Scandic Foresta

Scandic Foresta. Middag. En kväll mitt i veckan. En kväll mitt i livet. En kväll halvvägs igenom.
Men kvällen har stannat. Middagen har stannat. Livet har stannat. Stannat i de ögonblick av läppsmackande min bordsgranne gör.
Jag känner inte honom. Jag känner inte igen honom. Han äter inte ens. Han bara sitter. Och. Läppsmackar.
Jag försöker att inte titta. Men jag vet att han förstår att jag hör. Jag vet att han vet att jag hör och att jag vet att han vet.
Ett skyttegravskrig. A mexican stand-off. En duell i gryningen.
Han läppsmackar. Jag tittar höger. Han läppsmackar. Jag tittar vänster. Han läppsmackar. Jag tänker på döden. Han läppsmackar. Jag tittar på honom. Han möter min blick. Trotsigt. Och läppsmackar. Och jag tänker, där sitter någon som bara har kvar detta enda i sin tillvaro; att läppsmacka högt i andras närvaro. Ett försök till mellanmänsklig intimitet. Krypa under huden. Komma nära. Skeda med trumhinnan.
Sedan kommer min mat. Sedan blir mitt egna smackande högre. Sedan betalar han och går. Sedan startar livet och snuddar vid tanken att vissa möten lämnar något annat än andra.

IMG_4758

Swimrunforlife! Stöd vårt hjälpprojekt!

SWIMRUNFORLIFE-
ETT VÄLGÖRENHETSPROJEKT AV ZENGUN AB, JONAS COLTING OCH ÖTILLÖ!

 

ÖTILLÖ är omtalat som en av världens tuffaste uthållighetstävlingar där lag om 2 personer springer och simmar över och mellan 26 öar i Stockholms skärgård. Totalt 65 km löpning och 10 km simning. ÖTILLÖ är tävlingen som startade swimruntrenden i världen.

Under måndagen den 7 september kommer 120 av de bästa tvåmannalagen från 26 nationer göra sitt yttersta under dagen och kämpa på land och i vatten. På Utö är de till slut framme och i mål. Där möter de värme, mat och återhämtning.

Samtidigt gör idag många andra människor en helt annan resa över land och vatten. Många av dem når aldrig en trygg hamn. Många av dem kommer aldrig fram på sin resa. Många av dem går under på vägen fram till den trygghet de sökt sig ut på havet för att nå.

Under ÖTILLÖ kommer deltagarna att njuta av ynnesten och friheten att kunna uppskatta en tuff och utmanande dag i skärgården. Men de gör det samtidigt med en tanke på alla de som inte har vare sig frihet eller trygghet utan är på flykt.

Lag 237 heter Team Zengun. I det laget tävlar Elin Lilja och Jonas Colting.  Jonas har startat i alla de tidigare nio upplagorna av Ö till Ö. Tillsammans med byggföretaget Zengun AB:s grundare Ulf Jonsson driver han hälsosatsningen Zengun Life. Värdegrunden i Zengun Life vilar på hörnstenar som hälsa, rörelseglädje, och individens rätt till frihet till frihet och trygghet. ÖTILLÖ handlar om passion, ödmjukhet och att gemensamt kämpa för att uppnå sina mål.

Swimrunforlife_Instagram_2

I ett spontant samtal mellan Jonas och Ulf så väcktes idee´n om att göra något för de flyktingar som bokstavligt talat kämpar för sina liv, sina barns liv, ute på Medelhavet. Snabbt formulerades tankarna på att via ÖTILLÖ –deltagandet initiera en insamling,  ett upprop och en utmaning att bidra till att lindra det lidande som just nu, varje minut, pågår. Kontakt togs med ÖTILLÖ som direkt hängde på utmaningen och ville bidra med både plattform och i direkta medel.

Som avstamp för insamlingen så skänker Zengun AB, Jonas Colting och ÖTILLÖ AB, 112 500 kr till Röda Korset under satsningen #swimrunforlife Det är 1500 kr per tävlad kilometer.

I samarbete med ÖTILLÖ så uppmuntrar, utmanar och uppmanar vi alla andra deltagare, sponsorer, följare och fans att också bidra till insamlingen. Tillsammans kan vi göra skillnad! Oavsett om man skänker 10 kr, 100 kr, 1000 kr eller valfritt belopp per tävlad kilometer. Låt oss alla efter bästa förmåga hjälpa till. Insamlingen är igång från och med nu och nås genom:

http://egeninsamling.redcross.se/pa-flykt/8-5237

Mitt valmanifest! #coltingforpresident

Nyval, politisk kris och ett Sverige som bananrepublik. Den politiska retoriken haglar men det är fortfarande ingen som tar fajten för folkhälsan! WTF!
Jag är beredd att steppa upp om det krävs! Vill Sverige är jag redo. I am THE NEW LANDSFADER om ni så önskar!
Without much further ado, här kommer mitt valmanifest för ett friskare, sexigare och lyckligare Sverige!

-Alla barn ska få avokado i skolan! Varje dag! Och inte den bruna mosiga skiten, andrahandssorteringen! Nej premium quality! Dålig skolmat kan dra åt helvete!

-Sverige ska ha 100 nya simhallar! Utan rutschkanor o trams. Simhallar för SIMNING/FOLKHÄLSA! Badhus kan dra åt helvete!

-Alla barn ska få lära sig att crawla! Crawl är coolt. Tarzan crawlar. Bröstsim kan dra åt helvete.

Best of both worlds … Johnny Weissmuller competes at the 1924 Olympic Games in Paris.

-Margarin kommer att förbjudas o beläggas med råttgiftsvarning. Margarin kan dra åt helvete!

-Livsmedelsverket kommer genomgå ett stålbad av förändring o lobotomin kommer sorteras ut. För idag kan SLV dra åt h-e!

-Gratis löparskor till alla! Ohälsa o passivitet kan dra åt helvete.

-Fredagsmys kommer att bli fredagsfys. Barn lär sig att lycka finns i rörelse o inte i godispåsen. t

-”Vanlig”mat kommer vara kött, fisk, ägg ,broccoli. Inte falukorv, pulvermos o snabbmakaroner. Makaroner kan dra åt helvete!

-8 tim nattvila blir viktigare än 8 tim arbetsdag. Fuck vilodagar! Har vi vilonätter orkar vi vara aktiva på dagen.

-All ekologisk mat blir momsbefriad. All fettreducerad mat får dubbel moms. Ohälsoframkallande mat kan dra åt helvete!

-Motion/rörelse varje skoldag. Löpskolning, skogslek, rörelseglädje, kroppskännedom. Prestationshets kan dra åt h-e

-Svenska dietister omskolas eller deporteras till Uzbekistan. Fettfobi och missriktad prestige kan dra åt helvete!

IMG_8851

-Det blir förbjudet att kalla någonting som baseras på pulver för mat. Pulverlivsmedel kan dra åt helvete!

-Rå opastöriserad mjölk ska flöda som vin och honung, en masse! Tvångspastöriserad mjölk kan dra åt helvete!

-Alla småskaliga, gårdsnära och ekologiska mjölk- och köttbönder ska få skattelättnader.

-Jensens Böfhus förbjuds och skickas tillbaka till Danmark. De kan dra åt helvete!

-Motion på recept skrivs alltid ut innan medicinering! Livsstilsrelaterad medicinering kan dra åt helvete!

IMG_8840

-Cyklar och cykelhjälmar subventioneras kraftigt. Kanske också cykelbyxor. För pungskav kan dra åt helvete!

-Restauranger som serverar margarin och mat från halvfabrikat kan vi kanske inte förbjuda men de kan dra åt h-e!

-1 tim betald träning på arbetstid. Varje dag. Varför? För att ALLA tjänar på det! Sjukskrivningar kan dra åt helvete!

-Svensk idrott ska jobba inte bara m prestation utan också med långsiktig hälsa. Pastakonspirationen kan dra åt h-e!

-AXA/Kungsörnen ska inte längre få ge bort reklam förklädd till information till idrottsungdomar. AXA kan dra åt h-e!

-Pågens förbjuds påstå att de bakar bröd med ”värme o kärlek” när det i själva verket är med socker o margarin. Dra åt h-e!

-Vetemjöl beläggs med varningstext. Mandelmjöl ges bort gratis. Gluten kan dra åt HELVETE!

-Idrottsrörelsen ska inte längre få mata idrottsungdomar med godis i parti och minut. Kexchoklad kan dra åt helvete!

Ja, ni fattar va?! Så rösta på mig! Lovar att köra järnet. Så länge jag får träna fem tim om dagen också. Do it!

Sedan när blev ”vanligt” egentligen normen?

I den rådande debatten om kostråd och rekommendationer kring vad vi egentligen bör äta för att hålla oss friska och normalviktiga så finns det egentligen två olika läger. På den ena sidan står anhängarna av lågkolhydratkost, LCHF, och på den andra sidan har vi anhängarna av de sedan 40 år tillbaka traditionella kostråden som framförallt saluförts av Livsmedelsverket och svenska dietister. Det är kostråd som anbefaller relativt fettfattig samt stärkelse- och spannmålsrik kost enligt den välkända tallriksmodellen.

Trots LCHF-kostens erkänt goda resultat på både övervikt, blodfetter och diabetes-2 så brukar kritikerna kalla den för extrem och sedan punktera debatten med att förnumstigt påpeka att det enda man behöver tänka på är att äta ”vanlig mat”.

Vanlig mat, alltså? Men vilken är då den vanligaste maten i svenska hushåll? Maten som vi uppmanas att förhålla oss till. Tittar vi på topplistan av det svensken äter mest hittar vi bland annat falukorv, köttfärssås, pizza, fiskpinnar, fabriksfärdiga köttbullar, djupfryst färdigmat och snabbsoppor. Till det serveras oftast pulvermos, snabbmakaroner, ketchup eller sylt. Till frukost och mellanmål så är storsäljarna diverse flingor, sötade och fettreducerade mejeriprodukter, fabriksbakat bröd och diverse charkuterier. Vanligt, med alla mått mätt, är ju också godis, glass, chips och läsk som inte minst konsumeras under det närmast institutionaliserade fredagsmyset. Ett fredagsmys som också spiller över till flera andra dagar i veckan. Men hej, det vore ju högst ovanligt att inte äta lite gott framför TV´n!

Tyvärr är det idag också vanligt, och allt vanligare, att vara överviktig. Enligt SCB;s rapport från 2010 så är idag nästan varannan man och var tredje kvinna fet eller överviktig. Samma alarmerande trend ser vi hos barn och ungdomar. I kölvattnet av den trenden ökar i en alarmerande takt allvarliga sjukdomar som diabetes typ-2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Lika oroande är att också den livsstilsrelaterade psykiska ohälsan har ökat och att psykisk ohälsa är det överlägset vanligaste skälet till sjukskrivning idag. Det har således blivit ganska vanligt att inte må så bra.

När vi betraktar de ovan beskrivna maträtterna och produkterna så är det livsmedel som i princip inte fanns att köpa för 50-60 år sedan. För att inte tala om för 100 år sedan. Eller någonsin i mänsklig historia. Det nya har blivit det vanliga. Det raffinerade har blivit norm. Så vilken typ av mat är det egentligen som borde betraktas som extrem?

Ironiskt nog fanns inte heller de folkhälsoproblem som idag är alltmer vanligt förekommande. Diabetes-2, barnfetma och psykisk ohälsa har i stort varit okända företeelser fram till för alldeles nyligen. Nu är de vanliga.

Innan hela västvärlden blev fettskrämda av fettfobiska kostråd åt man i betydligt högre utsträckning naturligt förekommande fett och ickeraffinerade livsmedel. Kött, ägg, fisk, grönsaker, helfeta mejeriprodukter med mera. Det är i stort nämligen det urmänskliga sättet att äta. Idag har processade och socker- eller kolhydratspetsade livsmedel oss i sina klor. Tillsammans med raffinerade fetter är det allt socker och alla raffinerade kolhydrater som är värst av allt.

Och för den som tror att det bara handlar om att springa mer så är det inte så enkelt. Processad mat och socker passiviserar, bedövar och gör oss trötta.

Sedan när blev det som är vanligt också normen för det som är acceptabelt? Sedan när blev vanligt också synonymt med normalt, bra eller eftersträvansvärt? Sedan när tillät vi normen för vanligt att sänka ribban för vårt välmående och vår framtid?

Så nästa gång någon argumenterar för vanlig mat så kan du fundera på vad de egentligen menar. För den vanliga maten är med alla mått extrem och onaturlig.

Vanlig mat ger på sikt vanlig ohälsa. Riktig mat däremot, skapar förutsättningar för riktig hälsa!

Att vara ensam med mig själv.

Idag är jag på väg hem. Jag har varit en vecka i Dubrovnik.  Och jag har varit där ensam.

Jag har bara varit med mig själv. Jag har knappt träffat eller pratat med någon under hela perioden här, bortsett från några telefonsamtal.

Jag gjorde ett medvetet val att komma hit ensam. Liksom för ett par år sedan. Och att få vara mol allena är bra för mig. Då jag är en mycket social person, som har ett stort bekräftelse- och kontaktbehov av och med mina närmaste, så erbjuder inte min normala tillvaro många ensamma stunder.

Åtminstone inte många ensamma och tysta stunder. Inte bara tysta från ljud, intryck, musik och samtal, utan lika mycket tysta från det brus som livet skapar. Och från den inre rösten jag har. Som alla har. Rösten som ligger ett steg före det riktiga livet, och som har koll på vad som händer sedan, senare och efteråt. Nästa sak att fixa, nästa uppgift, nästa måltid, nästa träning, nästa tid att passa.

Många av oss lever i otålig förväntan på vad som händer sedan, på vad som händer andra och på vad som händer någon annanstans. Det är därför vi är besatta av att ständigt kolla vår mail, kolla Insta o FB, kolla Aftonbladet.se, och vi lever oftast närmare vår i-Phone än vad vi gör våra egna tankar.

Jag behöver ibland att vara ensam för att inte glömma mina egna tankar. Jag behöver att vara själv för att inte glömma mina riktiga känslor. Jag behöver att vara själv för att kunna titta på vilken riktning mitt liv har tagit. Och på vilken riktning jag vill att det ska ta.

Jag behöver att ibland vara ensam för att hitta kärnan i det som är innerligt och äkta. Jag behöver att vara själv för att hitta djupet i det som betyder något. Jag behöver att vara själv för att hitta den röda tråden i vad jag gör. Jag behöver att vara själv för att komma ihåg vem jag är och för att komma ihåg vad jag hoppas bli.

Jag behöver att vara själv för att komma ihåg vad jag älskar och för att komma ihåg vad jag saknar. Jag behöver att vara själv för att påminna mig om de jag älskar och som betyder mest för mig. Och om de personer jag saknar och har försummat.

Jag behöver vara själv för komma ihåg vad som gör mig lycklig. Det som gör mig lycklig idag. Inte bara lycklig sedan. I framtiden.

IMG_8176

För det är väl den framtida lyckan som många använder som motiv för att leva mindre, kallare, hårdare, stressigare, strävsammare, själlösare och mer frånvarande idag. Jakten på något. I framtiden. Men när vet vi att framtiden har kommit? När vet vi att vi har anlänt dit? När vet vi att det är dags att vara lyckliga och njuta av det som kampen och offervilligheten köpt oss?

I takt med att med att blir jag äldre så när jag inte samma illusioner jag gjorde för 20 år sedan. Det gör ingen av oss. När livet, tillvaron och verkligheten står vidöppen och osnitslad lever vi med berusningen av det oändliga och av det obegränsade. Vi lever med förhoppningar om att vara och bli grandiosa, fantastiska, omåttliga, extravaganta och gränslösa. Och speciella. Vi lever i tron att livet fortsättningsvis kommer att levas under samma oändliga horisont.

När man blir äldre är det inte lika viktigt att sikta på det grandiosa, omåttliga och extravaganta. Man inser att det kanske inte var det ens från början.

Vi gör alla saker som vi ångrar. Vi sårar människor som står oss nära. Vi blir understundom desillusionerade och trötta. Vi gör ofrånkomligen andra besvikna. Vi gör samtidigt oss själva besvikna. Vi är ibland själviska, självcentrerade, upptagna, stressade och ovarsamma. Den svaga sidan, den sidan av vårt jag som krymper och förminskar oss, kommer vi aldrig helt undan.

Det gör oss inte till sämre människor. Det gör oss bara till människor.

IMG_8123

Insikten vi kan hoppas erhålla med åren, och genom att titta djupt ned i oss själva, är att den svaga sidan i var och en av oss alltid har samma källa. Och den källan är rädsla. Och rädslan följer oss i livet. Priset vi betalar för att kunna sola oss i förundran över tillvarons ljusa sida är att vi samtidigt lever i fruktan för skuggsidan.

Vi räds alla döden. Vår egen. Och andras. Speciellt andras. Vi fruktar alla smärta. Vår egen och andras. Speciellt vår egen. Vi är rädda för att inte vara älskade. Vi är rädda att inte leva upp till förväntningar. Egna och andras. Vi är rädda för att bli gamla. Vi skräms av det trygga, tråkiga och invanda men ännu mer av det okända och osäkra. Vi är rädda att inte vara tillräckligt bra. Tillräckligt duktiga. Tillräckligt intressanta. Tillräckligt tillräckliga.

Vi är också rädda för att bli bli ensamma. Och för att vara ensamma.

Men vi ska bejaka ensamheten och egentiden. Vi ska ta till vara på den möjligheten att låta jaget få knacka på dörren och presentera sig. Vi ska inte fly ifrån tillfället till samtal med vårt inre. Vi ska inte skrämmas av tanken på vad vi har att säga oss själva. Vi ska inte vara rädda för att stanna till bara för att ge oss själva en chans att hinna ifatt.

Vi ska inte vara rädda för att vara ensamma. Livet levs med andra människor. Men om vi inte tar oss tid att lyssna på oss själva, hur ska vi då kunna lyssna på andra. Om vi inte tar oss tid att lära känna oss själva, hur ska vi på riktigt kunna lära de i livet som står oss närmast? Och om vi inte lär oss att leva i takt med oss själva och vårt inre, hur ska vi då kunna göra det med någon annan?

Vägen

Jag tycker det är förunderligt med människor som till synes bara kör på. Rakt fram. Full fart. Ingen tvekan. Inga tvivel. Med det självklara som lag. Det finns inga stoppskyltar på vägen. Bara en livets autobahn med fri fart och mitträcke  där den passerade omgivningen blir ett suddigt perifert intryck.

Frågan är bara; är livet det perifera, på kanten, i ögonvrån, som körs förbi så snabbt att dess detaljer inte kan urskiljas förrän man eventuellt saktar ned? Eller är livet den raka öppna vägen med fri fart som inbjuder till högsta möjliga hastighet? Ser man ens de avtagsvägar eller påfartsleder som man kör förbi i sin forcering?

Jag har egentligen aldrig kunnat köra på den där motorvägen. Min tillvaro är mer som landsvägen mellan Ulricehamn och Falköping; full av rondeller, chikaner, avtagsvägar, diverse hastighetsskyltar samt en helt alternativ färdväg som går parallellt med landsvägen. Det finns alltså goda skäl att ifrågasätta riktningen och hastigheten. Det ges många möjligheter att köra fel. Eller rätt. Och att stanna för att fråga om vägen. Och det är aldrig, inte ens i bästa fall, en färd med jämn hög fart utan fartgupp. Snarare så kastas man runt rätt ordentligt där inne när man försöker passera diverse hinder utan att förlora för mycket momentum.

Misty_road-620x291

Ibland har jag dessutom passagerare med på den färden som frivilligt eller ofrivilligt tagit plats jämte mig på sätet. ”Vet du vart du ska köra?” ”Kan du vägen?” -ropas det från baksätet, och även om jag ropar ”jajamän!” så känns det nästan aldrig som ett helt ärligt svar..

För hur kan man veta?

Alla som känner mig ordentligt vet att jag i min riktning är både relativ och velig, på gränsen till obeslutsam. Eller om man väljer att använda två mer positivt laddade uttryck; flexibel och intuitiv. Det enda konstanta är förändring. Det enda definitiva är vägens slut. Men vägen ändras ju hela tiden. Man kommer till nya avtagsvägar varje dag. Varje morgon. Är det rätt? Är det fel? Är det bra? Är det vad jag vill? Vad vill jag?

För mig är det enklast och bäst när jag har sällskap längs vägen. När det finns en omgivning och en tillvaro som bekräftar min rutt. Jo, men det är rätt väg! Rakt fram och till vänster om tre månader! I mitt idrottsliv är träningsläger eller tourer bra exempel på det positivt enkelspåriga. I det vanliga livet tycker jag om tydliga projekt med en synlig horisont och gruppdynamikens autopilot.

Det finns inget fyndigt slut eller slutkläm på det här inlägget eller ens en poäng måhända…Bara att det är tankar som skakat runt i huvudet under en tid, tankar som jag inte vet vart de leder eller vart de leder mig. Men livet förändras. För mig. För dig. Oss alla. Och tiden går framåt. Även om riktningen känns bakvänd ibland. Och dagarna blir många. Vilket de blir väldigt kvickt. För snabbt för att hinna med. Vad är 5 år? Vad är 10 år? Vad är 41 år? Nästa 20?

Så det blir i slutändan en summering av vinster och förluster. Hits and misses. I kärlek. Familj. Vänskap. Upplevelser. Livet. En sorg över de människor som inte längre finns i livet. I mitt liv. Saknad över det som jag förlorat längs vägen. Tacksamhet över vad jag funnit och vunnit. Längtan efter det som kommer. Sagda ord som ångrats. Eller ord som borde yttrats men aldrig nådde långre än ett mummel långt bak i halsen. Minnen som juveler. Ögonblick som evigheten.

Det måste vara enklare att vara troende. Jag tänker att alla val och alla dessa vägar är svaret på varför religion spelar en så primär roll för många. Förtröstan. Hopp. Tro. En väg.

Det svåra är inte att komma underfund med vem man är utan hur man växer till den man vill bli.

 

Varför Paolo Roberto har helt fel!

Vad är det för fel på den här måltiden?

IMG_7808

Eller den här?

IMG_3322

Den här då?

IMG_5184

 

Inte mycket fel om du frågar mig!

Den översta måltiden är en härlig sallad med naturbeteskött, ekologisk oxfile, ovanpå. Salladen består av bladspenat, rödkål, avokado, mango och granatäppelkärnor. Köttet är stekt i massa smör och vitlök och salladen är givmilt spetsad med olivolja. Till detta drack jag en chilensk Cabernet Sauvignon.

De båda andra måltiderna är snarlika till sitt innehåll; kött eller fisk med mängder av grönsaker, lite frukt och mycket fett genom exempelvis avokado, smör och olivolja.

Det här är typiska LCHF-liknande måltid med stora mängder naturligt fett och protein och mycket små kolhydratkällor. Absolut inget mjöl och inga spannmål. Det här är mat som räddat livet (bokstavligt talat!) på tusentals människor! Människor som gått ned i vikt (mycket, ibland över 100 kg!), blivit kvitt sin diabetes-2 (med en fruktansvärd medicinering!), kommit ur matmissbruk (nästan alltid orsakat av fetträdsla o sockermissbruk!) och rent allmänt höjt sin livskvalitet enormt!

Det här tycker Paolo Roberto är väldigt dåligt. Enligt honom är LCHF mat för idioter och lata. I Paolos värld behöver överviktiga och sjuka bara springa mer och äta mindre. Mättat fett är farligt i Paolos värld. Kolhydrater är nyckeln till prestation o hälsa i Paolos värld. 

Behöver jag nämna att Paolo också driver ett företag som säljer pasta?

Paolo660
Jag vill förtydliga; jag har största respekt för Paolo Roberto som människa, affärsman och idrottsman! Men som kostrådgivare är han en fullständig katastrof…

Då han har en mycket stor ”fan base” så får hans åsikter mycket stort genomslag. Tyvärr. För han har verkligen ingen som helst aning om vad han pratar om här. I sak har han 100 procent fel.

Han är ungefär lika trovärdig i sitt pasta- och mjölhyllande som en godisförsäljare som dealar godis till barn med argumentet att det ju ”är gott”.

Jag undrar om Paolo Roberto menar att alla de som BEVISLIGEN förbättrat sin hälsa genom LCHF, på ett radikalt sätt dessutom, ljuger? Är det en bluff? Är bilderna, deras historier och deras läkarjournaler förfalskade?

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Lindha Vikströms fantastiska viktnedgång, från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Thess Olofsson har tappat 58 procent av sin vikt med LCHF! Från Kostdoktorn.se

Bilderna ovan är inte unika på något sätt. Det finns många tusen berättelser som de ovan! Människor som inte bara gått ned i vikt men också blivit friska från diabetes-2 och ett otal andra ohälsofaktorer. Allt ifrån IBS, depression, hudåkommor, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar.

Det här är människor som allihopa levt på bröd, pasta, socker och kolhydrater i största allmänhet. För om man är känslig mot kolhydrater och den associerade insulinutsöndringen (och forskning visar att upp till 60% av alla människor är just det) så är sockermissbruk en mycket verklig livssituation. Mjöl, spannmål, socker och kolhydrater triggar aptit. Det har ett extremt lågt mättnadsindex. Naturligt feta och naturliga livsmedel ger den rakt motsatta effekten! Så om något triggar det PR kallar ”er sjuka inställning till mat” så borde det ju verkligen gälla de kolhydratfrälsta. För de blir aldrig mätta.

Det handlar inte om att de som är överviktiga och sjuka är lata och behöver springa mer! Så enkelt är det inte. Det handlar om hormonell respons, matmissbruk och en (för det mesta) absurt dålig och felvinklad rådgivning ifrån dietister och etablissemang som bara spär på fetträdsla och en ond cykel av socker-in och socker-ut.

Jag skulle vilja att Paolo, eller någon annan LCHF-motståndare för den delen, kunde uppvisa ETT ENDA EXEMPEL på någon som blivit kraftigt överviktig på en naturligt fet mat, som miljoner och åter miljoner människor blir av mjölmat! Lycka till med det, för det finns mig veterligen inte alls.

Den samlade oberoende vetenskapen har en gång för alla friat det mättade fettet ifrån alla misstankar gällande ohälsa. Jag skriver ”oberoende” för fortfarande finns det enorma ekonomiska läkemedelsintressen bakom att hålla människor på en diet som orsakar ohälsa. Just follow the money! Dessutom lever vi en fettskrämd värld av gammal vana efter årtionden av etablissemangsstyrd propaganda. Men vem som helst som kan ägna en timme åt att googla ämnet kommer att se att jag har rätt.

Ingen har någonsin blivit friskare av att äta mer spannmål, mjöl, gluten och socker!
Ingen har någonsin blivit smalare av mer socker, mjöl, gluten och spannmål!
Ingen har nånsin mått bättre av att öka sin mjöl- och sockerkonsumtion!
Ingen har läkt eller övervunnit en sjukdom genom mer socker eller mer pasta!
INTE. NÅGONSIN. EVER!

Däremot är det otroligt många som blir enormt mycket smalare, friskare, starkare, piggare och bättre av att äta MINDRE eller INGET socker och/eller mjöl!
Det påståendet är ett helt odiskutabelt faktum. Bestrider man det är man antingen helt världsfrånvänd eller i branschen att sälja dito produkter. 

Mjöl, socker och raffinerade kolhydrater är bedrövligt onyttigt på det stora hela. Däremot inte sagt att det inte är gott! För det är det! Jag älskar bullar, kakor, godis och läsk. Och när jag tävlar så dricker jag både Cola och Red Bull. Många med mig har presterat otroligt bra rent fysiskt på socker, även om jag under 97% av min vardag äter på ett LCHF-liknande sätt. Man ska vara otroligt försiktig att dra likhetstecken mellan prestation och hälsa. Och i synnerhet gällande långsiktig ohälsa. Många idrottsmän har relativt korta karriärer för att sedan på ålderns höst betala ett pris med ohälsa och övervikt. Och en del lyckas inte med vad de tar sig för, tack vare det de äter, utan TROTS det som de äter.

En del har helt enkelt tur i det genetiska lotteriet. På engelska brukar man prata om ”genetics overriding habits”. Det är som historier om ”den där 100-åringen som rökte hela sitt liv” och aldrig var sjuk en dag. Ja, än sen då? Ska vi på det grundvalet förminska farorna med rökning? Sanningen är att socker, mjöl, spannmål, margariner och raffinerad mat håller på att långsamt döda stora delar av världens befolkning idag.

En annan grej, relaterad till stycket ovan. Hur folk ser ut på ytan är helt oväsentligt. Att sockerätande och pastaälskande personer kan se grymma och sexpackade ut är helt ointressant. Vad som händer inne i kroppen syns inte på ytan. Idag vet vi att hjärt- och kärlsjukdomar i stort beror på inflammatoriska processer och förplackning som i tur till stor del orsakas (eller iaf förvärras) av socker, mjöl o spannmål.
Smala människor kan också drabbas av ätrelaterad ohälsa. Smala människor dör också av hjärtsjukdomar.

Jag är ingen radikal LCHF-anhängare. Jag äter kolhydrater. Jag köper godis ibland. Jag använder främst socker och mjöl som en njutningskälla. Men jag vet att ju mer socker och mjöl jag äter, desto sämre mår jag. Det handlar inte om några aldrig och alltid men det handlar om att veta vad som på sikt är bra och dåligt! Det handlar om att veta vad man ska basera sina vardagsmåltider på. Tre till fem gånger om dagen, sju dagar i veckan och 52 veckor per år. Det är DÄR som långsiktig hälsa avgörs! Så frågan är vad du väljer; pasta eller en sallad med lax och avokado?

Kungen av Kungsan får gärna spela rollen av Kungen av Kungsörnen. Och han får gärna posta bilder på Instagram av när han står på händer eller kör löpträning mitt i natten, det är mycket imponerande! Men kom inte med en massa bullshit, rena lögner och villfarelser kring LCHF! Jag vet nämligen också en del om mänsklig prestationsförmåga…. Jag har sex VM- och EM-medaljer i triathlon. Ju mindre mjöl, spannmål, pasta och socker jag åt till vardags, desto bättre presterade jag. Jag har sprungit maran, under en Ironman, på 2.44. I somras simmade jag 64 mil på 39 dagar. Jag är aldrig sjuk. Jag är aldrig fet. Mina hälsovärden och blodfetter är off the charts PERFEKTA! Och jag har ALDRIG ätit Paolo Robertos fucking pasta.