I dagens BT tar man upp det annalkande problemet med trafikkaos i och runt Borås. Nu är ju inte Borås på Stockholms nivå och inte heller är Kungsleden att jämföra med det pandemonium av ångest som står att finna i Tingstadstunnelns en vanlig eftermiddag när sju miljoner skiftarbetare väller ut från Volvo, Varvet och SKF och samfällt ska in till Ullevi för att ropa ”bara ben på Glenn Hysén”.
Men, det är illa nog i Borås ändå! Det infinner sig allt en krypande Falling Down-känsla när man försöker manövrera SUV;en runt centrum eller till Knalleland vid halv fem-rycket. Men eftersom psykologen som testade mig i Fuchsl-am-See i april konstaterade att jag lätt blir stressad av köer, väntan och situationer som jag inte själv kan bestämma takten på, så är det möjligt att jag har utvecklat en idiosynkrasi i det här fallet.
Och visst. Jag har alltid bråttom, till och med när jag inte har bråttom. Och jag kör alltid så fort jag kan och väglaget tillåter med undantag för regelbundna, och under svordom anfäktade, inbromsningar med obligatorisk fuck-off gest till DDR-kamerorna längs våra vägar. Våra hastighetsbegränsningar på större vägar är ju för övrigt ett skämt med tanke på att de är att relatera till den bilteknologi som vi hade för typ 40 år sedan. Jag ser de alltid mer som en rekommendation än som faktiska regler. Och vem gör inte det? Att köra 90 på en torr och fin landsväg bara för att det står på en skylt är väl ungefär lika omyndigförklarande av sin person, som att stå still framför röd gubbe på ett övergångsställe om det är tomt på bilar.
Få saker i Sverige är väl så tabu som att visa att man har bråttom eller är otålig. Man ska istället vara tålig och som bräkande får ta sin plats i ledet och tyst foga sig i sin plats i livet. Det ärdärför som folk accepterar att stå i en 20 meters kö på City Knalleland med endast en öppen kassa. Eller att folk stillatigande sitter i rondellen i sina bilar, efter att köat på nämnda affär, i en tjock gröt av stillastående trafik som kletat fast i väntan på tågbommarna som är nedfällda under en evighet. Och detta är kärnan av mitt bidrag till dagens ”Hallå kverulant”, nämligen hur i helvete vi kan finna oss i att bommarna är nedfällda MINST fem minuter INNAN tåget kommer!? Ett tåg, som det när puttrar förbi, ändå inte håller en högre fart än ungefär sju kilometer i timmen.
Folk sitter godmodigt i sina bilar och verkar tycka att det är som en skön paus i vardagen men jag blir lika rabiat anfäktad av stressens demoner varje gång! Man tycker ju att det med dagens teknologi ska gå att fälla bommarna med typ 30 sekunders marginal innan tåget kommer. Då hinner ju alla med rullatorer eller nedsatt ledsyn att förflytta sig de tre meterna som krävs. Nu är det istället någon för-säkerhets-skull-typ på något verk som bestämt att hela innersta´n ska stå still varje gång tåget passerar. För säkerhets skull. Borde vi inte dela ut hjälmar också? Så att vi kan skydda huvudet om himlen skulle ramla ned?
Ta nu kampen emot den här vänta-på-tåget hysterin! Det har ju inte blivit enklare för mig heller sedan mitt nya kontor ligger på Albanoliden och att jag måste genomlida denna pärs gång efter annan.
När jag ändå är inne på samma spår och hetsar upp mig över trafik som är i vägen så vill jag också uppmana alla som har husvagn, hästvagn eller annat släp som gör att de inte kan köra som folk, att stanna hemma och campa i trädgården. Alternativt, att bara transportera sig från träningsoverallcamping till bajamajaUllared, på natten!
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Njä…trafikkaoset är ju Coltings fel. Gå hem nästa gång. Då kan du skutta över bommarna om du inte klarar av att vänta någon minut. Typ. Så spar du tid, din bil och vår miljö.
Inget stort fan av husvagnar alltså?
Men kan hålla med om det där med bommarna. Samma sak i staden jag är uppväxt i, fast då med tillägget att de fälls ner innan rälsbussen (som det är i det här fallet) en *stannar* på hållplatsen som är 30-40 meter innan. Så alla får vänta på att folk ska kliva av/på rälsbussen också innan den har passerat och bommarna går upp. Vi är många som har krälat under med cykeln ett antal gånger på väg till/från gymnasiet under skoltiden.
äh …jag vet inte… jag joggade runt 09 och tyckte det var trevligt eftersom jag inte hade några förhoppningar om bra tid utan bara såg det som ett bra långpass för mig. Men när man är lite längre bak i leden så håller jag helt med om muggarna. När det ligger tusentals muggar så blir det bara en jäkla pappersmassagegga som man få klaffsa i och som sätter sig i skorna och täpper till lufthålen som är riktigt svårt att få bort. Men allt som allt så tyckte jag att det var ganska trevligt. En fin medalj som minne får man också
En större egoist än dig får man nog leta efter! Hoppas att hela inlägget var ett skämt och att du inte är så dum!
Ett skämt? Jag menade vartendaste ord!
Egoist, javisst. Iallafall om det innebär att man inte vill köa.
Att inte kunna vänta i en kö innebär ju att man anser/tror/tycker att ens egen tid är viktigare än de övriga som köar. På vilket sätt har man rätten att besluta sig för att man är viktigare än någon annan, att ens tid är mer värdefull än någon annans eller att man ska få gå före någon annan? Eller att din plats på vägen är viktigare än den som kör med sin husvagn.
Ok, för att tågbommarna inte behöver vara nerfällda längre än möjligt, men DU går inte före MIG för att du anser dig ha mer bråttom.
Jag gissar att du är precis den typ av bilist som jag stör mig allra mest på; den typen som stannar lite för säkerhets skull även när man inte behöver. Exempelvis när du har företräde via högerregeln eller i rondeller du är först i. Men stanna för all del. Låt oss alla vänta lite extra. När fyra som du kommer till fyrvägskorsningar händer det lustiga att alla står still. En bra stund! Av artighets skull? Eller för att det är svenskt? Man vill ju inte tränga sig liksom…
Jag gissar att du är den som kör så där ilsket och irriterande nära när det är enfiligt på 2+1-vägar för att jag inte ligger tillräckligt mycket över rekommenderad hastighet och du råkade hamna bakom. Jag ser dig, men jag stressas inte lika mycket av att ha dig bakom som du gör av att ha mig framför.
I övrigt verkar du vara en vettig typ!
Klockren!
När man så trodde att det var slut på roliga Internetsidor, så hittar man hit! Herregud så underhållande!
Nåväl, slut på rövslickeri.
När det gäller trafiken så resonerar folk alltsom oftast som du, tills den gången det är dem som möter den polska lastbilschauffören som groggat lite för mycket på Tysklandsfärjan. Eller den gången en långskånkad älgajävel kliver ut 30 meter framför dig. Då hade det varit förbaskat skönt att ha ett par tiondelar extra att väja undan. Den gången kvittar det hur jäkla snygg du är naken, och hur många pommes du skippat att käka. Alla är lika inför en intryckt motorhuv. Men har du bara fått välja själv hur fort du vill köra så tar du gärna det?
Med tanke på dina Magnus Betnér-inspirerade svar på tidigare kommentarer, lär inte heller denna bita på dig. Och jag håller med dig, att bo på fel sida järnvägsbommar som knappt hinner gå upp innan nästa tåg ska till att passera om en kvart är så frustrerande att jag mer än en gång övervägt att testa elasciteten i de där förbannade bommarna, men för guds skull: nånstans går ju (hastighets-)gränsen för när det är bättre att komma fram överhuvudtaget, framför att tjäna ett par minuter i tid.
Nog sagt, ditt avsaknande av filter mellan hjärna och mun (tangentbord) har räddat mitt nattpass från total tristess! =) Tack!