Aldrig stanna, aldrig stelna

Jag sitter ensam på kontoret när världen tycks upptagen med annat där ute. Fredag kväll men jag är för trött att deltaga. Jag känner sviterna av en lätt hangover eller postlägersdespression. Det är lite Broder Daniel, Youtube, gråtande cockerspanielvalpar och allt det där just nu. Ska kanske läsa en dikt. Något som har en ton eller känsla och är fyllt av blod.

Jag har inget att göra och ändå allt att göra. Man blir ju aldrig klar med machetehuggandet igenom den djungel som Det Riktiga Livet bygger upp. Man kanske ska skita i allt? Casha ut och checka ut? Stoppa alla jävla pengar man har på ett kort och resa med lätt väska igenom dagen och världen. Drifta på som Kerouac. I och för sig svårt för mig som är en primadonna, bara min necessär hade blivit tung ju. Kanske två väskor.

Det är när man börjar glänta bakom kulisserna till den tillvaro och de luftslott man byggt upp, som man kan uppleva en hisnande insikt om möjligheter. Vunna eller förlorade. De vunna finns ännu att erövra. De förlorade var under de dagarna man levde blind som en höna och inte såg det ljuset på himlen som borde varit ens ledstjärna till vad man borde, ville eller borde viljat.

Det är när man inser att man inte behöver göra allt det som man tror att man måste göra, som man blir rädd för höjden av tankar och djupet i vattnet man simmar på ytan i. Allt det man tror att man måste göra är ett tak man byggt åt sig själv. Det är långt upp till stjärnorna ovanför det. Himlen är hög och den är klar.

Det är när man vet att man inte behöver leva i den kostymen som man hitintills burit, som man kan klippa marionettrådarna till sitt invanda mönster, och rulla med dyningarna.

Rörelse föder alltid min process och tankeflöde. Stillastående också. När dammluckorna stängs så bygger trycket. Liksom i  mina ben och i mitt blod. Rörelse kräver vila och stillastående men det är svårt att landa mjukt i 180.

Ska rycka upp mig snart. Gå ut i livet. Göra något riktigt och konkret. Kanske köpa jordgubbar. Måste bara tänka tanken till trots.

8 reaktioner på ”Aldrig stanna, aldrig stelna

  1. Köp lite svenska jordgubbar! De var helt fantastiska med lite vispad grädde till. Svensk sommarkärlek innanför det röda solmogna skalet…Got me back on track today.

  2. Det är alltid spännande att läsa din blogg. Jag skrattar, lider, inspireras och allt där mitt i mellan om vartannat. Du är oftast fruktansvärt rolig, speciellt i cynismen och ironin. Jag älskar din humor. Nu var du melankolisk och filosofisk. Jag bugar, bockar och tackar. Hoppas du aldrig slutar blogga !

  3. Djupt tänkt, man får en tankeställare när allt är över och vemodet sveper in! Touren är över och ett kapitel till i Jonas liv är över! Men imorgon skiner solen igen och en ny dag gryr! Living the dream…………..

  4. dito! … men köp också andra än svenska jordgubbar och blanda de. Om du vill kan du räkna de först och kolla sen om du smaka fram alla svenska gubbar. Är det hjärnan som gör världen som den är eller omvänt? Den som inte kan stanna efter ett 180 km/h race tom kör lite baklänges har ett torftig liv som riskera att inte kan sluta bra. Därför är det ingen fara med att lägga in en annan växel ibland, ta på sig andra glasögon (varför inte golfglasögon – efter 3 timmar tror du något kan inte stämma, alla färger är utbyta och det är ingen solsken även om du trodde det). Men det är solsken, alltid, ever! Ibland behövs dock regn och oväder för att vi uppskatta det. Min syster som bor på Kanarieöarna längtar ibland enbart att kunna rulla i snö. Prinscesstårta till frukost blir redan trist efter tre dagar, kanske redan första för dig. Vissa blir filosofiska, andra religiös, och tredje sälja allt och fixa vatten till Sudan eller jagar Malaria. Enbart de som inte ens kommer på tanken att det finns annat än löparskor, karbonramar, veckokilometer och – timmar har inte ens chansen att ta det där riktiga klivet ut till livet.

  5. Stanna inte för länge utan fortsätt långsamt och låt det pysa. Det är omöjligt att landa mjukt när det går fort, och man blir frktansvärt stel om man stannar halvvägs… Jordgubbar i kombination med youtube och hundvalpar låter bra för en kväll, sedan tar man nya tag, sover en natt och vaknar till en ny solig morgon. Alla har vi våra Winnerbäck och Amarone moments, tack och lov så går livet vidare…

  6. Tror du behöver nya utmaningar….kankse en sport med dynamiskt underlag…

  7. Det är en fröjd att läsa allt du skriver, oavsett tema. Du har ett fantastiskt, och träffande, skriftspråk som går rakt in i hjärtat.
    Tack för att du delar med dig!

  8. Jonas,
    Du träffar rakt i mitt hjärta! Vilket uttryck, vilka formuleringar. Jag är tagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s