Mitt valmanifest! #coltingforpresident

Nyval, politisk kris och ett Sverige som bananrepublik. Den politiska retoriken haglar men det är fortfarande ingen som tar fajten för folkhälsan! WTF!
Jag är beredd att steppa upp om det krävs! Vill Sverige är jag redo. I am THE NEW LANDSFADER om ni så önskar!
Without much further ado, här kommer mitt valmanifest för ett friskare, sexigare och lyckligare Sverige!

-Alla barn ska få avokado i skolan! Varje dag! Och inte den bruna mosiga skiten, andrahandssorteringen! Nej premium quality! Dålig skolmat kan dra åt helvete!

-Sverige ska ha 100 nya simhallar! Utan rutschkanor o trams. Simhallar för SIMNING/FOLKHÄLSA! Badhus kan dra åt helvete!

-Alla barn ska få lära sig att crawla! Crawl är coolt. Tarzan crawlar. Bröstsim kan dra åt helvete.

Best of both worlds … Johnny Weissmuller competes at the 1924 Olympic Games in Paris.

-Margarin kommer att förbjudas o beläggas med råttgiftsvarning. Margarin kan dra åt helvete!

-Livsmedelsverket kommer genomgå ett stålbad av förändring o lobotomin kommer sorteras ut. För idag kan SLV dra åt h-e!

-Gratis löparskor till alla! Ohälsa o passivitet kan dra åt helvete.

-Fredagsmys kommer att bli fredagsfys. Barn lär sig att lycka finns i rörelse o inte i godispåsen. t

-”Vanlig”mat kommer vara kött, fisk, ägg ,broccoli. Inte falukorv, pulvermos o snabbmakaroner. Makaroner kan dra åt helvete!

-8 tim nattvila blir viktigare än 8 tim arbetsdag. Fuck vilodagar! Har vi vilonätter orkar vi vara aktiva på dagen.

-All ekologisk mat blir momsbefriad. All fettreducerad mat får dubbel moms. Ohälsoframkallande mat kan dra åt helvete!

-Motion/rörelse varje skoldag. Löpskolning, skogslek, rörelseglädje, kroppskännedom. Prestationshets kan dra åt h-e

-Svenska dietister omskolas eller deporteras till Uzbekistan. Fettfobi och missriktad prestige kan dra åt helvete!

IMG_8851

-Det blir förbjudet att kalla någonting som baseras på pulver för mat. Pulverlivsmedel kan dra åt helvete!

-Rå opastöriserad mjölk ska flöda som vin och honung, en masse! Tvångspastöriserad mjölk kan dra åt helvete!

-Alla småskaliga, gårdsnära och ekologiska mjölk- och köttbönder ska få skattelättnader.

-Jensens Böfhus förbjuds och skickas tillbaka till Danmark. De kan dra åt helvete!

-Motion på recept skrivs alltid ut innan medicinering! Livsstilsrelaterad medicinering kan dra åt helvete!

IMG_8840

-Cyklar och cykelhjälmar subventioneras kraftigt. Kanske också cykelbyxor. För pungskav kan dra åt helvete!

-Restauranger som serverar margarin och mat från halvfabrikat kan vi kanske inte förbjuda men de kan dra åt h-e!

-1 tim betald träning på arbetstid. Varje dag. Varför? För att ALLA tjänar på det! Sjukskrivningar kan dra åt helvete!

-Svensk idrott ska jobba inte bara m prestation utan också med långsiktig hälsa. Pastakonspirationen kan dra åt h-e!

-AXA/Kungsörnen ska inte längre få ge bort reklam förklädd till information till idrottsungdomar. AXA kan dra åt h-e!

-Pågens förbjuds påstå att de bakar bröd med ”värme o kärlek” när det i själva verket är med socker o margarin. Dra åt h-e!

-Vetemjöl beläggs med varningstext. Mandelmjöl ges bort gratis. Gluten kan dra åt HELVETE!

-Idrottsrörelsen ska inte längre få mata idrottsungdomar med godis i parti och minut. Kexchoklad kan dra åt helvete!

Ja, ni fattar va?! Så rösta på mig! Lovar att köra järnet. Så länge jag får träna fem tim om dagen också. Do it!

Debattartikel i Aftonbladet. Samt ett sista inlägg om ortorexi.

Jag har skrivit en debattartikel som Aftonbladet publicerar idag, både i print och på webb. Den handlar om debatten kring ortorexi och är totalt sett en något reviderad (på grund av utrymmesskäl) version av de två blogginlägg som jag skrivit i frågan. Rubriken har jag dock inte formulerat, det gör de själva på Aftonbladet, och jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att ”Fredagsmyset tar livet av oss”. Det är ju en tillspetsad tolkning av mitt budskap men lyfter ändå min grundinställning att det är den låt-gå-attityd som präglar många människors attityd till motion, träning och ätande som vi ska akta oss för och debattera!

IMG_5028

På webben så hittar man debattartikeln här! Mina två blogginlägg i frågan har lästs och delats av många! Dessutom har de kommenterats vilt, både här och på sociala medier. Jag har svarat på en del påståenden och kommentarer i bloggen men för att förtydliga en del tankar, svara på en del frågor, samt framföra några nya, så kommer här en några punkter…

-Kommentarer på min blogg. Jag tar in alla kommentarer oavsett om de är hyllande är kritiska. MEN, jag tar inte in kommentarer som innehåller personliga påhopp eller som inte håller sig till ämnet. Vidare tar jag inte in kommentarer som innehåller rena felaktigheter eller påståenden som inte är sanna (som felaktiga citat eller omskrivningar av mina bloggtexter) där jag måste ägna ett halvt svar åt att återge den faktiska texten i ett blogginlägg. Jag modererar min blogg själv så alla kommentarer publiceras inte på en gång. Det kan gå någon dag eller två. Ibland vill jag dessutom fundera på ett svar då en del kommentarer är väldigt bra formulerade, personliga och ärliga. De förtjänar svar som ibland kräver min eftertanke.
Jag skriver om min åsikt på min blogg. Andra får skriva om sina åsikter på sina bloggar. Den som stör sig på att jag har en tydlig åsikt i en fråga kan lägga ned och följa medvindsbloggare som skriver om väder och vind och TV 4;s Idol.

-Ortorexi är inte anorexi. Stor skillnad. Många läsare har inte alls förstått det.

-Ortorexi är inte ett stort samhällsproblem. Absolut inte. Tvärtom. En del kommentarer hävdar att det mer eller mindre skulle vara ortorexi av epidemiska mått i samhället. Det är ju bara löjligt att påstå en sådan sak när hela västvärldens främsta dödsorsaker i stort orsakas av vällevnadssjukdomar.

-Elefanten i rummet. Tyvärr så orsakar ”maten” många äter idag mycket lidande, sjukdom och för-tidig-död. Hos många! Tillsammans med alldeles för lite motion så är detta inget annat än en katastrof. Det är inte min åsikt. Det är en odiskutabel sanning. Debatten borde angripa det här mycket mer och mycket hårdare. Idag invaggas många i någon form av lättmargarinshöljd falsk trygghet om att korta promenader och enkel vardagsmotion är en garanti för livslång hälsa och funktionalitet. Men det är inte ett populärt samtalsämne då det handlar om så oerhört många i vårt samhälle.

-Jag kritiserar och ironiserar över debatten om ortorexi, inte om ortorektikerna. De som faktiskt är psykiskt sjuka på riktigt behöver all hjälp som samhället kan erbjuda, naturligtvis. Den absoluta majoriteten har ju förstått det men sedan finns det ju dessvärre de som vill läsa allt precis som Djävulen läser Bibeln. Vad man än, och hur man än, skriver då blir feltolkat.

-Ortorexi är ett symptom på en psykisk störning eller på en generell psykisk sjukdom. Den manifesterar sig själv i mani och besatthet. Men ortorexin, om det nu ens är rätt ord och rätt sammanhang, är ett symptom. Träning och medvetet ätande orsakar INTE den bakomliggande psykiska störningen.

-Aktiva människor kritiseras. När någon går upp 10 kilo i vikt så kommenterar ingen det. Men när någon tappar 10 kilos övervikt så får folk frågan om de är sjuka eller är slav under någon trenddiet. Föräldrar som är normbrytande och inte matar sina barn med godis och snabbmat i sociala sammanhang och som kanske tar med barnen på aktiviteter och träning betraktas ofta med misstänksamhet av omgivningen. Aktiva individers träning, matval och vanor kritiseras och ifrågasätts ofta!

-Nyttig mat. Om man använder ordet ”nyttig” kring mat och livsmedel ska man ju också veta vad man menar. Jag menar naturligtvis mat som därmed är hälsostimulerande. Den maten ska vara ickeraffinerad, osötad, fullfet och gärna ekologisk. En typisk paleokost uppfyller enligt mina kriterier värderingen ”nyttig” och jag menar bara och endast detta när jag använder ordet nyttig. En Livsmedelsverksnyttig kost anser jag vara direkt anorektisk och ibland, hälsovådlig! Så den som hävdar att de ätit nyttigt och samtidigt jagat lätt-, light- och margarinprodukter har tyvärr i verkligheten gjort allt annat än det.
Att äta ”medvetet” är nästan en ännu bättre beskrivning än att äta nyttigt. När man äter medvetet så inser man vikten av att prioritera den tiden som det ändå tar att engagera sig i sin och sin familjs ätande.

-Definitionen av ortorexi. Den är överhuvudtaget väldigt diffus. Många experter tycker att det är en onödig diagnos eftersom så många ändå drar likhetstecken mellan anorexi och ortorexi. Och de flesta som kommenterat och hävdat att de är ortorektiker berättar istället om ett beteende som är typiskt för anorexi, nämligen självsvält.
Om man tittar på ordets betydelse och hur upphovsmannen bakom begreppet (dr Stephen Bratman) själv definierar den här diagnosen så är det ”Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality”.
KVALITET. Med andra ord så har ett anorektiskt beteende inget med den typiska tolkningen av ortorexi att göra.

Och om matens kvalitet är central, hur kan det vara ett problem? Med allt vi vet om hur livsmedel produceras och hur lite kontroll vi har på hur djur behandlas och matas och hur grönsaker besprutas och genmanipuleras, hur kan man någonsin bli FÖR medveten om kvalitet?

Många har påpekat att en ortorektiker visserligen uppfyller definitionen ovan med en ständig strävan att maximera sin hälsa genom träning och mat, men att personen i fråga samtidigt mår dåligt av den här fixeringen. Att det skulle vara negativt att dedikera hela sin tillvaro till den här hälsosträvan. Att det skulle vara negativt att låta jakten på maximerad hälsa gå ut över andra saker i livet. Att det är negativt att inte ha balans!

Vem kan definiera ordet ”balans”. Jag tycker balans hamnar otäckt nära lagom. Lagom är kvävande för många. Lagom ska passa alla. Jag anser att om det passar alla så passar det ingen. Balans kan vara att göra det man älskar och endast det man älskar. Varför anpassa sig till normer definierade av den stora massan?

Om en ortorektiker ska definieras som någon som är besatt av sin hälsa så skulle den personen ifråga aldrig göra något självdestruktivt då det i sig är negativt för hälsan; att sova för lite, att träna när man har ont eller är sjuk, att äta för lite, etc.

Ortorektikern blir enligt många lidande (mår dåligt) genom sitt beteende!  Tydligen är det centralt för den här diagnosen.

Då undrar jag vilken av följande situationer som beskriver ortorexi?

  1. man mår dåligt innan och under själva träningspassen och innan och under tiden man äter nyttigt
  2. man mår dåligt innan träningen men bra under tiden. Man mår dåligt av tanken på mat men mår bra när man äter
  3. man mår bra innan och under träningen men dåligt om man av någon anledning INTE får träna
  4. man mår bra innan och under de nyttiga måltiderna men man mår dåligt när man INTE får äta som man vill
  5. man är en person som mår dåligt i allmänhet och det blir inte bättre när man tränar eller när man äter
  6. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det, inte dåligt. Dåligt mår man först när de kraven inte uppfylls
  7. man reglerar hela sitt liv utefter de krav man har på träning och ätande men man mår bra av det. Däremot mår man dåligt av att ens livsstil inte accepteras av omgivningen; livsstilen är en indirekt orsak till det dåliga måendet.

Jag uppfyllde under många år verkligen punkterna 4, 5 och 6. Liksom de flesta idrottsmän som jag känner. De (vi) är besatta av sin jakt på hälsa och prestation och bryr sig inte ett dyft om världen utanför sin bubbla. Dåligt? Ja, men kanske mest för omgivningen.

Samtidigt uppfyller ju halva svenska folket punkt 1. Hur många har inte lite lätt ångest innan och under sin träning? Folk älskar ju att hata löpning. Få springer för att de gillar det. Desto fler för att de vet att de behöver det. Men de lider både innan och efter. Många äter sån´t de tror är nyttigt men hade hellre ätit något annat. Är de också ortorektiker?

Min bror Fredrik har flyttat till Los Angeles för att kunna äta och träna bättre. Han äter bara rå mat, dricker rå och opastöriserad mjölk och vill ha de absolut bästa råvarorna samt det största utbudet som finns. Han tränar flera gånger per dag. Han mår alldeles utmärkt. Han är en av de mest balanserade och mest tränade personerna jag vet. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

mjölkrevolutionen006632.jpg

MEN! Han är samtidigt djupt egocentrisk i sin livsstil, helt ovillig att anpassa sig till omgivningen och kompromisslös i sin livsstil. Och han skulle må väldigt dåligt om han sattes i en situation där han skulle tvingas sänka sin standard under den nivå som han dikterat för sig själv. Så säg mig; är hans beteende friskt eller sjukt? Jag kan lova att Fredrik enligt alla mätbara parametrar är extremt frisk och harmonisk men jag tror samtidigt att man i det svenska mellanmjölksmässiga debattklimatet hade kunnat sätta både en och annan diagnos på honom och varför inte ortorexi…

Nakna hälsan bok 010

-Må dåligt. Det här är det sämsta argumentet av de alla. Skulle ”må dåligt” innebära att de valen man gör är fel? Vem har lurat i oss att livet alltid innebär att vi ska må bra och vara glada? Det är ju helt normalt att det är svårt att möta motstånd och att livet faktiskt är en jävla kamp. Jag har mått dåligt fler gånger än jag kan minnas. Åtminstone om dåligt mående innebär lätt ångest över sådant jag ska företa mig, nervositet, prestationsångest, fysisk och mental trötthet, besvikelse och stress. Men allt det dåliga måendet har också inneburit en successiv utveckling och lärdomar som bygger styrka och vilja.
Vad som är mycket värre än att ibland må dåligt är att leva dåligt. Att skita i saker och ting och att ge upp. Det mår man inte heller bra av. Fast på ett annat sätt. Och vad värre är, att leva dåligt tar livet av en!
En överviktig godismissbrukare mår ju kanon så länge missbruket stimuleras och godisbehovet tillfredsställs. En alkoholist upplever säkert en hög relativ livskvalitet under berusning. Men är att ”må bra” på det sättet verkligen att MÅ BRA?
Så frågan är om det är bättre att må lite dåligt av bra saker än att må lite för bra av dåliga saker? You tell me…

-Vila. Många stör sig på min rekommendation av ”fysisk aktivititet sju dagar i veckan, två gånger om dagen” och tycker att det är en träningshets utan dess like. Det är viktigt att vila! Ja, vi måste vila och det ska vi göra på natten. Det är ju inte det faktum att folk är för fysiskt aktiva på dagen som är utbrännande idag utan att folk sover för lite på natten. Och det är klart att det är så! Med en överstimulerad hjärna och en understimulerad kropp så är det svårt att komma i fas och sova bra. Människorkroppen är gjord för i princip oavbruten aktivitet i vaket tillstånd men vi ska sova gott och länge på natten och gärna en tupplur på dagen. Bottom line; vila gör vi inte genom att vara inaktiva utan genom att sova!

-Utseende- och träninghets. Men snälla! Om man har problem med att se andras bilder på sociala medier eller i andra sammanhang där individer glamoriserar sin tillvaro och sitt utseende, så stäng ned. Någon trodde på allvar att jag i och med min boktitel ”Jag vill ju bara se bra ut naken” hyllade skeva utseendeideal när sanningen är att titeln är djupt ironisk. Har man följt mig o lyssnat på min föreläsning så vet man att jag är djupt kritisk till ytliga attribut och utseendefixering.
En bulimiker kommer alltid att provoceras av bilder på mat. En anorektiker provoceras av andra smala människor. En ortorektiker av tränande människor. En spelmissbrukare av spelannonser. Det blir bara så dumt när någon påpekar att jag inte bör skriva som jag gjort i den här frågan då det finns de som blir triggade av sådana här texter. Det finns inte mycket man kan skriva eller visa överhuvudtaget då…

-Slutligen. Jag bryr mig inte dyft ifall jag provocerat många med de här texterna. Eller om vederbörande stör sig på mig av någon anledning. Jag är van. För att vinna 90 personer som verkligen tycker om det man gör så får man automatiskt 10 belackare, hatare och nättroll på köpet. Ibland behöver man bli provocerad för att tänka efter lite. Åtminstone funkar jag själv så.
Däremot är jag ledsen om någon blivit sårad på riktigt. Det är aldrig min avsikt. Det är också därför som jag är noga med att skriva om företeelser och inte om individer. Jag inser dock att det i princip är omöjligt att skriva om någonting alls utan att träffa en öm nerv hos någon. Och ibland är sanningen en bättre hjälp en ömkan och medhåll. Det finns ingenting som inte i någon mån kan bli bättre om man bara bestämmer sig för att försöka.
Hela min värdegrund bygger på tron på den gränslösa människan och tron på den ordinära individen som kan åstadkomma extraordinära saker! Det enda någon någonsin saknar för att göra makalösa saker med sig själv är tid och repetition. Det vi alla behöver mer av är uppmuntran och inspiration! Vi behöver att höra att vi kan om vi vill. Och att ingenting någonsin är för sent i livet. Vi behöver att höra vad vi ska göra mer av och vad vi ska akta oss för. Vi behöver att upptäcka vad som på riktigt gör oss lyckliga och tillfredsställda. Jag är fast och fullt övertygad om att det står långt mer lycka att finna i en svettig träningströja och en skönt trött kropp än i botten av en godispåse.
Livet är inte en tävling. Hälsa är ingen tävling. Ingen får en medalj när man död för att man levt bäst. Hälsa handlar om att göra det bästa av det vi har. Oavsett vem vi är. Och att inte ge upp.

Fotograf: Tomas Eriksson, http://www.bildbolaget.se

Eureka! Jag har funnit svaret! CROSSFIT!

Underbart!

Jag har precis testat den här nya grejen! Det kallas för crossfit-l-ö-p-n-i-n-g! En fantastisk träningsform. Man liksom rör sig upprätt och framåt och på en fot i taget. Det är som att flyga!

Först tänkte jag vara ute i 75 minuter, så där ineffektivt medelintensivt och aerobt, som jag har hört att vissa tränar. Men vem har tid med det liksom? Så nu körde jag mina 75 minuter på 23 minuter. WOW! Jag hade 314 i snittpuls. Kändes grymt! Crossfitlöpning är da shit liksom!

Min crossfitinstruktör var med mig hela vägen för att se till att ”min teknik var rätt”.

Nu ska jag bara gå ut och lyfta bilen tio gånger och sedan göra kullerbyttor med förbundna ögon nedför trapporna innan jag tar en crossfitdusch. Min crossfitinstruktör är med mig all the way för att se till att ”min teknik är rätt”.

Sedan ska jag njuta av min crossfitdag och gå och kolla på när Elfsborg vinner Allsvenskan i crossfit. De springer ju både framåt, bakåt och i sidled och dessutom med redskap och bollar. Grymt att Borås har Sveriges bästa lag i crossfit! WOW! Förlåt, jag menar WOD…

Sedan ska jag träna lite mer. Jag vill ha sådana där snygga bulliga, runda och överdimensionerade axlar. Helst så att armarna liksom står rätt ut! WOW! Eller WOD! Kanske bär jag runt på mina crossfithundar hela dagen. Eller svingar de runt lite. Som en härligt roterande crossfitvikt!

Vem vet, kanske blir det till och med lite crossfitknull ikväll? Jag har blivit så oerhört snygg sedan sist. Både jag och min tjej. Vi är numer grymt fitta.

Min crossfitinstruktör har flyttat in till oss för att se till att allt går rätt till och att ”vår teknik är rätt”

Till er som säger sig inte gilla crossfit, skärp er! Hur kan man inte älska crossfit? Det är ju som att inte älska livet i sig!

Så crossfit på er allihopa! Ha en underbar crossfitdag! Nu lever vi livet i 180! Keep the faith!

 

(disclaimer; detta är inte del 2 i ”Den stora crossfitmyten”. Den kommer ikväll)

I kölvattnet av Lance och frågorna ingen ställer, del 2

För en vecka sedan skrev jag om den sorgliga historien med Lance och den smutsiga verklighet i vilken han har verkat i. Jag skrev i samma inlägg också, om de frågor som svensk media borde ställa, gällande de svenska cyklisterna som verkade under samma era.

Frågor som inte bara media, utan varenda cykelentusiast i Sverige, borde ställa högt!

De frågorna lyder;

”Hur kunde svenska cyklister, under samma era, skörda stora internationella framgångar? Hur kunde dessa svenska cyklister tävla konkurrenskraftigt emot cyklister som vi idag vet var dopade under stora delar av sina karriärer?

Hur vinner man VM-silver i tempo och hur vinner man Paris-Roubaix när man har sådana motståndare? Hur vinner man etappsegrar i TdF och Girot? Det är i alla fall precis vad svenska cyklister mäktat med.

Hur befinner man sig mitt i smeten och lever, andas och äter tillsammans med sitt proffslag, och med andra lag, och ändå inte “vet” mer om den här systematiska dopingen? Hur kan man spela okunnig i ett läge där så många träder fram med sina historier?”

Inte bara jag ställer nu de här frågorna. Aftonbladet är det svenska media som varit tuffast i rapporteringen. Och den ena cyklisten efter den andra, senast i Norge, träder nu fram för att antingen erkänna egen doping eller för att bara kasta ljus över detta mörker.

Min triathlonkollega Andreas Lindén, tillika före detta proffscyklist, skriver mycket bra i sin blogg om sin syn på ämnet, och sina erfarenheter.

Responsen ifrån berörda svenska cyklister är dock fortfarande avvaktande och ovetande. Tydligen har man vare sig sett, hört eller gjort något komprometterande.

Det är så skönt att vara svensk och veta att man därigenom är helt oförvitlig, höjd över alla misstankar, och moraliskt lite starkare än omvärlden!

 

see no evil, hear no evil, do no evil

see no evil, hear no evil, do no evil

Update från Hawaii!

Anlände till Kailua-Kona på Hawaii i onsdags kväll efter en lång och tidvis svettig resa. En konstig anslutning i LA med påföljande baggagebärande löpte väl inte helt smärtfritt med en del kverulans och högljudda utbrott som följd. Fram kom vi dock och efter installation så sprang jag tre kilometer med min vid det laget extremt tjocksvullna och sömnbestulna kropp. Huvudsyftet med denna löpning är att få igång magen. Det fick jag. Och blev nog två kilo lättare på kuppen.

Nästa morgon körde jag 15 kilometer direkt med tre snabbare miles i 3.40-fart. Varpå jag blev ytterligare två kilo lättare.

Efter detta ytterst tillfredsställande hälsobesked så har det varit en kavalkad av roligheter och positiva nyheter som avlöst varandra. Träningen har legat på mellan fyra och fem timmar om dagen och jag är lätt, stark och fit. Minnesvärda pass var distanlöpningen på Hualalai Road där Elin sprang sig rödare i ansiktet  under sina åtta miles än under hela Gbgsvarvet. Eller första passet i havet där jag var fem meter ifrån ett stim delfiner.

Idag cyklade jag 11 mil intervaller med Chris Lieto, amerikanen som brukar leda av cykeln på de flesta tävlingar i världen. Simma i poolen med tunga fuktiga skyar hängande över Kona.

 

Kona Aquatic Center

Kona Aquatic Center

 

Jag älskar Kona. Det mesta är enkelt och smidigt. Allt löser sig. Kaffet är gott. Och vid mitt femte besök i staden så är jag på first name basis med ganska många som i sin tur underlättar livet i cykelaffär, hos massören och annat.

Min brorsa kom igår från Los Angeles, som under några månader är hans bas, och han har redan hunnit med att köra yoga, simma i havet med havssköldpaddor och blandat ihop några delikata röror som passar till buffelköttfärsen! Idag kom så Jojje som fulländar vårt fyrmannalag. Vi kommer tillsammans att få många spännande saker gjorda under de närmaste 10 dagarna!

Elefantben eller Recovery Pump?

Elefantben eller Recovery Pump?

 

Den stora behållningen under kvällen har annars varit min nya leksak för återhämtning; Recovery Pump. Det är en maskin som tar kompression till en helt ny nivå. Den använder en kompressionsteknik som från vaden och uppåt hjälper det venösa flödet i benen genom att ”pressa” det uppåt.

Lite trött nu och måste sova så att vi är vakna bright and early för löpning med start kl 07. Även om vädret inte varit så soligt hittills så är det i sedvanlig ordning varmt och fuktigt.

Aloha och mahalo.

Det intensiva livet

Min ambition att dokumentera min träning inför Ultraman var en aning naiv. Tyvärr. Jag har inte haft tillräckligt många vakna timmar för den dagliga rekapitulationen och spaningen efter den tid (och de pulsslag) som flytt. Jag är inte heller en vidare bra notarie av livet i den bemärkelsen. Jag har dock ett oerhört gott minne men har nästan helt slutat att skriva träningsdagbok i den klassiska bemärkelsen. Varför, och bristen med de som finns på nätet, ska jag bena ut begreppen runt vid ett senare tillfälle.

Men träningen går och har gått bra! Bortsett ifrån en lindrigare förkylning efter vistelsen i Cannes så har det rullat på. Inte utan friktion, men ändock. Just nu sitter jag på Skansen Hotell i Båstad efter att igår cyklat 24 mil hit. I stark vind, som mot slutet var rakt i ansiktet. Det kändes som ett hån och som ett straff. Jag fick mer än ett utbrott, som var närmare gråt än ilska, efter att med alla kvarvarande krafter hålla 22 km/timmen cyklandes utför från Laholm till Båstad. Som att det inte räckte med distansen hit så adderade jag den långa vägen via Kinna och sedan multipla add-ons för att få en ”riktig” distansdag. Jag har kompisar här nere så jag har gjort sagda rutt mer än en gång och ville inte vika ifrån det som under bästa tänkbara förhållanden (sommar, medvind, dagsljus) är en full dags träning. I går var det långt ifrån bästa tänkbara förhållanden. Jag kanske glömde att berätta att det dessutom regnade nästan hela dagen. Så jag skäms inte när jag medger att jag kissade i byxorna igår. Många gånger. Det var det varmaste jag blev om benen.

Förra veckan var runt 30 timmar, liksom någon vecka innan förkylningen dessutom. Så det känns bra. Livet är i sitt essä. Tillvaron är intensivt påtaglig och närvarande. Rörelsen är konstant och riktningen framåt. I en perfekt värld så hade jag sovit lite mer och haft en större del av vardagen fylld av det som understimulerade individer brukar kalla ”mindfulness”. Tydligen ska man sitta ned och i stillhet betrakta sig själv och hur träden tappar löven. Det har jag fan inte tid med utan tittar på naturen när jag springer. Och springa har jag gjort. Ibland 23.45, när jag kommer hem från en föreläsning eller avslutat att svara på 30 mail.

Jag har vid sidan av träningen jobbat intensivt. Jag har haft 10 föreläsningar de senaste tre veckorna, hälften av dem i egen regi och fyra timmar långa. I några fall har jag cyklat dit med assistenten i bilen, avslutat på kvällen och sprungit sent. Men det funkar. Jag skulle aldrig i livet klaga eller gnälla för jag älskar ju det! Men det finns en mättnadsgrad även njutandes av en tårtbuffet och likväl som jag uppskattar den intensiva rushen av rörelsen och the power of doing, så ser jag fram emot en stillare tid med långsamhet och kravlös agendalöshet.

Nu är det strax simning i Burlövs 50 m-bassäng. Där simmade jag 1987 mina första 100×100 på starttid 1.30, en serie jag hade haft betydligt större problem med att klara idag än när när jag var 14!

Sedan är det ”Nakna Hälsan”-föreläsning i Malmö. Livin´the dream!

Träning dag 7/60

2 oktober                 Borås

Var riktigt trött idag. Och jag visste det innan så jag tog den här dagen som en återhämtnings- och vilodag i flera avseenden. När man släpper ned garden efter att ha kört på turboväxeln så blir i alla fall jag tröttare innan jag blir bättre. Så jag simmade bara lite lugnt och kunde kort konstatera att jag var precis så off som jag misstänkte:)

Det värsta är att mina ben är helt förstörda. Och då menar jag HELT förstörda! Vet inte vad men misstänker att Crossfit-passet i kombination med resa, stående och cyklingen i går slaktade mina insidor och vänster baksida. Jag vill amputera och köpa nya.

 -25 min simning, 1100 m i lugna 50;or frisim/ryggsim