Samma kontor, samma musik men ny dag och nytt ljus. Tröttrufsig kropp och sensovande själ har en timme på sig att samla styrka och rätlinjighet. Snart klickar vi in pedalerna för att inte klicka ur dem förrän fötterna trampar sand och tång.

Varberg och Apelviken är ett enda Knallelandsghetto en normal semesterdag men när vi på ett infall åkte ned igår så var det i princip tomt. Skönt. Jag gillar inte att trängas under njutning.

Jag och Thobbe tåtrampade runt Fästningen och tillbaka och sög in så mycket horisont och sommarlugn att vi på stående (eller löpande) fot bestämde oss för att göra det samma idag. Cykelledes. Om vi bara hittade en chaufför för bil och väska. Vi orkar inte hardcora för mycket och en enkelsträcka räcker bra för dagen. Mikey ställer upp. Pretty Boy vill ha lite sol, han med.

Klockan är 10.15. Kaffet ligger i tuben. Dagen är snitslad. Inget plockepinn.