Visst blir det lite mycket ”hallå kverulant” men min interna åsiktsmaskin har gått på högvarv idag. Inte undra på det när man tittar lite på TV och får se bland annat Shirin Rågby Djavidi prata träning i Gomorron´Sverige.

För helvete SVT, hur slappa i rekryteringen får man vara? Vill man ha någon som står i TV med gammeltrötta formuleringar i koncentrerad klysckform som slår in de öppnaste dörrarna tänkas kan? Ja, det fick man iallafall. Med den ofattbart lama rubriken ”Träning utomhus” avhandlades alltså träning. Utomhus. Säg någon träning som INTE genomförs utomhus så här års? Ping-pong?

I alla fall så trodde jag förväntansfullt att Rågby Djavidi skulle prata om funktionalitet, glädje, hälsa , långsiktighet eller i alla fall inspiration. Visserligen sade hon, tror jag, vid ett tillfälle ”sten” men gick sedan vidare till att prata om sin Exer-tube (sponsrad naturligtvis, så hon var noga med namnet o att inte kalla den ”snodd”), dämpade löparskor, springa intervaller mellan stolpar och att köra skiten ur kroppen. Och vad i helvete är att köra ”kickar”? Vad ska man kicka på? Vem ska man kicka på? Kicka boll? Att ens prata om att köra kickar är så förbannat PT-skadat á la Sturebadet att jag spyr på det.

Gud så blekt. Gud så tråkigt. Om man nu ämnar att göra ett inslag om utomhusträning så hade man ju kunnat göra det så mycket roligare. Så mycket bättre. Så mycket mer intressant. Vad sägs om ett inslag om RIKTIG utomhusträning som bygger på kravlös spontanitet, funktionalitet, natur, lek och prestationsbefriad motion?

Ring mig nästa gång så ska jag springa barfota i naken torso och slå slägga, lyfta stock och kasta sten.