Det är stora saker på gång i triathlon-Sverige! I alla fall så är det många som tror det. Det finns en möjlighet att Kalmar, Sveriges enda arrangör av en triathlon på Ironman-distans, blir en officiell Ironman. En evenemang som då kommer att ligga i den internationella Ironman-franchisen som styrs av World Triathlon Corporation, WTC.

Vad är skillnaden då? Ironmandistans eller Ironman? Naturligtvis den att emedan vem som helst kan arrangera en tävling över distansen Ironman (3.8 km simning, 180 km cykel, 42 km löpning), så är det bara sanktionerade WTC-tävlingar som får kalla sig Ironman. Notera att tävlingen i Kalmar heter Kalmar Triathlon och inte Järnmannen. Det hette dock tävlingen under den första upplagan 1994 vilket renderade samtal ifrån amerikanska advokater och man tvangs modifiera namnet. WTC; they don´t fuck around!

Ironman är alltså ett varumärke, och ett oerhört stort sådant. De har en mycket stor produktlinje med alltifrån cyklar, hjälmar, kaffemuggar, kläder till klockor (Timex Ironman; världens mest sålda klocka…) och deras kronjuvel, Ironman Hawaii, är ett evenemang som det rapporteras om i hela världen. Det 90 min långa eftersända programmet på NBC, som sänds nationellt över hela Nordamerika, ses följaktligen av miljoner och har genom åren vunnit flera Emmys och andra priser.
Och det säger ju sig självt, bara i officiella Ironman-tävlingar kan man kvala in till Ironman Hawaii!

WTC är strateger och deras främsta business är att vara in the business of making money. Man är naiv om man tror något annat. De är inget internationellt förbund med ideellt jobbande individer i träningsoverall och med reseersättning från SISU, typ. Deras ända långsiktiga mål är att stärka varumärket, attrahera samarbetspartners och öka vinsten. Därför kan de nog tycka att det är bra idé att lägga en Ironman i Norden. Av de 27 IM-tävlingar som nu finns så arrangeras ingen europeisk tävling öster om England och norr om Frankfurt. Så att lägga en i ett kapitalstarkt område som Norden är ju ingen dum idé!

Dock är ingenting klart. Enligt rykten så är det ”till 95 % klart”. Med andra ord; inte alls! Det har tydligen förts diskussioner mellan parterna under lång tid och det har skrivits några i sammanhanget meningslösa avsiktsförklaringar men när det kommer till show me the money så har inget hänt. Och i den här branschen så är det antingen helt klart eller inte alls. Själv är jag skeptisk. Inte till idéen om en Ironman i Sverige, för det skulle vara en rejäl boost för sporten i Sverige, men till den naiva godtrogenheten att räkna hem ett sådant här evenemang på förhand när månaderna bara går och vi snart redan är inne på 2012. Samtidigt hörs välgrundade rykten om både en officiell WTC-Ironman och en likadan 70.3 (half-IM) i Norge.

Samtidigt som det skulle vara roligt, i synnerhet för elitfältet (mer prispengar o status att tävla om bl a), så är det många motionärer som skulle bli gruvligt besvikna. Inte bara då anmälningsavgiften blir två till tre gånger dyrare, men framför allt för att det blir svårt att komma in. Sådana här tävlingar säljer slut på nolltid, vissa platser reserveras till internationella deltagare, så om man inte är med i matchen och hänger på låset när platserna släpps så är man up shit creek.

Hur som helst, den mest absurda konsekvensen av att hela triathlon-Sverige nu sitter och väntar på beslut ifrån några frireligiösa affärsmän i Florida, är att diskussionen om vart långdistans-SM ska gå 2012 har blivit en het potatis. Lång-SM har, efter att Säter arrangerade det 2003 (då jag vann för övrigt), gått i Kalmar. Nu är diskussionen den att om Ironman arrangerar tävlingen med allt vad det innebär (separat start för proffsklass, svårt att anmäla sig, etc) så borde kanske SM genomföras någon annanstans. Tydligen tycker en stor del av, den i mina tycken oinitierade och oinformerade massan, att SM ändå borde gå i Kalmar. Några tycker att den borde gå i Säter och att de borde väcka liv i sin bedagade organisation och (också!) arrangera en Ironman-distans som då kunde vara SM.

Jag tycker att Kalmar OAVSETT organisation, inte borde få SM-status. Och i synnerhet inte om det blir en internationell Ironman. Och det av flera skäl. Jag tycker dessutom att det vore mycket långsökt att arrangera ytterligare en Ironman i Sverige;

• SM ska inte avgöras på internationella evenemang som styrs, dikteras och arrangeras av internationella affärsrörelser. SM är SM och Ironman Sweden är i så fall Ironman Sweden
• Jag tvivlar starkt på att Ironman bryr sig om vår eventuella SM-klass hur som helst.
• SM på långdistans borde också avgöras på långdistans, det vill säga 4 km simning, 120 km cykel och 30 km löpning. Detta är den internationella mästerskapsdistansen det arrangeras VM och EM på och sålunda borde också SM arrangeras över den distansen. Ironman och dess distans är måhända ”större” men har ingenting med vare sig VM, EM, SM, internationella förbund eller några som helst sanktionerade mästerskap. Hawaii må vara den mest prestigefyllda långdistanstävlingen men att kalla den för ett VM (vilket man gör, självbetitlat) är lika riktigt som att säga att Tour de France är VM i cykel.
• SM på långdistans borde arrangeras på 4-120-30 så att man som svensk elit kan välja att köra SM och dessutom, samma sommar, köra en internationell Ironman med chans till större prispengar, prestige, Hawaii-kval, sponsorexponering etc. En långdistans är långt mindre slitsam än en IM-distans men som det är nu måste man lägga alla ägg i samma korg om man vill tävla om SM-titeln.
• Att arrangera SM på IM-distans med annan arrangör är det sämsta förslaget! Inte bara är det otaktiskt med två IM-distanser inom kort tidsrymd men SM hade sannolikt blivit helt urvattnat. Vem vill ha ett SM som någon vinner på 9.30 för att de bästa satsat på en annan tävling? Med en långdistans 6-7 veckor innan Kalmar så får alla, elit som motionär, en chans att vässa formen utan att bränna kroppen helt.
• Att Säter skulle återuppstå ifrån de döda med nya arrangemang av klass anno 1986-91 känns som ett önsketänkande. Redan vid de sista internationella mästerskapen som gick där 2004+2005 så gick man på konstgjord andning och endast tack vare några få eldsjälar så blev det inte ett totalhaveri. Inte för att jag inte gillar Säter för det gör jag, men det krävs en hängiven organisation om man ska ro iland tävlingar av dignitet SM eller större.

EM i Säter 2005