Fukten låg som en blöt trasa över min lekamen idag när 170+ kilometer avverkades till Värnamo. Det var som att cykla igenom en Lützen-dimma minus själva dimman. Och det var varmt. Så jag som svettas mer än gärna, var blöt inifrån och ut från mil tre och framåt.

Eftersom jag kör väganvisning old school med klottrade anteckningar på ett papper så blev det tämligen svårtolkat i papyrusland då svetten snabbt förvandlade min nedtecknade rutt till kletig pappersmassa. Whatever. Vi hade i alla fall förmånen att få guidning ut ur Kristianstad av Håkan Nilsson vilket var en fin start på dagen. Det är aldrig roligt att snurra runt i början av en 17-milsdag. Med tanke på hur svårt det var att hitta in i sta´n så kan man tänka sig att det hade varit minst lika svårt att hitta ut.

Rutten gick via Osby, Älmhult, halvvägs till Växjö innan vi cuttade in på 126;an till Alvesta och sedan ut på vägen mot Värnamo.

Något som var påtagligt under dagens rutt var följande;

-bristen på RIKTIGA bensinmackar! Och med riktiga bensinmackar så menar jag ställen där man kan köpa kaffe. I Småland finns bara de här tråkiga billighetsmackarna som Q-star då smålänningarna antagligen är snåla jävlar som får stånd av att spara 12 öre litern. Tydligen finns en lokal billighetsmack som möjligen heter Bröderna Jonsson eller något, med en bild på två snoddaskopior i turban och oljeshejksmundering. Vad det nu ska betyda? Jobbar de i Arabien? Har de en oljekälla hemma i Snålhult?

-Mycket 2/1-väg och många långtradare med timmer på. 97 procent av alla yrkesförare kör bra men det är de tre procenten som är riktiga kukhuvuden som är bekymret. Idag hade vi en lastbil som körde farligt nära, helt utan anledning, och som skrämseltutade precis när han passerade. Svin. Jag önskar att en sådan fet gris får känna hur det känns att vara utlämnad till 15 ton ståls godtyckliga framfart under befäl av någon som inte ens borde få lov att köra kundvagnen på ICA.

Och det är inte första gången det händer under den här resan. Vi har säkert haft tre eller fyra sådan incidenter. En dag smäller det. Och man må vara hur grötmyndig som helst och prata om cyklisters vårdslöshet men när man sitter i sin förarhytt eller sin ombonade bil med både krockkudde, bälte och fläskmage som skydd så finns det ingen ursäkt i helvetet att köra aggresivt gentemot cyklister. Cyklister som må vara irriterande eller sinkande, men aldrig ett hot!

Jag är ingen våldsam person annars, och har inte varit inbegripen i fysiskt våld sedan mellanstadiet, men om jag någonsin av någon anledning kom ikapp en sådan långtradare eller bilist så skulle jag slita upp dörren och vrida om pungen på vederbörande.

I Värnamo regnade det men Olle Massör hade preppat vår ankomst i vanlig ordning. Jag kunde chilla i lobbyn med en kaffe och ringa några samtal innan jag gav mig ut på en halvtimmes lugn löpning på gudomligt gröna stigar längs vattnet. Efter det blev det blodig biff och nu delar jag och Pasi på en flaska Chateauneuf-du-Pape 2008 och kontemplerar livet, lovet och lusten. Jag återkommer med vad vi kommer fram till.