Årets Colting Camp är slut för den här gången och jag lider av lätt separationsångest nu när mina 26 nya vänner har begivit sig hemåt!

Vi har tränat i dagarna fyra och dessutom genomförde SAMTLIGA (utom en sjukling) campers Mitt i Borås Triathlon under lördagen. För många av dem var detta den första eller andra triathlontävlingen någonsin. Hatten av för det! Och detta dagen efter en riktigt hård intervalldag med tre pass!

Jag var den enda i vårt sällskap som inte tog sig i mål, paradoxalt nog. Nåväl, en glasbit satte effektivt slut för min dag på cykelsträckan när mitt bakdäck punkade. Dessutom hade jag närkontakt med vasst glas redan tidigare på dagen då jag skulle rensa uppgången ur vattnet i Viskan, och trampade på en krossad flaska med resultatet att det var Little Saigon nere på piazzan med blodflöde och kompresser i högläge. Glas var mitt nemesis igår!

Dessutom har vi kört en del teori via föreläsningar och träningssnack samt ätit kopiösa mängder och naturligtvis haft förbannat trevligt rent allmänt!

 

Samtliga deltagare har varit rörande överens om i alla fall en sak, nämligen att Borås är gryyyyyyymt! Tro fan det. Vi har simmat i Viskan, tittat på stayer, ätit picknick i Stadsparken, blivt solbrända på Alideberg, kvällsdoppat i Kype, sprungit med sång över läpparna i rena naturpekoralen på Rya Åsar, cyklat i medvind, släggat och stockat, svettats på Ryavallen och letat efter den tid som flytt!

Inte för att jag vill säga vad var det jag sade men jag ska göra det ändå. Garmin alltså…. Hahahaha! Samtliga hade stora 80-talsdatorer fastkedjade på armen som alla pep i tid och otid. Och ur synk med varandra. Bara en sådan sak… Ingen visste hur man stängde av ljudet. Och att de inte piper samtidigt när vi alla springer tillsammans och startar från samma ställe. Men vad vet jag, varje Garmin-kilometer är väl olik den andra? Som snöflingor liksom.

Och sedan när vi sprang intervaller och alla skulle hålla koll på sina individuella splittar och sin vilointervall så gick det helt åt helvete. Att få en split, en puls och en rullande tid är för mycket begärt av en Garmin. INGEN visste vad de hade eller hur mycket de vilade! Inte förrän IT-supporten genom Erik Wickström fick teknikassistera en och en efter varje intervall funkade det hjälpligt. Herregud, det hade varit enklare att gissa splitten på tusingen genom att titta på solen! Typ fem minuter. Give or take ett par minuter:)

Nu börjar nästa läger imorgon. Då cyklar vi till Halmstad. Och solen ska skina och glänsa och vi av kokosolja; God damn vad vi ska bli fina och fitta!