BT slog på stora trumman idag med rubriken ”Allt fler betalar för snabbare sjukvård”, apropå det ökade antalet människor som tecknar sådana.
Jag vet knappt i vilken ände som jag ska börja med att reflektera över detta men för mig är det en självklarhet att ha en privat sjukvårdsförsäkring! Och att betala för den. Precis som jag betalar för bättre mat, bättre service, bättre kommunikation och bättre information. Smakar det så kostar det. Bara en naiv sossesolidariker tror något annat.
Men det kostar inte så mycket i det här fallet. Jag betalar runt 5000 kr om året för min försäkring och den ger mig omedelbar access till undersökning, vård och behandling. Och 5000 kr är inte mycket. Det motsvarar inte så värst många paket cigaretter, ölflak eller hämtpizzas. Så innan man börjar orera om orättvisan över låginkomsttagares ekonomiska svårigheter att kunna finansiera en sådan här försäkring så kan man börja med att iaktta att konsumtionen av det som faktiskt skapar ohälsa är som störst i just det här befolkningssegmentet. Vad jag menar är att summan i fråga är så låg att de flesta, i ett prioriteringsperspektiv, skulle kunna ha råd med den.
Att få vänta på vård eller undersökning när man behöver den är helt oacceptabelt. Många är skräckhistorierna om väntan och köer. Den som förnekar detta är antingen politiker eller världsfrånvänd. Vad betalar vi så mycket skatt för?
Inkompetensen är också ett problem. I alla fall i sammanhang som inte har med akutsjukvård att göra. Och observera att jag nu talar utifrån mitt perspektiv som elitidrottare. För det finns inget fall då du som fit och vältränad elitidrottare med hälsoproblem, faktiskt får hjälp eller ens tas på allvar. För om du är normalviktig och har värden inom de enormt breda referensintervallen (som ska passa alla mellan 20 och 70 år) och dessutom kan springa några kilometer så är du dömd att klassas som frisk och i bästa fall skickas du hem med lite antiinflammatorisk medicin och med rådet att vila lite. Sjukvården sysslar nämligen inte med hälsa. De sysslar med symptomlindring. Många läkare har inte ens den mest rudimentära grunden kring ett salutogent perspektiv på individen och vården.
När jag går till en läkare vill jag inte jämföras med den breda massans hälsa. Jag är inte intresserad av hur jag ligger till i förhållande till min referensgrupp. Jag vill bara jämföras med mig själv. Jag vill bara träffa någon som kan relatera mina eventuella problem till min livsstil, mina förutsättningar och min bakgrund. Fuck, jag skulle inte behöva träna på flera år, leva rövare och äta skräp, och ändå säkert bedömas som väldigt tränad eller väldigt frisk i en generell undersökning. Även om det betydde att jag var skuggan av mitt egentliga jag. Hur relevant är det?
Alla mina idrottskompisar, ALLA, skyr den allmänna vården. Därför att man uppfattar att ingen där fattar någonting. Ingen lyssnar. Ingen tar dig på allvar såvida du inte är uppenbart sjuk, gravt överviktig eller suicidal. Men om du känner att du inte mår bra, inte presterar som du ska, har en intuitiv och subtil känsla att någonting inte funkar optimalt, forget about it! Ta en alvedon, vila och återkom om några veckor, fuck you very much.
Och om du har ont någonstans för att du simmat, sprungit eller cyklat? Ja, skyll dig själv och ta en kölapp med tre nollor på. Du har tusentals personer framför dig.
Jag betalar gärna för den extra servicen och expertisen. Det är ju min kropp och min hälsa vi pratar om. Jag struntar i alla andra i det fallet. I det fallet finns ingen solidaritet. För om det betyder att vi alla ska ha lika, lika dåligt, så köper jag inte det.
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Well spoken Jonas!
Jag har länge kritiserat sjukvården för att enbart lindra symtomen, precis som du skriver. Jag har i hela mitt liv haft astma och hudbesvär med kraftiga eksem. Och jag har i hela mitt liv betalat dyra pengar för alla möjliga mediciner och krämer som visserligen hjälper, men bara för stunden. Jag har vid otaliga tillfällen velat att gå vidare med det här och i alla fall låta någon intresserad läkare se möjliga orsaker och kanske alternativa behandlingsmetoder. Men icke, nytt recept, smörja på. Tills för drygt 1,5 år sedan när jag upptäckte bland annat din bok ”Jag vill ju bara se bra ut naken”. Jag la om min kost, mest naturliga råvaror som jag alltid tillagade själv. Började dessutom att konditionsträna mycket. Och när sommaren kom ägnade jag timmar utomhus i sol och natur. Resultatet? Jag har helt slutat med min astmamedicin, jag använder kanske 1/10 mängden kräm mot tidigare, och jag mår toppen. Jag kan duscha två gånger om dagen utan att bli flamröd och snustorr. Ingen läkare har någonsin kommit ens i närheten av att föreslå dessa förändringar. Jag använder mina egna erfarenheter för att försöka sprida det här till så många som jag träffar, alla förtjänar att veta.
Jag har i alla fall två till exempel på när jag fått smaka på sjukvårdens besatthet av symtomlindring istället för orsaken och i längden hälsa, men det kan vi ta någon annan gång 🙂
Vänlig hälsning
Jonathan Lindqvist
Jag slutade röka…för att jag skulle ha råd att äta.
Ändå kan jag aldrig spontanköpa en pizza, det räcker inte mina pengar till!
Jag dricker sällan alkohol, för…jag har inte råd! Kan aldrig gå ut på lokal och ta en öl på fredagen som många andra.
Ja, jag är sjukpensionär…..
Det verkar så lätt för dig att säga att spola ciggen, spola kröken OCH pizzan, så har du råd! Då ordnar sig allt…..
Du! Det är inte sant, jag äter på ramarna just nu. Så generalisera inte så fucking much!
Jag tycker inte att man ska behöva köpa sin egen sjukförsäkring, vill inte att det blir som USA, där man nekas vård om man inte är försäkrad!
Jag vill ha ett rättvist samhälle där alla får en BRA vård, där det inte bara är de som tjänar lite mer som kan få den BRA vården, vad blir det för ett samhälle?
Nej, satsa mer pengar till att höja lönerna för läkare, sjuksköterskor och ALL annan vårdpersonal, då kan vi behålla dom i den vården som alla kan få del av! Dessa miljoner som politikerna höjer sina löner med bara sådär, ta de pengarna och satsa på sjukvården, det gäller politikerlöner i båda blocken!
SÅ, det är inte så självklart att man har råd med den där försäkringen på 5000 kronor!
På ett sätt så är det ju som USA redan då vissa personer inte får den vård (inom rimlig tid) som man behöver, av den allmänna vården. Den så kallade vårdgarantin är ju bara ett luftslott.
Välskrivet inlägg.
Jag insåg också för ett tag sedan att sjukvården endast är intresserad av symptomlindring.
Vill man vara smått proaktiv uppskattas det föga.
Skadade senare knät och har således inte kunnat springa ordentligt utan smärta på ett halvår men t.o.m det tar de inte på något större allvar. Vänta på att det ordnar sig själv verkar vara tesen. Jag är ju trots allt inte döende.
5000 spänn om året är 417kr i månaden. Det kan jag som student t.o.m ha råd med.
Betänk Jonas att du fick cancer, räkna då med att din premie sköt i höjden om ens ditt försäkringsbolag ville ha dig som kund. Jag har jobbat på andra sidan, på ett försäkringsbolag och vet att det endast är den friske, starke personen under 65 som har rätt att teckna en sådan försäkring du talar om. Ponera sedan att du blir så infernaliskt sjuk att du inte klarar din vardag, din inkomst kommer nu vara runt 7000 SEK/månad. I det läget har du tamejfan inte ens råd med en ynka hundring extra/månad ens om du fick teckna en försäkring. Begrunda sedan situationen där du får stå i kö för att få vård eftersom elitidrottare med ont i hälsenan och försäkringar kommer före dig i kön och du har verkligheten. För att släppa före dig skulle vi behöva betala mer i skatt eftersom vårdbolaget som ska stå för din vård är giriga och tar hellre billiga försäkringsbolagskunder med hälseneproblem som de får bra betalt för än patienter från utan försäkring där landstinget betalar en lägre summa. Jag vet detta eftersom jag själv är privat vårdgivare, den typen som tar elitidrottare på allvar, den typen som jobbar på en stor idrottsanläggning.
Just cancervården är väl ett exempel där det oftast fungerar bra och snabbt i Sverige, även om man också läser en del om cancerfall som missas. Så vitt jag vet är det väl ingen som behöver vänta på cancerbehandling överhuvudtaget. Hoppas jag. För om det är så är det verkligen för jävligt.
Jag fattar ditt resonemang men ändå, på vilket sätt gynnas jag av att stå i en sjukvårdskö om jag genom att betala lite kan få hjälp direkt? Det kan aldrig vara girigt att vilja få vård och behandling så fort som det går.
Givetvis inte. Problem uppstår endast när samma (stora) privata vårdgivare har avtal med både landsting och försäkringsbolag och möjlighet att fritt välja vilka patienter man vill behandla och inte, speciellt när patienten knappt har några andra val. Det finns ingen lag som säger att sjukast går först, bara etik och moral. Offentlig vård för sig, privat försäkringsbaserad för sig.
Kan bara hålla med!! ”Vila och ät voltaren”. Ja men hallå! Jag har ont för att jag har motionerat, det behöver vi inte bry oss om. Men de som har ont för att de i n t e motionerat, för att de ätit för många hämtpizzor, rökt för många cigaretter. D o m är det synd om.
Senaste besöket på allmän läkarmottagning renderade i följande kommentar från den fnysande läkaren….”varför sysslar du inte med schack ist för triathlon” och naturligtvis gick jag hem med ett recept för lite starkare voltaren och ett ”kom tillbaka om några veckor om det inte blir bätttre”.
Håller helt och hållet med dig. Här i Sverige behandlas symptomen istället för källan till dem.
Jag beundrar ditt mod och är förvånad över att du inte är mer ifrågasatt… Du är så provokativ – men ändå inte. Kanske sätter du ord på det folk tycker ”på riktigt”.
Jag håller med dig i ditt resonemang och förstår inte varför de som behöver det mest är minst intresserade av sin hälsa… Men när jag själv var fattig och pluggade skulle jag aldrig drömma om att lägga 5000kr på en försäkring – för 5000 kr kunde jag ju köpa ett fint objektiv till min kamera eller resa någonstans.
Men så läste jag en bok som fick mig att tänka om och börja prioritera min hälsa… Det är ingen självklarhet att prioritera sin hälsa i vårt samhälle – man anses ofta vara en ”fröken duktig”, en tråkmåns eller träningsnarkoman. Fasiken vad man får jobba hårt för att bli accepterad… Men man mår fantastiskt bra, både fysiskt och mentalt!
Krya på din fot!
Kanon att du har försäkring Jonas!
Jag vill inte betala för skador på old-timers som fått för sig att springa i fjällen men inte klarar av det…
Nej, det hade du inte behövt betala för heller. För en så subtil skada så hade man bara skickat hem mig med en smärtstillande medicin och rådet att vila, om jag hade varit dum nog att gå till en vårdcentral.
Det här är så rätt skrivet. Frågan borde lyftas till en stor kampanj i media,
problemet blir större när fler och fler människor blir intresserade av friskvård och motion. I Västra götalandsregionen finns tex ingen idrotsskadeklinik, trots att dessa åkommor utgör en betydande del av den vård som ges.
Huvet på spiken GULDSTJÄRNA!
Det finns en oskön underton i denna text. En elitistisk inställning som är lika oskön som den är obalanserad. Jag skulle själv inte klassa mig som elitidrottate, sprang dock min första mara på sub 3 – så helt träningskygg är jag inte. Jag håller självklart med om att vissa träningsåkommer kan inte, och ska inte, den vanliga sjukvården ta hand om. Men att då direkt konstatera att en privatisering av sjukvården är ett måste och det alltid lika trötta argumentet: varför har vi så höga skatter? Är fan inget annat än en rakt igenom debil inställning till sjukvårdsfrågan. Nyanserad, någon?! Snacka om att inte se ”the big picture”. Men visst vi säger till den ensamstående morsan med tre barn att hon ska dra ner på OLW- påsarna till helgmyset så är problemet ur världen..
Att du struntar i alla andra är så uppenbart att det var slöseri med bokstäver att skriva ut det i text i sista stycket.
Antar att det är lika onödigt av mig att skriva ut detta: din träning är, tro det eller ej, inte det viktigaste i världen.
Hade du argumenterat nyanserat och tagit upp både fördelar och nackdelar hade jag tagit din åsikt på allvar men nu får jag bara Patrick Bateman-vibbar.
Du har ju inte fattat min poäng överhuvudtaget. Bara din formulering att ”din träning är, tro det eller ej, inte det viktigaste i världen”, visar ju hur lite du har förmågan att se på den här frågan utan dina rödfärgade glasögon. Därför att i min värld, i mitt liv, är just träningen så viktig! Och bara för att jag inte väger 150 kilo och riskerar att dö av hjärtinfarkt eller är en ensamstående trebarnssmorsa så tycker jag mig ha rätten att anse att mina problem, träningsrelaterade eller inte, är viktiga för MIG! Och det är ju hela avsikten med min privata sjukvårdsförsäkring, att jag kan välja själv och slippa finna mig i väntan på inkompetent hjälp av en ointresserad sjukvård som är upptagen med att släcka bränder.
Och att relatera till skatten är väl oerhört relevant i sammanhanget. Eller tycker du att skattefinansierad vård innebär att man ska stå med mössan i hand och vara tacksam?
Det är ju tur för dej att du tidigare varit frisk. Hade du haft en endste sjukdom innan du tecknade din försäkring hade du inte fått någon. Det är det som är skillnaden mella privat och offentlig vård.
Bullshit. Jag har både allergier och luftrörsbesvär samt en 7% invaliditet på min vänsterarm efter ett armbrott och medföljande operation. Inga problem att teckna försäkring. Dock täcker inte försäkringen eventuella följder ifrån tidigare uppkomna skador/problem som de jag listade. Vilket ju ocksåär helt logiskt. Du kan ju inte teckna en bilförsäkring och fä ersättning för en krock du hade en månad innan di tecknade den…
Bra skrivet Jonas!
Jag ser väldigt frisk ut. Smal, och tyvärr ( i sjukvårsdsammanhang ) även snygg. Jag har många gånger blivit rejält förolämpad och hånad av läkare på VC. De har liksom bara bestämt sig för att jag simulerar. Senaste ( och sista gången för nu har jag också tecknat privat ) som jag besökte en VC så sa läkaren som undersökte mig att jag var stressad och lite deprimerad pga mitt jobb, och skickade hem mig och sa åt mig att vila. Jag är inte det minsta stressad eller deprimerad och protesterade, men då hånflinade han bara. När jag senare kom till den privata VC så konstaterades lång gången Borrelia.
Mardröm. Typisk trött kommentar ifrån läkare som redan gett upp och avfärdar som inte är helt uppenbart och kan relateras till en medicin.
Prata inte skit.Den som behöver får alltid vård av den allmänna försäringen vad gör du med din astma när den inte ingår i din privata försäkring. Jo då måste du uppsöka dessa förhatliga VC och få vård där. Det gäller att tänka efter före. Jag vet vad jag talar om och ni andra låt er inte luras av guld och gröna skogar hos privata just nu håller jag på att lära upp en privatpraktik hur man tar blodbrov och sänder brev till sina patienter.
Den allmänna vården, den mån man får tid inom sex månader, bryr sig inte ett skit om någon (som jag) som blåser över sju liter i vitalkapacitet när jag kommer upp till lung/allergi. I deras ögon är jag frisk och bör inte ta upp deras värdefulla tid som bör läggas på KOL-patienter etc. Jag har sökt privat för de problemen och betalar för den servicen. Utan att vänta och utan att betraktas som en belastning!
Intressant diskussion, för det första. Själv ser jag inte det problem, som många här inne gastar om, ifall man samtidigt som man tecknar en privat sjukfröskring betalar skatt till den allmänna.
Att de privata vårdbolagen sedan handplockar patienter utefter profit torde ju snarare vara en fråga om regleringar(politikers uppgift) än om man borde ha rätt att teckna privat sjukförsäkring.
Jag har själv lidit av frekvent återkommande förkylningar,sjukdomar(ofta 3-4 veckorsintervaller) sedan jag var 16 år gammal(23 år idag). Den hjälp jag fått genom den allmänna vården är, ödmjukt uttryckt, skrattretande. De rekommenderade mig först att helt sluta träna då min kropp ”uppenbarligen inte klarade av det”. Då detta gav motsatt resultat hävdade farbror doktorn att jag visst inte var sjuk – mina värden var ju helt perfekta!
På detta sätt rullade det på ända tills jag sprang över J Coltings bok Den nakna sanningen. Jag ändrade min kost radikalt. Jag slutade käka de destruktiva kolesterolsänkande statinerna som jag käkat (mycket riktigt!) sedan 16 års ålder.
Jag räknar med att det kommer ta sin tid innan de verkliga resultaten uppdagar sig, men jag kan redan skönja en ljus framtid då jag endast drabbats av en förkylning det senaste halvåret.
Den allmänna vården har jag inte mycket till övers för längre. Den är ungefär lika individanpassad som ett par vita blixten från 1930.
Hej! Har du en bra försäkring att anbefalla till en som är elitidrottare?
Kari