Colting Management Industries multitaskar just nu för brinnande livet och allt händer sannerligen på alla fronter as we speak! Och när man som jag är en egenföretagare som dessutom ser sig själv som något av en renässansmänniska som är besjälad av att leva, lära, läsa med alla sinnen, så får man ofta finna sig i att spela på många instrument samtidigt. And the music plays on, och det är ett förbannat bra ös i basgången för tillfället!

Igår satte jag på mig skrivarmössan och författade mina krönikor och artiklar till Runner´s World samt min krönika till Borås Tidning som från och med nu kommer att ligga i onsdagens tidning, under den ”nya” hälsosidan. Jag har skrivit BT-krönikor sedan januari 2006 och det är verkligen roligt även om det kan vara svårare än vad många tror att förhålla sig till ganska exakt 3000 tecken, samtidigt som man vill försöka skriva argumentativt om ett intressant ämne. För det är ju det som är avsikten med min krönika. Jag vill ju skriva något som har en relevans och som väcker en tanke. Jag har aldrig backat för att säga eller skriva min mening men jag har alltid gjort en poäng av att vara argumentativ och tydlig. Mesighet och medhårsstrykande får de som skriver damfotboll syssla med.

Igår skrev jag en krönika som handlar om att njuta av socker. Och det är inte så konstigt som det kanske låter men läs den gärna i onsdagens BT eller här på bloggen senare i veckan. Och att njuta av socker som ett led i ett medvetet ätande är också väldigt relaterat till min förra krönika. En krönika som handlade om fetmakirurgi och som fick svallvågorna att gå stora. Framförallt så fick jag oerhört mycket positiv respons på nätet, exempelvis på Kostdoktorn, men också via privata mail. Självklart fick jag också svara på en insändare i BT någon vecka senare;)

Det ironiska är att under de senaste veckorna har både BT och kvällspressen i övrigt rapporterat om människor som lidit oerhörda kval av den här typen av kirurgi. Problemet sitter ju inte i magsäcken! Problemet sitter ju i ett beroende och ett sockermissbruk. Att operera magsäcken i det sammanhanget är ungefär lika logiskt som att bota ett kliande eksem med att hugga av handen så att man inte kan klia!

Min krönika löd som följer;

Jag trodde knappt mina öron när jag för någon månad sedan hörde reklam för fetmakirurgi på radion! Precis som om det var en produkt som lika lättvindigt ska kunna införskaffas och konsumeras som mat, kläder, teknologi och hushållsnära tjänster.

Fetmaoperationerna som genomförs idag är inget än en styggelse och är en vämjelig konsekvens av den irrationella logiken att om man inte kan anpassa sin livsstil till kroppens behov så kan man ju alltid tvinga kroppen att anpassa sig till livsstilen. I det här fallet genom att stympa sin egen kropp i ett ingrepp som ALLTID innebär biverkningar med döden som den värsta av dessa. Enligt Socialstyrelsens rapporter är dödligheten i samband med fetmakirurgi så hög som en halv procent vilket innebär att runt 75 svenskar i år kommer att avlida i direkt anslutning till detta ingrepp! Har man tur så drabbas man bara av diarréer, vitaminbrist, bråck, tarmvred, matsmältningsproblem, blodpropp, värk eller någon av de otal andra biverkningar som är väldokumenterade.

Försvararna av denna absurda företeelse brukar hänvisa till att patienten inte har något val och ändå lider av så allvarliga hälsorisker att fetmakirurgi ändå är att föredra. Detta är rent bullshit och nonsens. Det finns ingen obotlig fetma! Ingen är dömd att vara sjukligt överviktig! Den som påstår det omyndigförklarar sig själva och ogiltigförklarar själva kärnan i mänsklig fysiologi och humanbiologi. Och beviset för det finns bland annat i de otal personer, bara i Sverige, som under de senaste åren återhämtat sig ifrån grav övervikt genom en radikal kostomläggning. Och att unga människor lägger sig under kniven och åsamkar sig livslånga biverkningar är inget än en ren tragedi och ett gravt misslyckande för svensk sjukvård. Jag önskar innerligt att alla de unga personer som överväger en sådan här operation istället kan inspireras av de levande exempel som genom livsstilsförändringar lyckats att gå ned i vikt och att matvanorna i sammanhanget betyder allt för resultatet

Skulden till den här sjuka företeelsen är naturligtvis det samlade etablissemanget kring kostråd och överviktsvård som i drygt 50 år drivit en agenda byggd på felaktiga premisser och ologisk retorik. En agenda som demoniserat det naturliga fettet och som resulterat i en västvärld bestående av fettfobiska sockermissbrukare som nu överväger att operera magsäcken.

Internet svämmar över av framgångshistorier om personer som trotsat de gängse kostråden för befolkningen i allmänhet och överviktiga i synnerhet; råden att undvika fett och istället överäta mängder av  fibrer, frukt och spannmål. Dessa är personer som i största möjliga mån undvikit insulinskapande kolhydrater och istället ätit mycket mera fett.

Internet svämmar också över av historier om människor som är på väg åt rätt håll men som är förbannade över att de under lång tid varit sjuka och feta på grund av felaktiga kostråd och en närmast fundamentalistiskt ensidig syn på vad vi ska äta.

Det vore djupt olyckligt om vi fortsättningsvis också får läsa historier om människor som förstört sina liv bara för att de förletts att tro att det är effektivare att operera något som mycket bättre åtgärdas genom ändrade livsstilsval!

Poängen är också, som man kan läsa i min kommande krönika, att man kan och ska njuta av socker ibland om man äter och lever medvetet. Så här såg exempelvis min lunch ut häromdagen. Det är färsk tonfisk som är stekt ( i smör! fuck you milda!)  någon minut på varje sida med havssalt och svartpeppar samt färsk citron. Till det groddar, avokado, jordgubbar och olivolja. Helt nyttigt men också väldigt gott! Och då finns det utrymme, i kropp, själ och hälsa, för saker som kanske inte är fullt så nyttiga utan bara själagoda!