finns det väl utrymme för kommunals ervice som bassänger.
      Men jag hade också funnit det rätt naturligt att privata företag bygger simbassänger liksom man bygger gym och driver dem på samma sätt. Det är ju inte precis gratis att gå och simma bara för att det är en bassäng i kommunal regi!

      • Jag laser bara standiga politiska paradoxer i dina inlagg. Du vill betala skatt och ha privat sjukforsakring….

      • Vad är konstigt med det? Jag betalar gärna skatt för den betalar för en mängd viktiga funktioner i vårt samhälle, både utifrån ett praktiskt och mänskligt perspektiv. Jag är humanist och betalar gärna för allmännyttan. Däremot vill jag inte själv vänta om och när jag har ett brådskande problem. Så då betalar jag hellre extra för en privat försäkring.

  5. Hej
    Har en tid läst din blogg till och från och tycker du känns som en frisk fläkt i ett likriktat samhälle.
    Min korta kommentar är bara att eftersom Juholt tycks ha lockat till sig Stefan Holm (åtminstone enligt egen utsaga), så kanske du skulle ställa dig till Reinfeldts förfogande.
    Jag tror samhällsdebatten behöver en jordnära reflektion utan att för den skull passera ramarna och hamna i periferin hos extremismen. Tyvärr så representeras ofta eller alltid ”realismen” av vänstersidan eller för all del, nuförtiden också av SD på den andra sidan.
    En gammal mans råd (60+)

    • Jag är inte intresserad av partipolitik. Det är för många kompromisser och mellanmjölk. Jag vill inte måla in mig i ett hörn och behöva representera ett partis politik, en politik som kanske inte alls överensstämmer med mina åsikter i alla lägen.
      Stefan Holm är ju dessuton något mer känd än vad jag är;) Så jag gissar att hans eventuella påverkan är större än min.

  6. Hej

    Tack för en intressant blogg kul att du är tillbaka! Jag håller med din syn på vården, blir jag sjuk eller skadad vänder jag mig numera till google 😉 Jag ser problem med att hamna i ett amerikanskt system. Jag träffade en kille i Las Vegas som blev på körd när han tränade notan landade på 30 000 kr. Han var tvungen att sluta studera för att betala notan. Detta är något jag verkligen inte vill ha till Sverige.

  7. Jag skulle vilja läsa blogg inlägg om barfota löpning, muskler i fötterna, olika skador, kost, pungskav, blåbär… vad som helst egentligen. Alla har en åsikt, men inte alla har den erfarenheten av träning som Jonas har.

    ps. Jag tycker politik är riktigt tråkigt.

    • Ja, fast jag är ofta ointresserad av att skriva en informationsblogg för motionärer att läsa. Då kan du söka på nätet istället! Jag skriver en Jonas-blogg och just nu är det här ämnet som är på min hornhinna. Take it or leave it.

  8. Jag skulle vilja kommentera Anders inlägg här ovan. Stör du dig lika mycket på när människor inte skaffar villa volvo och vovve som du stör dig på när människor inte strikt tillhör den ena eller andra politiska sidan eller ideologin? När människor tänker själva, tänker utanför boxen, diskuterar med varandra med utgångspunkt från tanke, inte ideologi? Jeeeeehaaaa och lite väl wild and crazy för dig va? 😉

  9. Jag, med bakgrund i sjukvården, tänkte skriva och ser att Micke Selvin redan hunnit skriva det mesta jag tänkte. Men jag spinner på:
    Tanken med att ha en vinstdrivande vård är inte helt god, eftersom en sjuk patient är en bra patient för den som tar betalt (Därav den mycket välmående läkemedelsindustrin). En för sjuk patient är heller ingen bra patient, eftersom den kostar för mycket i förhållande till de andra… En icke-vinstdriven vård, typ vår skattefinansierade, skall/kan/bör/borde istället ha som mål att ha så få patienter som möjligt. Problemen uppstår när det är så många som vill ha hjälpen att man tvingas prioritera, och att tiden man kan lägga blir den enda variabeln för att kunna ta hand om alla. Så är fallet i vår sjukvård idag. Eftersom man då måste prioritera de resurser man har hamnar man på sätt och vis i samma svåra situtaion som de vinstdrivna vårdinrättningarna – de som är lägre prioriterade får inte kosta sååå mycket mer tid än de som verkligen behöver vården. Tyvärr präglas just debatten av kötiderna väldigt mycket om just kötiden. Det är kanske mer intressant med det långsiktiga perspektivet – kommer denna patienten att komma tillbaka igen och ta ännu mer tid av oss? -snarare än att snabbt jobba undan köerna, vilket görs effektivast genom att korta ner tiden emd varje patient genom korta tider, tidigare hemgång etc. Tyvärr är det senare ett oerhört kortsiktigt resonemang, och jag tycker debatten skulle handla mycket mer om vilka åtgärder som kunde göras för att förebygga ohälsa i den längre perpspektivet. Det är därför det är intressant att läsa på denna bloggen t.ex. Men det är frågor där sjukvården idag, som man söker när man redan har fått problem, har begränsade möjligheter att påverka.
    Vården är tyvärr maximalt belastad idag. Det finns inga marginaler alls. Därför får sådana som du (ocj jag själv) ibland stå tillbaka för dem som faktiskt riskerar att förlora mer. Det är inte snyggt att se hur många kommenterar fördomsfullt om överviktiga, mammor etc. Jag tycker det gör att denna debatten får fel fokus. De stereotyper som vissa beskriver finns, men de är inte rättvisa mot varken sjukvården eller patienterna. Sjukvården bygger på medincisk prioritering – inte på samhällsnytta eller bakgrund. Det är i min mening den enda praktisk realistiska värdegrunden för vårdpersonlen. Hur skall vi annars göra? Skall man agera samhällsekonomer samtidigt som vi vårdar? Eller domare? Jag kan bara tala för mig själv om den värdegrund vi förväntas ha i vården och jag vill inte ha det annorlunda. Alla skall ha hjälp efter medicinskt behov!
    Om ni sedan uppfattar det som stötande att en del av dem som tar vårdplatser har levt en livsstil som slår tillbaka mot dem – den diskussionen handlar om förebyggande hälsa, precis som ovan, och det är enligt mig en annan fråga än den om privata vårdinrätningar. Eller? Och (nu tar ja i med stora bokstäver…) TRO INTE, NÅGONSIN, ATT ALLA SOM HAMNAR PÅ SJUKHUS FÖRTJÄNAR ATT VARA DÄR!

    Men betala för försäkringen för sjutton, det viktigaste är ju att patienten får hjälp!

    • Jag håller med om att man skulle prata mycket mer om preventiva åtgärder och hälsoskapande arbete men det går ju stick i stäv med hela sjukvården/läkemedelsindustrin. Där jobbar man inte med hälsa, man jopbbar med symptomdämpning.

      • Man måste oftast ta hand om symtomen och bromsa en negativ utveckling innan man kan gå vidare med hälsofrågor. Det är den uppgiften Sjukhuset löser. Vem skall lösa hälsofrågorna, det är väl det vi borde diskutera?
        Jag tror ju inte att läkare och sjuksköterskor har störst genomslag i den frågan. Det handlar mer om kultur, skolor, ideal… det stora problemet är väl att vi lever i en så jävla kortsiktig kultur. Både vad det gäller sjukvårdsadministration och livsstilsfrågor.

  10. ” Ingen, absolut ingen, skulle prioritera någon annan än sig själv eller sin familj i händelse av medicinsk kris, sjukdom eller skada. Då står alla sig själv närmast. Och den som är fri från synd i det fallet kan kasta den första stenen. Till och med svensk politiks ärkehycklare, Lars Ohly, har vänt sig till den privata vården.

    Det är alltid lätt att vara sosse eller röd i sina värderingar när det kommer till andras val men när det gäller den egna personen, så är alla lika måna om sig själva och sina behov ändå. Alla!”

    Mina tankar, dina ord Jonas

    För övrigt så tycker jag att man om man vill ska kunna teckna en privat sjukförsäkring, vissa vill prioritera detta, andra inte. Varför ska man inte få det om man nu vill?. Därmed inte sagt att det ska bli som i USA att man inte ska få markant sämre vård om man inte har ett kreditkort som duger.

    • Ska givetvis stå att (Därmed inte sagt att det ska bli som i USA att man FÅR markant sämre vård om man inte har ett kreditkort som duger.

  11. Jag ger mig inte in i den politiska debatten. Var och en blir salig på sin tro. Jag har privat sjukförsäkring. Det är bra. Jag har aldrig utnyttjat den. För det får jag skylla mig själv. MEN, jag har en fråga som jag hoppas att BeingJonas kan svara på. Anledningen till att jag inte utnyttjat min privata sjukförsäkring är att jag antagit att den privata sjukvården ska erbjuda samma (in)kompetens rörande träningsrelaterade skador etc. som tillhandahålls inom den offentliga sjukvården. Tycker du att du får den hjälp du behöver i den privata sjukvården, dvs. under din privata sjukförsäkring?
    /Jon

    • Utan tvekan, ja! På ett betydligt mer kompetent sätt än i den allmänna vården. För att inte tala om snabbare!

  12. Ser inte problemet, samhället ska garantera en grundläggande nivå för samtliga medborgare och elitidrottare och andra som har behov av en högre nivå betalar för det med en försäkring. Det är väl ändå inte konstigare än att man får köpa en bil om man inte gillar att vänta på buss eller tåg? Eller?

  13. Du citerar min kommentar men verkar ha missförstått den. Jag tror inte heller att kommunism leder till rättvis behandling av alla individer.
    Jag konstaterar bara att ”ett rättvist samhälle” är en utopi och då är också ”en rättivis vård” en utopi.
    Sen konstaterar jag också att så är det överallt i världen och att du står på toppen av pyramiden.
    Men du är lite naiv när du tror att alla borde skaffa en sjukförsäkring. I så fall blir väntetiderna lika långa som i den offentliga sektorn. Eller så måste avgifterna höjas så bara några få har råd med det. Det är så det funkar.

  14. I ämnet sjukvård och träning så har jag sammanställt en guide för hur tränande människor ska få hjälp!

  15. Funderar på att tecka en såndär. Vilket bolag har du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s