För en vecka sedan skrev jag om den sorgliga historien med Lance och den smutsiga verklighet i vilken han har verkat i. Jag skrev i samma inlägg också, om de frågor som svensk media borde ställa, gällande de svenska cyklisterna som verkade under samma era.
Frågor som inte bara media, utan varenda cykelentusiast i Sverige, borde ställa högt!
De frågorna lyder;
”Hur kunde svenska cyklister, under samma era, skörda stora internationella framgångar? Hur kunde dessa svenska cyklister tävla konkurrenskraftigt emot cyklister som vi idag vet var dopade under stora delar av sina karriärer?
Hur vinner man VM-silver i tempo och hur vinner man Paris-Roubaix när man har sådana motståndare? Hur vinner man etappsegrar i TdF och Girot? Det är i alla fall precis vad svenska cyklister mäktat med.
Hur befinner man sig mitt i smeten och lever, andas och äter tillsammans med sitt proffslag, och med andra lag, och ändå inte “vet” mer om den här systematiska dopingen? Hur kan man spela okunnig i ett läge där så många träder fram med sina historier?”
Inte bara jag ställer nu de här frågorna. Aftonbladet är det svenska media som varit tuffast i rapporteringen. Och den ena cyklisten efter den andra, senast i Norge, träder nu fram för att antingen erkänna egen doping eller för att bara kasta ljus över detta mörker.
Min triathlonkollega Andreas Lindén, tillika före detta proffscyklist, skriver mycket bra i sin blogg om sin syn på ämnet, och sina erfarenheter.
Responsen ifrån berörda svenska cyklister är dock fortfarande avvaktande och ovetande. Tydligen har man vare sig sett, hört eller gjort något komprometterande.
Det är så skönt att vara svensk och veta att man därigenom är helt oförvitlig, höjd över alla misstankar, och moraliskt lite starkare än omvärlden!
see no evil, hear no evil, do no evil
Jonas Colting - Hälsokonnässör 
Och en annan fråga som också känns ganska relavant är: Om man som Lance genomgått flera hundra dopingtest utan att åkt dit, är det ens relevant att ha några test? Hur stort mörkertal är det egentligen även idag? Jag känner mig lite nedslagen av allt detta. Men samtidigt är det oerhört bra att det lyfts fram så hårt som det gör nu.
Det är inte bara cykelsporten! Det är all elitidrott.
Exakt samma logik finns ju inom all idrott. Hur kan starke-man-tävlanden hålla jämna steg med folk som har dopat sig hela karriären? Hur kan sprinters slå tider som sattes av människor med utmärkta förutsättningar och doping? Hur kan skidåkare tävla med finska skidlandslaget på bloddoping om de inte är dopade?
Hur kommer det sig att resultaten alltid försämras över hela fältet när nya tester förhindrar den senaste dopingtrenden?
Det enda som kan stävja doping är man förbjuder idrottande för pengar, att man återgår till amatöridrott. Att Zlatan, Northug och Colting och andra helt enkelt har riktiga jobb och ägnar sig åt sin träning och tävling på sin fritid. Som vi andra får göra.
Så här i efterhand står det helt klart att proffscyklister som alla ingick i någon av dom stora lagen på den tiden som Lance regerade varit under kur. Tyvärr får man väl säga var cykelsporten världens mest rättvisa konditionsidrott under den eran trots allt. Sen är uppenbarligen så att Lance har skyddats mer än andra för att styrande vill ha en cykelkung som gör bra reklam för varumärket TDF. Och för att jämföra med längdskidåkningen så är det nog ingen som på allvar tror att norrmän och svenskar tävlade på lika villkor som sydeuropeer och skidåkare från andra sidan östersjön på den tiden, isf borde ju nån åkt dit eller något rykte varit i omlopp de senaste trettio åren.
[…] kapad från Coltings blogg som skriver om samma […]
Det är så jäkla bra att du belyser det här! Hur hänger det ihop? Jag hoppas att fler tar bladet från munnen. Man skulle vilja ha svar och man vill ju bara så innerligt gärna tro att den idrottaren som gråter glädjetårar över ett stordåd, gör det i ärlighet – mot sig själv, mot idrotten och mot publiken. Men det är svårt, att som åskådare, låta bli att tänka den där ”fula” tanken. Tvivlet finns alltid där…
Jag undrar hur det går att cykla i samma stall som LA och dessutom vara rumskamrat under säsong med Tyler Hamilton och sedan påstå offentlig att man aldrig kommit i kontakt med doping?
Visst var det väl i Sverige som detta med systematisk doping började för många år sedan?
Det vet jag inte men det tror jag inte har ngn speciell koppling till Sverige.
Många är så naiva och tror att doping sysslar alla med utom svenskar…….Jag har därmed inte påstått att svenska cyklister varit dopade.
Inte alla hyfsat framgångsrika proffscyklister var dopade. Ett av dom bättre exemplen är David Moncoutie.
”On numerous occasions, Moncoutié has proved very important to Cofidis, the only team he rode for in his 16-year pro career. Not only did he win 23 races, including two stages of the Tour de France (in 2004 and 2005), but he also rescued the sponsor when there were doping scandals. During the Festina Affair in 1998, Moncoutié was named to the police by some dopers as a young rider who didn’t take any drugs, like Christophe Bassons. While Bassons gained more publicity from these assertions, he didn’t last in the peloton like Moncoutié.
After Frank Vandenbroucke’s arrest by the French police in 1999, Cofidis resurged when Moncoutié won his first pro race: stage 6 of the Dauphiné. When the Cofidis team stopped racing in April 2004 in light of the events that led to the revelations of doping practices by Philippe Gaumont and David Millar, Moncoutié was once again the counter-example, according to all witnesses. After the 2007 drama of the Cofidis team leaving the Tour de France due to the positive test of Cristian Moreni, the sponsor remained on board because Moncoutié kept providing hope for clean cycling. “If I could, I’d have ten clean riders like David in my team,” said the boss François Migraine.”
http://www.cyclingnews.com/features/moncoutie-rides-into-the-sunset
Det var Philippe Gaumonts vittnesmål som fällde lagets stora stjärna, världsmästaren David Millar. Gaumont var extremt öppen om sin egen och andra cyklisters doping och skrev en ”tell all” bok (‘Prisonnier du dopage’) om den utbredda dopingen och droganvändningen inom sporten.
”Gaumont says he knows for certain only two riders who remained clean: the Estonian Janek Tombak, and David Moncoutié. The latter was joshed by his team-mates (‘When are you going to move up to the fast lane?’), and mocked by the same team managers (‘He hasn’t a fighter’s temperament’) who now cite him as a role model: ‘We need ten like him in the team’.”
http://www.abcc.co.uk/Reviews/prisoner_dope.html:
J’ai passé sept années chez Cofidis et, durant tout ce temps, je n’ai côtoyé que deux coureurs qui ne prenaient pas de produits: l’Estonien Janek Tombak et, surtout, le Français David Moncoutié”
– Gaumont, Philippe (2005), Prisonnier du Dopage, Grasset, France
David Millar – nu en medlem av WADA’s Athlete Committee – skulle också komma att skriva en bok om sin doping och droganvändning, med titeln ‘Racing Through The Dark’. Millar hävdar, liksom andra, att Moncoutié inte ens tog dom lagliga injektionerna.
”With another team-mate, Millar resolved to screw them all, they’d do it their way, clean. That other rider was David Moncoutié. They wouldn’t even use injected recuperation products. Millar’s resolve made it as far as the Vuelta a Asturias before he gave in to the needle and accepted his first récup injections: prefolic acid, vitamin B and iron (”And that was that. A line had been crossed. I now did ‘recovery’.”).”
http://www.podiumcafe.com/2011/6/17/2228568/Racing-Through-The-Dark
Moncoutié ska ha sagt ”om jag behöver vitaminer så äter jag en apelsin”.
En god anledning att inte dopa sig.
Cessation of intensive treatment with recombinant human erythropoietin is followed by secondary anemia.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11154221
Jonathan Vaughters @Vaughters
”Any time you introduce a recombinant hormone, you risk suppressing the natural level, which will hurt you, bad, when you quit.”
Paul Jakma @pjakma
”@Vaughters BBC mentioned while ago that unnamed retired pro has to take rEPO or die cause he doesn’t produce naturally anymore.”
Jonathan Vaughters @Vaughters
”@pjakma @gho5082x anecdotally, I have found that to be true.”
Detsamma gäller testosteronet. Fucka inte med din kropps naturliga hormonproduktion.
Norge har i dagarna skakats av erkännanden från tidigare fuskande cyklister. Tråkigt och tragiskt men inte oväntat. Nu har även svenskar blivit involverade i dopingen. En svensk ska tydligen ha presenterat dopingpreparatet amfetamin för norrmannen Ole Kristian Silseth. Jag är inte förvånad. Svenskar kan vara omoraliska. Svensk cykel måste rensa ut gamla stofiler som är negativa för sportens rykte. Mitt förslag är att börja i toppen.