Det var inte världsrekord i snabba fötter hos mig under det första varvet i kvällens aquathlon-SM (biathle) i Halmstad. Vi sprang tre varv á 500 meter runt Nissan i centrala Halmstad via två broar och när starten gick så blev det tvärrusning in i första kurvan. Jag kan inte ha varit mer än tia-elva efter 500 meter. Jag tyckte ändå jag var kvick förra veckan när jag körde en serie med 10 x 400 med 200 joggvila på 73 ned till 69 sekunder. Men tydligen inte;) Jag har dock känt mig kass i benen under de senaste tre dagarna efter att ha nått någon typ av formtopp efter helgen så jag hade låga förväntningar på min fart idag.

Efter det första varvet så stabiliserade sig dock tempot och jag tappade inte mot täten utan plockade istället placeringar. När det var dags för simning så plöjde jag rakt ned i i Nissan och var snabbt uppe på andra/tredje plats med Joakim Axelsson. Jag hamnade i yttersväng runt triangeln i vattnet men kunde rycka ifrån mot uppgången och var tvåa ut på sista löpet. Erik Strand hade en liten ledning och sprang ohotad. Femkamparna som hade öppnat friskt under första varvet fanns inte att se någonstans.

Jag hade Joakim i rygg men var tvungen att släppa honom förbi mig när han kickade in under sista varvet och han slog mig med några sekunder.

Triathleterna dominerade stort och mycket. Fan vet vad femkamparna sysslade med men att simma och springa riktigt kort är ju LÅNGT mer deras grej än vår (triathleternas). Och i synnerhet min. Det är ju ganska stor skillnad på Ultraman och 12 min mjölksyrafest. Femkampare tävlar ju aldrig på längre distanser än 200 meter simning och just 3 km löpning. Hur som helst så var de otroligt långt efter oss i mål.

Och ja, jag körde i mina Vibram Five Fingers!

Det var härligt att tävla och känna sig så levande igen. Det är lätt att glömma att i mixen mellan ångest, trötthet och prestation så finns det en förbannat skön kamp där man får lyfta på huven till motorrummet och ohämmat skruva på alla ventiler och cylindrar.

Bilder kommer imorgon. Fan vet hur man laddar ned bilder från Facebook på en sådan här äppeldator (Elins) och trots att min hovfotograf Tomas var med och dokumenterade, så tog vi ett exekutivt beslut att prio middag före datorjobb.

På lördag åker jag ned igen och då blir det riktig triathlon. Med cykel. Och riktiga skor. Och med ungefär lika mycket trötthet. Fast fyra gånger så länge. Och ryktet säger att SVT ska sända så misären kommer digitalt till en TV-soffa nära dig!